Försvarare med VM-meriter längtar efter att få spela match

Hässleholm, Kristianstad och Karlskrona är orter som FC Rosengårds herrar får styra kosan mot i årets serie – division 2 Södra Götaland. Ovant motstånd eftersom man tidigare haft en annan geografisk indelning där man mest spelat på västkusten. Men det blir såklart heta Malmöderbyn också – mot BK Olympic, KSF Prespa Birlik och FBK Balkan.

Just att få spela matcher är något som spelarna verkligen längtar efter.
– Vi skulle ha börjat serien den 1 maj, men den har blivit uppskjuten och man följer de nationella restriktionerna, berättar försvarsspelaren Linus Fridolf när vi träffar honom för en pratstund. ”Det är ju på grund av Corona-viruset, så det är förståeligt, men man vill ju spela. Vi tränar fyra dagar i veckan, men nu är det ju ingen match på helgen. Det är rätt svårt faktiskt, det är ju matcherna som är det roligaste. Det är därför man spelar. Men det flyter på bra ändå, vi försöker hålla humöret uppe.”

Linus har spelat i FC Rosengård sedan 2017. Men hans fotbollsresa började i moderföreningen Vellinge IF där han gjorde sina pojklagsår.

– När jag var i 14-årsåldern värvades jag till Trelleborgs FF. Vi var två killar från laget som gick över. Sen blev det spel i några av föreningens U-lag, innan det blev A-laget. Jag skrev A-lagskontrakt när jag var 16–17 år.

En viss Patrick Winquist, numera assisterande tränare i FC Rosengårds damlag, var dåförtiden Linus tränare. Tiden i division 1 gick bra, men när Trelleborgs FF gick upp i Superettan fick Linus inte spela lika mycket, det blev en del tid på avbytarbänken. Det uppmärksammade FC Rosengårds dåvarande tränare som visade intresse för både Linus och Philip Cascalheira som båda blev – och fortfarande är – FC Rosengårdspelare.

– Bättre att spela i division 1 än att sitta på bänken i Superettan, säger Linus med ett skratt.

Det har också genom åren blivit en del ungdomslandskamper. En av de största meriterna är ett VM-brons för U17-landslag som han var med och spelade hem 2013. Allt under ledning av förbundskaptenen – gamla MFF-legendaren Roland Andersson.  Fler spelare ur detta landslag har nått olympiska höjder; Erdal Rakip som spelar i Malmö FF, Carlos Strandberg som för närvarande spelar i Saudiarabien och Elias Andersson som nu är i Djurgården.

– Vi hade ett riktigt bra lag och jag kom med på en jokerplats. Vi spelade en fyrnationsturnering långt upp i Sverige och en av 25 spelare skulle därifrån tas ut till mästerskapet. Jag spelade bra i de matcherna, så det blev jag. Turneringen spelades i Dubai och vi var borta en hel månad. Vi hade en väldigt svår grupp, så de flesta trodde nog att vi skulle vara hemma igen efter två veckor, men vi gick vidare och kom slutligen till semifinal. Vi förlorade mot Nigeria, men sen i matchen om tredje pris mötte vi Argentina och vann med 4–1.

Men då var då och nu är nu. Drömmarna om högsta eliten och allsvenskt spel finns inte på samma sätt som i yngre dagar, medger Linus.

– Främst spelar jag för att det är så himla kul. Men jag vill såklart ändå vinna serier och gå upp. Jag har ju spelat i division 1 ett par år med Trelleborgs FF, man tränar lika mycket som ett Superettanlag och har långa resor och så jobbar man full tid på det.

I det civila har Linus ett heltidsjobb på Mercus Yrkeskläder där han är säljare. Där hittar vi honom vardagar mellan 7–16, därefter bär det raka vägen till träningen.

– Sen är jag hemma sju på kvällen och då är jag rätt trött. Men jag trivs jättebra. FC Rosengård är en riktigt bra förening och jag tycker det är jättekul att komma och träna varje vecka. Jag har alltid känt mig välkommen i klubben, från första stund jag kom hit.

Nytt för året är att fyra tränare delar på arbetsuppgifterna i herrlaget. Något som Linus tycker fungerar alldeles utmärkt. Ambitionen är ju att laget ska upp i division 1 igen. Eftersom det är en helt ny serie, med nya lag att möta, blir det en utmaning för Linus att lyfta fram vilka som är favorittippade. Hässleholm och Kristianstad lyfter han ett varningens finger för, men samtidigt har ju inget av lagen kunnat spela, så var de står är svårt att gissa sig till.

– Det kan ju också bli precis som i fjol, då vi bara spelade en enkelserie, funderar Linus.
Som försvarsspelare trivs han lika bra med att spela ytterback som att spela i mitten.

– Men i år verkar det som att jag ska bli wingback. Det är kul, då får man vara med lite där uppe också! Det blir jobbigt, mycket löpande, men det är helt ok.
Vi pratar om hur det fungerar med förebilder. Linus som har varit med länge tycker det är viktigt att visa nya, unga killar vad det är som gäller.

– Jag kanske inte är den som snackar mest, men jag visar på planen, jag är en sådan som alltid ger 100%. Jag tror dom kan ta efter det. Ja, jag är ju nästan en av de äldsta i laget, herregud, men jag minns ju själv hur det var när jag kom upp i Trelleborgs FF och det fanns spelare som visade mig vägen.
Om det mot förmodan skulle bli någon tid över efter jobb och alla träningspass så spelar Linus gärna golf. Stora delar av familjen – pappa, syster och bror – är golfbitna och spelar gärna ihop. Linus spelar också gärna med lagkamraterna Hannes Cederholm och Philip Cascalheira.

Det har inte blivit padel då, det är ju något som de flesta spelar nuförtiden?
– Jodå, det har blivit padel också. Det blev en hel del i höstas, men nu hinner jag inte så mycket. Men det är ju lite av en vintersport. Så fort vädret börjar bli bättre är det golf som gäller på fritiden.

Fakta: Linus Fridolf
Ålder: 25 år
Kvaliteter som spelare:
– Jag är rätt snabb och har bra spelförståelse. Bra en mot en. Äsch, det är alltid svårt att säga vad man själv är bra på…
Kan bli bättre på:
– Huvudspelet hade jag kunnat bli lite bättre på. Jag skulle också kunna lägga på mig ett par kilo.

De senaste inläggen: