”Det var stort för en liten popnörd från Jönköping, att få träffa kapten Seger”

Publicerad: 20 juli 2022 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner

”Liten popnörd från Jönköping”, en sanning med modifikation. Well, för den som inte har pophistorien alldeles klar för sig kommer här följande resumé.

Basisten Magnus Sveningsson och gitarristen Peter Svensson bildade bandet The Cardigans 1992 i Jönköping. Snart anslöt Nina Persson på sång, Bengt Lagerberg på trummor och Lasse Johansson på keyboard.

– Vi var väldigt motiverade. Jag träffade Peter i en skivbutik i Huskvarna där han jobbade, det blev en viktig plats för oss och vi fem gillade brittisk pop som The Smiths, The Stone Roses och The Charlatans. Vi växte upp i en stad som är väldigt präglad av kyrkligheten; borgerlig, trygg men också lite tråkig. Så fast vi spelade ganska vän musik så kände vi oss som ett garageband berättar Magnus.

Han och övriga bandet flyttade till Malmö 1994 och fick tag i en stor lägenhet på Södra Förstadsgatan 68 där de bodde kollektivt. Man hade då kommit i kontakt med Tambourine Studios och fått erbjudande om att spela in en första singel och hade fått smak på staden.

En centralt belägen replokal hade gänget att arbeta i och materialet växte fram efterhand. I början spelade man en del på nationer i Lund, ett gig där kunde betala en hel månadshyra för kollektivet. Så gick ett par år och 1996 slog bandet igenom på allvar med låten ”Lovefool”. Den finns med i filmen Romeo och Julia från samma år, där en ung Leonardo DiCaprio spelade ena huvudrollen som Romeo.

– Jag har fortfarande inte sett filmen, men det var kul när regissören Baz Luhrmann ringde till studion när vi höll på att spela in skivan och frågade om vi hade någon låt till hans nya film. Vi visste ju redan då att ”Lovefool” skulle släppas på singel, men man kunde ju inte veta att den skulle träffa så perfekt. Och det blev den mest spelade låten i hela Nordamerika 1997! En låt som Peter Svensson suttit och skrivit på Södra Förstadsgatan.

Att resten är historia låter som en klyscha, men det är alldeles sant. Grammis- och Rockbjörnspriserna avlöste varandra under en del år och bland annat framträdde The Cardigans hos David Letterman och spelade in en duett med Tom Jones. De är också invalda i Swedish Music Hall of Fame.

När Peter Svensson slutade turnera med bandet ersattes han av ”Motoboy”, Oskar Humlebo. Peter skriver numera låtar för en rad olika artister, exempelvis Ariana Grande och Miley Cyrus.

– När Miley Cyrus gjorde coronasessions med sitt band spelade hon vår låt ”Communication”, det visade sig att hon var ett gammalt fan. Tack vare det fick vi 70 000 nya följare på Facebook. Det var snyggt och det tackar vi för. Den låten är vi väldigt stolta över, det är en låt med innerlighet säger Magnus med värme.

Mellan popmusik och idrott har det ofta varit vattentäta skott, men Magnus berättar att han alltid varit sportnörd. Det började redan i barndomen när han och hans pappa tittade på Tipsextra tillsammans och höll på Tottenham. När han fyllde 30 fick Magnus ett årskort till Malmö FF:s herrmatcher, det var på den tiden då spelare som Yksel Osmanovski, Daniel Andersson och Daniel Majstorovic fanns i startelvan.

– Det var kul, men jag kommer aldrig att bli MFF:are på riktigt. Men så för ungefär tio år sedan bjöd en kompis med mig på en match med LdB FC som laget hette då.

Och ljuv musik uppstod direkt.

– Jag bara älskade stämningen och Gamla IP som är så gulligt och vackert. Det fanns små tjejlag som ropade ”andra sidan är ni klara” – i tvåstrukna c! Hälften av publiken svarade och andra hälften skrattade för att det var så väldigt gulligt. Två poliser stod och åt korv vid hörnflaggan. Det kändes så hjärtligt genuint och härligt och så långt från de tråkiga delarna av herrfotbollen. Så mycket pengar det går åt för att stävja fyllon som bråkar där. Tanken på att det skulle hända inom damfotbollen är noll. Och FC Rosengård behöver sina fans.

Magnus imponerades av spelarprofilerna som fanns i föreningen då och började bli en ofta sedd åskådare på idrottsplatsen.

– Då hade vi Ramona Bachmann, Marta, Ali Riley…det var ett fantastiskt lag. Jag kommer ihåg en gång när Marta vände en match på egen hand, mot Kopparbergs/Göteborgs FC, det var fascinerande att se. Och att kunna gå och se världens bästa spelare fyra minuter hemifrån, det tycker jag fortfarande var en fantastisk upplevelse. Hon kunde dominera på ett sätt som ingen annan gjorde, med en sådan överväxel…men jag gillade Ali Riley och hennes rusher på kanterna också. Hon var min absoluta favoritspelare.

I årets upplaga av FC Rosengård har Magnus särskilt fastnat för Mia Persson.

– En fantastisk kämpe, liten och ettrig. Jag har verkligen fått upp ögonen för henne. Sen är det ju Seger, hon är självskriven. Den sweepern, med en sådan enorm spelförståelse i när man ska pusha, när man ska backa hem, hur man ska skära av vinklar och alltid vara spelbar. Hon är jävligt bra! Och en gång råkade jag träffa på henne när hon kom ut ur sin port. Jag passade på att tacka henne. Det var stort för en liten popnörd från Jönköping, att få träffa kapten Seger!

Samtalet glider in på sommarens kommande EM-slutspel, Magnus är initierad – är storligen imponerad av Fridolina Rolfös vänsterdoja och uppmanar alla eventuella damfotbollstvivlare att studera just hennes tillslag. Han uppskattar att Kosovare Asllani har hamnat på rätt plats och driver upp tempot och menar att förbundskaptenen Peter Gerhardsson verkar vara väldigt uppskattad.

– Damspelarna har ju fått prata mer för sin sak. Många idrottsmän som spelar hockey eller fotboll sitter på sin fritid och gamear med kepsen bak- och fram och har ingenting att säga överhuvudtaget. Damerna har fått kämpa för att ta sig dit de är och de har någonting att säga i intervjusituationer. Det blir politiskt ibland när Seger eller Fischer uttalar sig, det är en kärna av sociologi, kamp och en historia som är värd att berättas.

Forza Rosengård, och nu även Malmöiperna, som är föreningens supporterklubbar brukar ju finnas på idrottsplatsen och sjunga sig genom matcherna, Magnus har varit med och stått i klacken vid något tillfälle. En ramsa sjungs på Frankrikes nationalsång Marseljäsen, en annan på Culture Clubs gamla dänga ”Karma Chameleon”. Skulle det gå att göra en ramsa på någon The Cardigans-låt? Magnus funderar lite, nynnar för sig själv och räknar takten.

– Ja, kanske på vår gamla klassiker ”Carnival” från 1995… ”I will never know, ’Cause you will never show…”, man hade kunnat sjunga Forza Rosengård där, det är lika många stavelser. Så den skulle funka. ”(Losing) My Favourite Game” är ju inte så positivt… Jag håller faktiskt på med mitt soloband RÅÅ nu och hoppas på att få ihop en FC Rosengård-låt framöver. Det blir någon slags indieversion, en tuff låt.

Det är dags för Magnus och hans Benny – ”16 friska kilo fransk bulldogg” som han presenteras – att bli fotograferade. Den avslutande reflektionen handlar om de internationella storklubbarna som sedan några år generellt valt att satsa på damfotbollen.

– Det är fantastiskt att de äntligen satsar pengar så att spelarna kan få vettigt betalt, men det blir också tydligt hur långt bak i näringskedjan FC Rosengård då hamnar, om man jämför med för tio år sedan och det är väldigt sorgligt. Jag tyckte till exempel att det var synd när Hanna Bennison, Nathalie Björn och Anna Anvegård lämnade för Everton…vad ska de där och göra?

– Anvegård bor i vår bostadsrättsförening förresten, även om hon såklart hyr ut lägenheten nu. Jag gratulerade henne i den gemensamma Facebook-gruppen, hon är vår förenings första OS-silvermedaljör!