Caroline Seger om året 2023

Hela våren gick och VM-slutspelet närmade sig med stormsteg. Caroline Seger medger att det var en stressande situation. Men när planet lyfte mot Nya Zeeland fanns hon med. Och hon kom också in i första gruppspelsmatchen mot Sydafrika. I och med den matchen slog hon två rekord. Dels blev hon första svensk att spela i fem olika VM-slutspel, dels blev hon Sveriges äldsta VM-spelare någonsin med sina då 38 år och 126 dagar.

Har det egentligen sjunkit in? Första svensk att spela i fem olika VM-slutspel?

– Sådana saker tror jag att man förstår lite bättre när man börjar närma sig slutet av sin karriär som spelare eller kanske när man slutat helt, man blir i alla fall påmind om det när man slutar. Det är svårt att ta in, men det är klart att det är ju många mästerskap…

-Sen det andra rekordet, det var kanske mindre kul (skrattar). Det här med åldern…ända sedan jag fyllde 30 har jag fått frågan om hur länge jag ska spela, om det aktuella mästerskapet är mitt sista och så vidare. Det är så lite fokus på vad man presterar vilket är lite synd och tråkigt ibland. För siffran i passet är inte så viktig, utan det är vad du gör ute på plan. Jag har känt att jag har behövt överbevisa folk hela tiden och då har ju polletten trillat ner hos dem till slut. När det har gått bra för mig och jag har lyckats prestera så är det såklart lättare. Det är svårare när man är på minus, för då får de rätt i sin kritik.

– Men jag tycker jag har hållit en nivå i många år som jag fortfarande håller och då är det lättare att slå ifrån sig sådant än om jag hade varit på nergång.

Det var ju en otrolig känsla hemma i Sverige när ni vann match efter match. Alla pratade fotboll kändes det som. Det fanns en stolthet som nästan gick att ta på.

– Vi har ju varit framgångsrika som landslag över tid, vilket också har skapat ett intresse och det är ju jättekul. Jag fick faktiskt en video från Folkets Park under en av matcherna och sådant gör ju mig glad. Jag har varit med om hela resan och sett hur publiken blivit större och större.

Hursomhelst så gjorde ni ju en fantastisk prestation när ni kom hem med ett VM-brons.

– Ja, igen! Det är ju alltid jobbigt när man är så nära, det är rätt tufft att ta sig hela vägen, men när man sätter sig och summerar och tänker på att vårt lilla land återigen lyckades ta en medalj så är det oerhört stort och en bra prestation. Med svenska mått mätt är det väldigt stort att kunna vara där uppe och slåss med de allra bästa.

Det blev debatt hemma i Sverige när ni inte fick den där stora välkomsthyllningen som ni borde ha haft, på grund av de höjda säkerhetstänket.

– Vi var ju tillsammans i landslaget sex, sju veckor och fick inte fira med svenska folket när vi kom hem, det är så klart tråkigt men det är så världen ser ut. Att inte bli firad kontra att skydda människor, det väger ju tyngre såklart.

Sen var det hem till den allsvenska lunken igen. Hur kul var det?

– Det var kul för mig eftersom jag inte fått spela så mycket, jag såg fram emot det. Sen har inte året varit så lätt, varken för mig som varit skadad, och för att vi inte varit så bra i år. Det har varit ett okej år med tanke på mästerskapsmedaljen, men resten har inte varit som vanligt – att få vara frisk, att vi vinner SM-guld eller åtminstone rör oss däruppe bland de översta placeringarna. Då hade det varit ett perfekt år.

Vi här i Malmö är lite bortskämda med att vi i FC Rosengård annars alltid placerar oss topp tre i damallsvenskan.

– Exakt, och jag tycker man är bortskämd över lag. Förra året vann vi serien i kavaj och det var några omgångar kvar och då minns jag att vi sa ”det här skulle vi ha velat avgöra på hemmaplan”. Jag skulle ha tackat ja till den sitsen alla dagar i veckan nu.

Hur har årets resultat påverkat laget?

– Jag skulle nog säga att över lag så har vi hållit ihop och jag skulle inte säga att vi har tyckt synd om oss själva och inte försökt göra vårt jobb, men sen har inte det jobbet varit tillräckligt. Vi spelar ändå i FC Rosengård och spelar man i den här klubben så ska man veta vad man kommer till och vad som är minimum här. Sen ska man veta att sådant här drabbar de allra bästa. Det är något som vi definitivt har pratat om och något som vi måste bli bättre på nästa år.

Positivt är ju förstås att det nu blir gruppspel i Champions League. När ni väl vann över Spartak Subotica och kom till gruppspelet, gav ni då blanka fanken i allsvenska avslutningen eller hur gick tankarna?

– Det vill jag inte påstå för de allsvenska matcherna fungerar ju som träning inför Champions League och de var ett ypperligt tillfälle att spela ihop laget och få relationer och roller. Men våra skadeproblem har ju gjort att under säsongen så tror jag inte att vi har spelat med samma startelva två gånger. Det skapar såklart oro, roller förändras och det blir ingen kontinuitet i det. Det hämmar vår utveckling som lag och individer och jag hoppas nu att vi kan ställa ett bra lag på banan i alla Champions League-matcherna.

Ni fick nästan samma motstånd som i fjol.

– Barcelona, det är ju en speciell känsla, jag ville ha dem i gruppen men samtidigt inte. Nu fick vi dem igen och det kommer att bli en jättetuff uppgift, men jag tycker att både Benfica och Eintracht Frankfurt är lag som vi ska kunna mäta oss med mycket bättre än vad vi gjorde förra året. Och då säger jag det trots att vi inte haft en säsong som varit optimal. Men det gäller att bygga på någonting som vi har haft nu i slutet framför allt, som har varit mer FC Rosengård. Vi behöver bygga en känsla som vi kan växa i.

Vi har ju några pigga nyförvärv som kommit under säsongen, jag tänker på Mai Kadowaki och Hanna Andersson.

– Hanna är en karaktär som vi har saknat, som borrar ner huvudet och kör utan att för den sakens skull säga att ingen annan gör det. Men det är på ett annat vis, oavsett match gör hon på exakt samma sätt. Hon är en bra förebild där. Och Mai gör också samma sak egentligen. Hon är en forward som är avig och irrationell, kvick så in i bomben. En intressant spelartyp, båda två är bra värvningar.

Visst har du kontrakt ett år till?

– Ja, det har jag!

Härligt, hur ser framtidsplanerna ut. Hur ska vi i FC Rosengård hitta tillbaka till vår position som ledande damfotbollslag i Sverige om du får bestämma?

– Jag tycker definitivt att med den truppen vi har så borde vi inte ligga där vi ligger i tabellen. Man kan alltid skylla på saker, som skador och annat, men det är viktigt att ha en plan. Vi behöver finslipa våra värderingar, vi behöver steppa upp både på och utanför plan och ha högre kravställningar, både från ledningshåll och från truppen. Sen behöver vi förstå innebörden av att spela i FC Rosengård. För andra lag kommer ju att fortsätta bygga och värva. Så vi måste ha en plan för var klubben vill vara och hur vi vill satsa. Vi måste helt enkelt bestämma i vilken riktning föreningen ska gå och förutsättningarna måste hela tiden bli bättre.

På tisdag är det dags för den första gruppspelsmatchen. Då tar FC Rosengård emot Eintracht Frankfurt på Malmö IP kl.: 18,45.