Som sportchef för FC Rosengårds damverksamhet kan Therese Sjögran rekrytera spelare till seniorlaget på två sätt: värva eller hämta upp från de egna leden. Ju bättre lag och högre ambitioner klubben har desto svårare blir båda uppgifterna.
Att slussa in egna F19-spelare är till exempel mycket svårare i ett topplag med internationella ambitioner som FC Rosengård än i ett lag på den undre halvan av Damallsvenskan. Det krävs mer och alltför många förstår inte den saken.
Men det faller i alla fall inte på viljan eller kunskapen. Therese Sjögran älskar att se unga FC Rosengårds-spelare ta för sig i den egna klubben och de olika flicklandslagen och hon har stenkoll.
– Jag sitter ju bredvid vår F19-tränare Elena Sadiku på kansliet och vi pratar varje dag. Sedan försöker jag se alla lagets matcher på hemmaplan och även bortamatcherna på rimligt avstånd. Vi startade ju dessutom rätt nyligen en spetsgrupp där ett par av våra mest lovande tränar extra, framförallt fys, med hjälp av Malmö idrottsakademi. Det är nytt och ännu inte utvärderat, men känns lovande.
– Fast det finns ett strukturproblem i svensk fotboll. Steget från F19 till seniorfotbollen är väldigt stort och vi borde se över hur vi kan göra F19-serien bättre och mer konkurrenskraftig. Jag tycker till exempel att man borde titta mindre på A-lagets serietillhörighet och mer på klassen på ungdomslaget och se till att de allra bästa lagen hamnar i samma serie. Allra bäst vore dock om de allsvenska lagen fick ha ett farmarlag i Elitettan.
Går det att jobba mer med utlåningar?
– Tidigare fanns det ett stort problem med att lånade man ut en spelare så blev hon stoppad från Champions League. I år är vi inte med där, men vi vill ju tillbaka på den nivån så snabbt som möjligt. Just nu har vi ingen samarbetsklubb som vi gärna lånar ut till. Vi hade lite snack med Trelleborgs FF, men det ledde inte direkt till något. Till viss del för att vi helst ser att de aktuella spelarna blir kvar och tränar hos oss och får matchträning i den lägre divisionen. Men laget som lånar vill oftast ha spelaren på plats fullt ut. Vi får jobba vidare med att hitta rätt modell.
Hur stor procentdel av A-truppen är det rimligt att tro att man kan hämta från de egna leden, kring 20-30 procent?
– Någonstans där är det nog. Det krävs mycket mer av en ung spelare nu än när jag var aktiv och kom fram. I år har vi dock Hanna Bennison, som bara är 16 år, men redan har spelat mycket i A-laget. Hon har rätt inställning, rätt förutsättningar och det mesta är på plats. Fast det finns inga garantier och det vore fel att ställa stora krav på henne redan nu. Hon ska få utvecklas i sin egen takt.
I takt med att de stora internationella fotbollsländerna uppgraderat damfotbollen har det även blivit svårare att värva etablerade spelare. Den trenden kommer bara att förstärkas.
Men det finns hopp.
– Jag trodde att vi skulle få svårare när vi gick in i en säsong efter att ha missat Champions League-platsen. Det har vi inte riktigt märkt än. FC Rosengård är fortfarande ett etablerat namn och duktiga spelare vill komma hit. Sedan får vi kanske bredda sökandet och titta lite på andra ställen än vi gjort tidigare.
Vilka länder tänker du på då?
– Polen till exempel, Makedonien kanske. Överhuvudtaget länder från öst eller gamla öst. Där kommer fram fler och fler talanger och de kan vara intresserade av att spela i Sverige.
Hur ser samarbetet ut mellan dig, Jonas Eidevall och Erling Nilsson?
– Vi ser väldigt lika på fotboll. Det är en fördel och vi diskuterar mycket. Erling är klubbchef och kan säga nej på grund av ekonomiska orsaker och jag skulle ju heller aldrig värva en spelare som Jonas inte vill ha.
Ingår det i ditt jobb som sportchef att ibland även scouta motståndare?
– Visst gör jag det. Jonas och jag är extrema fotbollsnördar, ja Erling också, och vi hjälps åt och ser väldigt många matcher.
Vilket av nyförvärven du gjort som sportchef är du mest nöjd med?
– Får nog säga Fiona Brown. Om man tittar på förväntningarna och utvecklingen hon fått.
När du tittar på årets allsvenska och de övriga lagens nyförvärv. Finns det någon värvning du är lite avundsjuk på och gärna gjort själv?
– Jag är imponerad av Svava Ros Gudmundsdottir i Kristianstads DFF. Hon har varit väldigt bra hittills och där ser de ut att ha gjort ett rejält lyft.
Finns det någon svensk klubb som du inte kan värva från eftersom rivaliteten är för stor?
– Linköping är på gränsen. Nu tog vi ju Jessica Samuelsson ändå. Hon kom dock inte direkt från Linköping utan hade varit ute en sväng i Arsenal. Ändå blev det en hel del kommentarer och upprördhet. Fast det tycker jag på sätt och vis är rätt kul. Det behövs lite rivalitet också.
Hur många samtal och mail får du från agenter och folk som vill tipsa om spelare?
– Extremt många. Jag får säkert tre-fyra mail om dagen. Det gäller att ta fram en struktur för att hitta rätt och inte missa godbitarna. Framförhållning är viktigt. Vilka spelare vi ska ha i sommar började jag titta på redan i januari, berättar Therese Sjögran.
Text: Ole Törner, Skånesport