Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 15 november 2022 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
Jerker Kaj! Det låter ju som ett artistnamn tänker jag inför intervjun med FC Rosengårds ungdomsledare! Och det visar sig snabbt när vi träffas att Jerker också är artist. Förutom att vara lärare, publicist, poet och fotbollstränare. En engagerad person med många järn i elden.
– Det var lite ansträngande, det var som att springa ett maraton. Men det var väldigt skönt efteråt.
Det är inte ett vanligt träningspass Jerker Kaj berättar om för oss, där vi sitter på en bänk i solen utanför FC Rosengårds kansli. Han berättar om den tre timmar långa spelning han och bandet Lymland genomförde i S:t Petri kyrka under Malmöfestivalen. Bandet spelar instrumental musik och har nyss släppt sitt femte album. Själv trakterar han olika instrument.
– Ibland spelar jag gitarr, ibland piano och ibland exempelvis en basig ton på synt. Vi tänkte mycket på hur vi skulle göra för att den här konserten inte skulle bli för enformig för publiken.
Tre timmar är lång tid, sitter publiken kvar och lyssnar så länge?
– Någon gjorde, men andra kom och stannade kanske en halvtimme och lyssnade och ersattes sedan av andra. Så totalt sett var publiken stor.
Vad betyder Lymland, rent etymologiskt?
– Det betyder ingenting, det är ett påhittat land som vi kom på, ett land med idéer där vi skulle göra något kreativt tillsammans. Jag startade ju det här bandet med min tjej, men därefter har bandet växt. Och så ska man ju fungera ihop rent socialt, man ska repa ihop och dricka kaffe ihop… Lymland ska vara något lustfyllt och inte kravfyllt och vi har därför satt upp några regler för vad som gäller när man träder in i Lymland. Vi hade ju olika band som vi spelade med vid sidan av det här gemensamma projektet och reglerna finns för att vi skulle kunna spela konfliktfritt.
Jerker Kaj kommer ursprungligen från Dalarna, men har bott i både Piteå och Luleå innan han flyttade söderut. Från början planerade han bara att bo här över en sommar.
– Jag skulle åka på turné med ett band från Malmö, sälja merchandise och köra bil åt dem, men sen stannade jag även över hösten. Och sen blev det vinter och vår och jag var kvar. Sen började jag spela med bandet.
Förutom musicerandet så skriver Jerker; texter, romaner, dikter. Och så gör han fanzinet Agnes vardag med textsamlingar, ofta intervjuer med band som varvas med dikter och kortare texter. Det handlar mest om musik. Han producerar själv fanzinet och säljer det själv via sociala medier.
– Det är väldigt mycket en ”gör det själv-grej”. Det är jag som bestämmer vad det ska handla om, och jag gör det bara för att det är kul.
Nog skulle han vilja bli publicerad av ett stort förlag, men i väntan på sådan publicering så ger Jerker ut sitt material själv.
– Jag skapar av en annan anledning än ett ekonomiskt intresse och ibland så går jag back rent ekonomiskt.
Vid sidan av allt detta lustfyllda kreativa arbetar Jerker som lärare på heltid. Han undervisar i svenska som andraspråk på Komvux och skapar förutsättningar för människor att ta till sig ett nytt språk och därmed erövra nya världar.
– Men jag identifierar mig mer som musiker och författare än som lärare. Fast läraryrket är ett viktigt och tacksamt jobb, jag har en elevgrupp som är väldigt målinriktad och jag behöver inte jobba så mycket med motivationen. Det är jätteroligt.
Att det kan vara vattentäta skott mellan kultur och idrott håller Jerker med om. Själv var han hyfsat idrottsintresserad fram till mellanstadiet, då kulturintresset tog överhanden. Idrotten valdes bort. Det var fånigt att tävla helt enkelt, menar han.
Men så gick tiden och för två år sedan började hans dotter spela fotboll i FC Rosengård. Och när Jerker som förälder något år senare följde träningarna från läktaren på Malmö IP så märkte han att tränarstaben var underbemannad.
– Då hade tränarna Kim och Stephen hela gruppen att ta hand om och jag tyckte att det kändes taskigt att vi satt där tio föräldrar på läktaren och bara tittade. Jag frågade ifall jag kunde hjälpa till med något, knyta skor och vara bollkalle kanske?
Det gick såklart bra, tyckte tränarna, och Jerkers vilande idrottsintresse blommade upp igen.
– Jag fortsatte att hoppa in när någon av tränarna var borta eller om de behövde hjälp. Jag kom på mig själv med att känna att jag inför varje träning hoppades att jag skulle behövas. Det var så roligt att hänga där på planen. Och efter ett tag så kom det upp att de behövde en tränare till och då kom jag med.
Laget som han nu är tränare i heter U11, de tränar på Malmö IP och flickorna är födda 2012 och 2013. Jerker har gått kurser i 7-mot-7-utbildning som Skånes Fotbollförbund arrangerar och är också ansvarig för högläsningen i laget. En gång i veckan börjar träningen med att han läser högt ur Anja Gatus fotbollsböcker.
– Jag var lite orolig i början, för jag tänkte att spelarna kan vara lite stimmiga och ha mycket energi. Men när vi började så blev de intresserade fast de kanske har helt olika erfarenheter av att läsa. Mycket av det vi läser om kan vi använda som samtalsgrund. ”Nu blev föräldrarna upprörda när Therese Sjögran gjorde så här på plan, känner ni igen det, att föräldrarna kan reagera?” Sådana saker. Och att sätta bollen i krysset till exempel, var sitter krysset och hur ska man skjuta för att få bollen dit? Eller om ingen i laget vill vara målvakt, hur ska man då lösa det? Jag tycker det är väldigt bra att vi har den här verksamheten i FC Rosengård.
Jerker berättar att han tycker att föreningen har en bra inställning till elitsatsningen.
– Det jag minns från sport när jag var ung det var att den som är bäst den är bäst och de andra får sitta och vänta, men här är det väldigt sunt. Man vill få med ungdomarna, det finns en social samvaro och man lyfter fram att det är bra att röra på sig. Tävlingsmomentet är inte huvudfrågan, det handlar inte om att vi tvunget ska få upp några från vårt lag som ska vara med i landslaget om femton år, men i stället ska de ha en bra uppväxt och hitta vänner för livet.
Hans egna barn har provat olika aktiviteter, båda åker skateboard men har också gått på Bamsegympa och olika danser, men just nu är det fotbollen som står högt i kurs. Än har inte dottern reagerat negativt på att pappa finns med som tränare i laget.
– Jag ser mig själv som en social ledare som försöker få spelarna att må bra. Vi är ju ofta flera stycken ledare, så vi tar olika roller. Jag är ganska tyst som coach och Kim och Stephen brukar säga att jag är bra på att INTE säga till spelarna vad de ska göra, jag vill gärna låta dem ta egna beslut. Men jag peppar och stöttar såklart.
Från att inte ha varit särskilt aktivt intresserad tidigare så går Jerker nu och ser FC Rosengårds matcher med sina barn. Det har faktiskt blivit väldigt mycket fotboll på senaste tiden. Och han gillar att A-laget inte bara strävar efter att bli Sveriges och Europas bästa utan även tar ett socialt ansvar.
– Vi delar plan med dem ibland på träningen och A-lagsspelarna passar över bollar till vårt lag, de hälsar på tjejerna och på matcherna tar de foton med barnen, det är väldigt fint.
Jerkers lag, en trupp på 20 spelare, kommer i höst att ha ett lag som spelar sjumannafotboll och ett lag som spelar femmannafotboll. Att vara ledare tycker han är väldigt roligt och vill gärna fortsätta framöver.
– Så småningom kommer ju något proffs och tar över som ledare förstås. Den dagen kommer ju att komma när man som pappa inte kan vara tränare längre, men jag är gärna kvar så länge jag kan.