”Det är vi två som är framtiden – det går bra att quota mig på den!”

De är bästa kompisar, har gått i samma klass och tränar tillsammans varje dag. De konkurrerar om samma plats i laget, den mellan stolparna i målet. Hur hanterar de en sådan utmaning? Vi stämde träff med de två talangerna Angel Mukasa och Somea Polozen för att prata målvaktsspel och framtidsdrömmar.  

Det inledande citatet kan låta kaxigt, men är sagt med ett stort skratt – och en gigantisk ambition skymtar fram bakom onelinern, levererad av Somea Polozen. Tillsammans med Angel Mukasa har hon tagit plats i VIP-rummet på Malmö IP för att prata målvaktsspel och målsättningar. Lägg de här två namnen på minnet, för ni kommer att få höra talas om dem. Två unga, lovande målvakter som båda vill nå höga höjder i sitt spel.

Somea och Angel berättar ungefär samma historia – att de båda två började spela fotboll i femårsåldern, i Trelleborg respektive AIK. Båda var utespelare i flicklagen och det var helt slumpartat för dem båda att de blev just målvakter. Vi låter tjejerna själva berätta.

Somea: – Jag var mest anfallare från början faktiskt.

Angel: – Och jag var back, mittfältare, ytter… Jag blev målvakt som 14-åring. Det var inte ens meningen att det skulle bli så. Det blev ett missförstånd mellan mig och min tränare. Vi skulle spela match och vi hade ingen fast målvakt, så vi behövde rotera. Jag spelade matchen och ledaren tyckte att jag gjorde jättebra ifrån mig, så sa han: ”Vill du spela nästa match också?” och jag sa: ”Javisst.” Då tänkte jag inte på att han menade många matcher framåt. Så vi bara körde på, och sen fick vi en ny tränare innan jag hann säga att jag inte ville vara målvakt mer. Så på den vägen är det.

Somea: – I mitt fall var det så att vi var på en turnering och ingen ville stå. Så jag tog en för laget och jag minns så väl att jag gjorde en bra match. Efter det ville ledarna att jag skulle stå hela tiden. Ju bättre det gick, desto roligare var det.

Somea Polozen kom till FC Rosengård 2019 och blev året därpå utlånad till Trelleborgs FF. Nu är hon tillbaka och redo för spel i division 1. Angel Mukasa har i år fått ett A-kontrakt och hon har varit i FC Rosengård sedan hon var 16 år gammal. Hon flyttade till Malmö helt ensam då, för att satsa på fotbollen – och skolan. Angel berättar:

– Jag har ju följt FC Rosengård ända sedan jag var liten och när de brukade komma och spela på vår hemmaplan så var jag först på plats för att se matcherna. Så jag har alltid vetat att FC Rosengård är en storklubb, och när jag bestämde mig för att verkligen ta fotbollen på allvar och satsa så tänkte jag att FC Rosengård är en bra klubb som prioriterar utveckling. Sen är det ju fint väder här också, och kebaben är bra!

Båda skrattar.

Somea och Angel har gått i samma klass på Malmö idrottsgymnasium, pluggat samhälle med inriktning beteendevetenskap. Nu har de också precis tagit studenten efter tre års slit. Särskilt det sista året med pandemin och den därpå följande distansundervisningen har varit tufft, berättar de.  Men de är ense om att det har varit tre fantastiska år, rent kompis- och träningsmässigt.

– Ja, det har funkat väldigt bra i och med att vi har samma schema, säger Angel. ”Vi är också jättebra kompisar, så allting faller på plats.”
– Exakt! Vi hjälper varandra väldigt mycket med skolarbetet, flikar Somea in.
– Sen är det ett plus att vi båda är målvakter. Vi förstår varandras situationer mer än vad andra spelare hade gjort, menar Angel.

Och de båda verkar helt ense om att det faktum att de tävlar om samma plats inte påverkar deras relation.

Somea: – Den konkurrenssituationen påverkar inte oss. Den gör oss tvärtemot bättre tror jag. Vi pushar varandra till att bli bättre. Vi kan ge konstruktiv kritik till varandra utan att den andre blir ledsen. Jag känner när vi tränar tillsammans att vi båda är som bäst då.

Angel: – Vi har lätt att kunna skilja på träning och vår vänskap. Den blandas aldrig ihop. Vi är väldigt ambitiösa båda två så vi förstår att det inte är personligt om någon av oss ryter till på träningen.

I våras fick Angel chansen och spelade från start mot Alingsås i en A-lagsmatch i Svenska Cupen, där man vann en förkrossande seger med 7–0.

– Det var hur häftigt som helst. Jag fick spela med Seger, Schough och alla stora Rosengårdsstjärnorna. Det var drömmen när jag kom hit, så jag kände verkligen att jag hade uppnått någonting efter den matchen. Det var väldigt speciellt.

I Champions League-matchen mot St. Pölten tvingades hon dessutom till en snabbuppvärmning när förstemålvakten Stephanie Labbé låg ner på plan oroväckande länge och man befarade skada.

– Jag har aldrig bytt om så snabbt i mitt liv! Jag var så redo för att komma in på planen, minns Angel.

Det visade sig efter en stund att det inte var någon fara, att Stephanie kunde spela vidare och Angel fick sitta kvar på bänken.

Men var får hon då matchning?

– Det som är nackdelen med min position är att jag inte får garanterad speltid och så många matcher, säger Angel. ”Oftast räknar man inte med att jag kommer starta, men trots det vill jag prestera 100% på alla träningar, så att jag är på rätt nivå om det skulle hända något.”

Somea å sin sida tycker att lösningen för henne funkar utmärkt.

– Som det ser ut nu så kommer jag att få spela i division 1 och träna med A-laget, jag känner att det är en bra lösning. För division 1 är en tuff serie, jag tror många underskattar den. Och vi är nykomlingar och har ett ungt lag, det kommer att bli riktigt tufft.

I fjol slogs två befintliga lag ihop: F19-laget gick samman FC Rosengård 1917 Dam och laget har nu alltså tagit steget upp i division 1.

– Jag tycker det har funkat bra med hopslagningen, säger Somea. Jag tycker också att det är bra att vi får spela i en division 1-serie och möta seniorer och inte i en F19-serie. Det kommer att vara ett lättare steg att ta på sikt, från Dam division 1 till A-laget.

Jag tror också att det var en bra sak med att man slog ihop lagen, att det inte skulle bli så långt mellan ungdomsverksamheten och A-laget, tillägger Angel.

Båda spelarna lyfter fram Stephanie Labbé som en stor källa till kunskap och inspiration. De berättar att hon hjälper dem och får dem att utvecklas, bjuder på sin egen erfarenhet och sina tips och tricks.

Kenneth Mattson är målvaktstränare för alla tre målvakterna och den som drillar dem i det dagliga. Angel och Somea är mycket nöjda med sin tränare, säger i mun på varandra att han är en riktigt bra instruktör.

Somea: – Han är ärlig, han förfinar ingenting utan säger som det är. Det tycker jag är bra, jag vill att han ska säga som det är.

Hur ett vanligt träningspass för målvakterna ser ut beror väldigt mycket på vad laget jobbar med i stort. En typisk dagen innan match-träning jobbar målvakterna mycket med fötterna. Passningar i sidled, fallteknik, olika andra tekniker och spelförberedande. Ofta håller målvakterna på 20-25 minuter, upplägget är individanpassat trots att de ibland jobbar tre på träningen.

– Det kan vara så att Stephanie och Somea går in i ett spel, medan jag jobbar på något individuellt, berättar Angel.

– Ja, Kenneth ser till att vi tränar på det vi behöver, alla tre. Att få in det i samma träning är jättebra, menar Somea.

När de båda tittar på matcher i damallsvenskan säger de sig inte studera målvakternas arbete särskilt mycket under matchens gång, men när det kommer highlights så tittar de lite extra. Dagens teknik är ju enormt långt kommen när spelarnas matcher och träningar filmas så att de kan studera sitt eget spel.

– Vi använder ju Spiideo-systemet, så jag brukar titta på min egen träning, man lär sig jättemycket av att se sig själv, säger Angel.

På frågan om vad som är det roligaste att kunna göra som målvakt har de helt olika svar.

Somea: – Att göra en stor räddning är nog det bästa! Tänk att det står 1–0 till oss och i 90:e minuten får motståndarna ett friläge, som jag räddar. Att bli matchhjälte, det är det roligaste.

Angel: – Jag skulle nog säga det ansvaret som man har som målvakt, att mycket hänger på hur man kommunicerar och agerar, om laget är tryggt med mig där bak. Det tycker jag är ett väldigt stort ansvar att förvalta. Matchbilden kan ju ändras så fort.

Somea: – Ja, man måste vara påkopplad hela tiden. Är du inte det så…

De båda vännerna umgås mycket på fritiden också, ofta efter träningarna. De brukar käka ihop, testa olika matställen.

– Somea gillar ju inte sushi, mitt mål är att få henne att äta det, skrattar Angel.
– Haha! Nej, jag verkligen älskar hamburgare och mitt favoritställe är Tugg!
– Eller Bastard Burgers…
– Ja, eller Surf Shack…

Vi förlorar oss en stund i vilket som är Malmös bästa burgarhak innan vi börjar prata framtid. Hur tänker de båda talangerna inför det som finns bortom kröken, det som hägrar i horisonten? Vilka mål har de med sig i sina hjärtan och hjärnor varje dag under träningarna på Malmö IP?

Angel: – Inom de närmaste fyra, fem åren så är mitt personliga mål att vara förstamålvakt här i Rosengård. Det är något som jag jobbar med varje dag. Mer långsiktigt tänker jag att jag definitivt vill spela OS, VM och EM.

Somea: – Främst kämpar jag för att komma upp i A-laget och fightas om platsen som förstemålvakt. Sen säger jag som Angel, jag vill också vara med på de stora mästerskapen. Jag vill bli en av dom bästa!

Vad tycker tjejerna om varandras färdigheter?

Angel om Somea:

– Hon är ganska lång, det är ju en styrka, hon är bra på att komma ut på inlägg. Också tycker jag att hon har bra tillslag.

Somea om Angel:

– Jag tycker att Angel är riktigt bra på fötterna, och bra på att läsa bollar.

Kenneth Mattsson om sina adepter:

– Angel är en kommunikativ, trygg och tät målvakt med bra fötter, som trots ung ålder är mogen i sitt spel. Somea har bra räckvidd och sin absoluta spets i en mot en-situationer när hon får komma nära motståndaren.

Fakta: Angel och Somea

Angel Mukasa

Född: 2002

Meriter: – Jag har spelat i ungdomslandslagen från 15 års ålder. Har meriter från 02-landslaget och F19-landslaget. Blev också precis uttagen i Renée Slegers U23-trupp.

 

Somea Polozen

Född: 2002

Meriter: – Jag var inte med så mycket de första åren, men nu har jag börjat komma med i F19-landslaget. Jag kommer från Bosnien, så jag har ju varit med där också ett par gånger. Så länge det inte är på A-landslagsnivå så går det att spela för båda länderna.

De senaste inläggen: