Det läsande laget – F2012 använder böcker som redskap för att prata demokrati och värderingar

Det är en vacker vårkväll i början av maj och på en av Rosengårds IP:s gräsplaner tränar F2012-laget. Vi får se passningsövningar, skottövningar och i slutet självklart det roligaste som spelarna längtar efter – det hörs lång väg – smålagsspel. Det skulle kunna vara vilket tjejlag som helst på vilken plan som helst i vårt avlånga land, men det som gör just de här spelarna unika är att innan varje tisdagsträning avsätter de en halvtimme i början av passet åt läsfrämjande arbete. Tränaren läser högt ur en bok, spelarna äter varsin frukt och sen diskuterar man tillsammans det som lästs.

Tränaren i fråga heter Anja Gatu och är en välkänd person, numera författare, tidigare sportchef för Sydsvenskan. Hon är van vid att hantera ord och språk och redan när hon började träna laget för ett och ett halvt år sedan införde hon högläsningen.

– Jag tänkte att det vore en intressant sak att testa, jag hade en tanke om att det är ett bra sätt att prata om saker på, att läsa tillsammans och prata om det man läser. Då tänkte jag mest på att vi skulle prata värderingar; hur gör vi exempelvis när vi förlorar eller när vi vinner, hur är vi mot varandra i laget, hur gör vi när någon kommer ny och när vi blir jättearga på tränaren var gör vi av alla de känslorna? Det är en bra start för samtal. Jag tänker ju också alltid läsfrämjande, att försöka få in böckerna och läsning naturligt i vardagen och i livet.

Anja berättar att högläsningen är ett bra sätt att fokusera inför träningen, nästan som ett slags meditation, ett sätt att lämna dagen bakom sig med alla konflikter med småsyskon eller i skolan.

– Jag märkte också att när spelarna kom till träningen så var det många som var lite hungriga. Vi börjar 17.30 och det är en svår tid, mellan mellis och kvällsmat. Barnen äter ju lunch i skolan ganska tidigt, så det blev en bra rutin med att äta en frukt innan träningen. Jag såg lite olika fördelar helt enkelt och vi fick också tid att prata med varandra.

Böckerna laget läser är Anja Gatus egna, som handlar om olika fotbollsstjärnor. De tre första om Kosovare Asllani har man läst klart och är nu inne på böckerna om Therese Sjögran.

– Vi presenterar ju spelarna och pratar om hur de är och så diskuterar vi. I somras när vi kom tillbaka efter uppehållet hade många sett ”Kosse” i OS och visste då vem hon var. Och det är ju kul att presentera Sjögran som ju är sportchef i vår förening. På så sätt kan de se att kvinnor blir chefer och går vidare genom fotbollen.

Anja Gatu har i kommunikationen med spelare och föräldrar varit tydlig med att högläsningsstunden är frivillig, men ingen vill missa historierna och framför allt vill spelarna veta hur det går för de olika karaktärerna.

– Det har funkat precis så som jag hoppade att det skulle göra, vi får bra koncentration, spelarna lyssnar och börjar fokusera mot träningen, vi äter och får till bra diskussioner. Man vet aldrig i förväg vad som ska diskuteras. Vi pratar om språket också, och om ord, idag pratade vi om ordet skottvinkel till exempel. Det är inte självklart att man känner till det, men vi fick in lite taktik också när vi pratade om hur målvakten går ut för att skära av skottvinkeln.

För en tid sedan fick laget en ny spelare och precis då slumpade det sig så att i boken de läste handlade ett kapitel om hur ”Kosse” åker på sin första cup, känner sig blyg och nervös och undrar hur hon ska göra för att kunna få nya kompisar.

– Diskussionen blev given, hur gör vi när vi får nya kompisar i laget?

Laget körde hela träningspasset och mot slutet skulle det bli skottövning, spelarna skulle skjuta på volley. Den nya spelaren sköt i luften och ramlade i backen, någon i laget skrattade och den nya blev ledsen.

– Då kunde vi direkt återknyta till det som hade hänt genom det vi hade läst. Hur uppför vi oss när det kommer en ny spelare egentligen? Hon som skrattade sa att hon hade skrattat åt något annat, men spelaren blev ju ledsen. Det är bra när man kan ta värderingssnacket innan det har hänt.

En annan gång hade man en diskussion utifrån hur ”Kosses” lag vann stort i en turnering, då pratade man om hur man ska göra för att vara en schysst vinnare. Ganska snart därefter kom matchen då FCR-laget vann stort, med hela 13–2.

– När vi gick ut för att tacka motståndarlaget tyckte jag att det var skönt att vi redan hade pratat om det här tidigare, att visa respekt för motståndarna och tänka på att de tränar och förbereder sig lika mycket som vi har gjort. Och våra tjejer var jätteschyssta mot motståndarna.

– Under den här tiden vi har jobbat med högläsningen tycker jag att vi har fått en närmare och mycket bättre relation med varandra. Vi kan prata om helt andra saker än förut och ibland kommer det upp oväntade diskussioner. I vintras kom det fram att många tjejer upplevde att killarna tog över på rasterna och inte lät dem vara med och spela fotboll, detta oavsett vilken skola de går på. Då pratade vi mycket strategier; hur gör vi för att kräva vår plats? Kan vi ta upp det på klassrådet, gå till lärarna, rektorn eller ta det med killarna direkt? Och vad är skillnaden mellan mobbing och diskriminering?

Diskussionen fortsatte under flera veckor, spelarna gick tillbaka till skolan och testade olika strategier. Någon fick igenom att tjejerna skulle få ha planen för sig själv en dag i veckan och detta ledde omedelbart till att killarna började passa till tjejerna på fotbollsplan. Flickorna kände att de kunde dela erfarenheter med varandra och bli stärkta tillsammans.

FC Rosengård har beslutat att införa högläsningen i både pojk- och flicklag upp till 12 år. Anja Gatu har anlitats för att hålla workshop för tränare och ledare och Football for Life-ledarna ska vara med och stötta och assistera i lagen. The one million dollar question, den om hur vi ska få barn att börja läsa, kanske får ett naturligt svar genom föreningens arbete. Satsningen möjliggörs tack vare Fastighets AB Hemmaplan och Stiftelsen Momentum Malmö.

– Vi vuxna kanske måste börja med att tänka på hur vi gör. Om barnen ser sina fotbollstränare läsa så tror jag att de är jätteviktiga förebilder, vi vet ju att idrottsledare ofta är väldigt viktiga för barnen. Med väldigt små medel kan man göra mycket. I vårt fall har vi fått en otroligt bra sammanhållning tack vare högläsningen.

Fakta: F2012

  • Laget tränar två gånger i veckan och spelar i serien för tredje säsongen.
  • Läs- och fruktstunden avslutas alltid med att spelarna kör knäkontrollövningar, ett träningsprogram som har testats vetenskapligt och visat att skaderisken minskar med hela 64%.

De senaste inläggen: