En kreativ motor med klacksparken som hemligt vapen

Jelena Čanković fick möjlighet att spela i ett pojklag tills hon var 15 år gammal. Därefter flyttade hon hemifrån – ett avstånd på 2,5 timmes bilresa – till Spartak Subotica där hon också fortsatte sin skolgång. Hon lyfter fram att det var viktigt för henne att känna att hennes föräldrar gav support och fick henne att känna att hon tog rätt beslut. Med tid och stunder ville Jelena vidare ut i världen, utvecklas och vinna titlar i andra länder där damfotbollen hade bättre status.

– För sju år sedan skrev jag på för FC Barcelona, det var på min 18-årsdag faktiskt. Vi tränade på deras Sport Center men märkligt nog på konstgräs vilket är lite märkligt för att vara Spanien, det måste jag säga. Nu är Barcelona i Champions League-final så väldigt mycket har förbättrats, när jag var där var inte damfotbollen högprioriterad. Okej, det var hyfsat för oss spelare, men det var ändå så att vi fick träna klockan nio på kvällen när alla andra lag var klara. Och sen fick man gå hem och äta middag klockan elva. I Spanien gör man ju allt senare generellt, men det här var riktigt sent. Jag var inte så van vid det.

Det blev bara ett år i FC Barcelona, innan Jelena Čanković återvände hem till Serbien. Hon berättar att det var ett tufft år för henne, på många sätt. Språkbarriären var problematisk, hon var den enda icke spansktalande i laget och även om hon lärde sig språket hjälpligt på några månader så var det ändå ett tufft klimat för en ung spelare.

– Ändå måste jag säga att det var min dröm att få spela i FC Barcelona och den drömmen gick i uppfyllelse säger Jelena Čanković med ett leende. ”Jag lärde mig mycket och det gjorde mig starkare”.

Nästa destination blev ungerska Ferencvaros.

– Jag fick ett erbjudande från dem och åkte dit för att titta på anläggningen. Ferencvaros är ju Ungerns största klubb och vi hade vårt eget Sport Center, väldigt fina faciliteter där, minns Jelena. ”Och det spelade också in att det ligger nära Serbien, så jag kunde åka hem och hälsa på”.

Här kände hon att hon lyfte och utvecklades rejält under de två och ett halvt år hon tillbringade i Budapest. Och visst vann hon titlar här. Men snart kom det ett nytt erbjudande som hon inte kunde motstå. Växjö DFF hörde av sig.

– Min flytt till Sverige och Växjö gick väldigt snabbt, på bara några veckor var allting klart.

Jelena Čanković hjälpte till att föra upp Växjö DFF, som då låg i Elitettan, till Damallsvenskan. En av spelarna i laget lirar hon fortfarande med, Anna Anvegård som ju är bördig från Småland. Men sejouren blev inte så lång. Två år senare gick flyttlasset ännu längre söderut, till FC Rosengård, och redan första året blev det allsvenskt guld. Och efter ett märkligt 2020 som slutade med en silverplats i ligan har laget nya mål och ambitioner.

– I år vill vi vinna ligan och gå så långt som möjligt i nästa upplaga av Champions League. För min egen del så vill jag spela så bra jag bara kan, göra många mål och assists. Jag vill verkligen utvecklas och bli bättre än förra säsongen.

Det nya formatet kring Champions League-spelet, med gruppspel för 16 lag, hyllar hon.

Ja, det är fantastiskt. Att vi får spela både hemma- och bortamatcher gör att det blir mer och mer likt herrarnas tävling. Spelar man bara en match och sen blir utslagen så kan det vara tillfälligheter som avgör. Men ett gruppspel ger möjligheter. Och vi kommer att få möta riktigt bra motstånd, det betyder mycket för oss. Se bara på nu i våras när vi mötte FC Bayern München, det gav så mycket.

Intervjun med Jelena Čanković gjordes på engelska och har översatts till svenska.