Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 30 augusti 2021 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
Det har gått en månad sen hon kom hit, den tekniska och kreativa forwarden Loreta Kullashi. Hon trivs bra med laget och med staden, håller på att per cykel utforska olika stadsdelar och ser väldigt mycket fram emot att få spela i Champions League.
När vi träffar Loreta Kullashi för en intervju har hon precis kommit tillbaka till Malmö IP efter att ha tränat på plan 7, Malmö stadion, naturgräs. Det här är före bortamatchen mot Vittsjö. Vi vet nu i efterhand att dessa arrangemang var guld värda, matchen vanns med 4–0.
– Det är bra med sådana förberedelser. Det blir en annan touch på naturgräs, man måste ta i lite mer, säger Loreta och börjar att berätta sin story. En internationell sådan med föräldrar som flyttat runt en del, mycket för att skapa bättre förutsättningar för sina barn.
– Mina föräldrar flyttade från Kosovo till Helsingfors och jobbade där. Sen föddes jag och mina syskon. Jag lärde mig ju finska och pratade det på dagis, hemma pratade vi albanska. Vi bodde i Finland fram till dess att jag var sex år, sen flyttade vi till Sverige. När vi kom hit lärde jag mig svenska i skolan och finskan började försvinna, så nu minns jag inte så mycket längre. Det är bara vissa ord som finns kvar. Men det hade varit kul att kunna!
Föräldrarna startade ett företag och flyttade till Kristianstadstrakten, där bodde man i några år. Och nu hade lilla Loreta börjat bli stor och hängde efter brorsan till föreningen Näsby IF.
– Jag ville göra det han gjorde och det han ville göra var att spela fotboll, säger Loreta med ett skratt.
Tränarna, som alltså också fick Loreta på köpet, hörde snart av sig till föräldrarna med budskapet ”er dotter är en talang”!
När så flyttlasset efter några år gick vidare till Halmstad blev det för första gången fotboll i ett tjejlag, Snöstorp Nyhem FF.
– Jag spelade mest med tjejerna, men tränade ändå med killarna några gånger i veckan. Och ibland lite med brorsan som då spelade i Halmstads BK. Det skiljde inte så mycket i ålder mellan oss, så jag kunde vara med där också. Jag kände ju att jag behövde en utmaning och tränade därför med killarna.
Stockholm blev nästa anhalt, föräldrarna såg en möjlighet till bättre jobb och skolor och inte minst – bättre fotbollsmiljö för sin dotter. Många bitar föll på plats.
– Det var så att när jag bodde i Halmstad så hade vi mött AIK några gånger, dels i Eskilscupen och därefter i Gothia Cup och då pratade vi lite med varandra. Deras ledare visade intresse för mig. De visste att vi i familjen funderade på att flytta till Stockholm och när det sedan blev så, så skrev jag på för AIK.
Det blev debut i A-laget redan som 15-åring. Loreta är snabb med att berömma klubben, inte minst för sin fina akademi, där unga talanger skolas till skickliga seniorer.
– Med AIK vann vi Gothia cup, vi hade jättebra ungdomslag. Ibland undrar jag, var blev alla dessa duktiga spelare av? Några spelare finns ju i damallsvenskan och elitettan, men många slutade eller spelar i lägre divisioner.
Det var inte bara publiken på Skytteholms IP som förundrades, även storlaget Manchester City visade intresse för den unga talangen. Och Loreta tog en tur till de brittiska öarna för att spana in The Sky Blues, men åkte snart hem igen.
– Det kändes inte som rätt steg för mig just då. Jag ville vänta lite och gå klart skolan i stället.
Så i stället för en flytt till textilindustrins och Oasis hemort blev det gnällbältet i Sörmland, Eskilstuna, som blev hennes nya hemvist under andra gymnasieåret.
– Vi hade ett jättebra lag då. Jag kände ju folk där, hade spelat med ”Nattis” (Björn) i AIK och flera andra spelare och laget låg bra till i serien. De behövde en spelartyp som mig och det kändes rätt och var en bra miljö.
Under åren som har gått har Loreta spelat i de olika ungdomslandslagen. En turnering hon nämner med emfas – även om hon förvisso inte fick spela så mycket – var U20-VM på Papua/Nya Guinea. Då var hon bara 17 år.
– Det var fantastiskt roligt att få vara med där!
När hon var 18 debuterade hon i A-landslaget och gjorde mål på sin absolut första bollträff i en vänskapsmatch mot Sydafrika.
– Det var lite sjukt faktiskt! Jag kom in och vi började ett anfall direkt. Stina Blackstenius spelade in bollen till mig och jag sköt – det blev mål på första touchen!
Det blev ytterligare ett mål i samma match, en debut att vara nöjd med.
I somras anlände så Loreta till FC Rosengård och under sin första månad i staden har hon lärt känna sina nya medspelare och ledare. Hon är snabb med att understryka att alla tagit hand om henne på bästa sätt och att det varit lätt att komma in i gänget.
– Det är en jättebra miljö här, vi har bra tränare och bra spelare. Det är helt enkelt en bra miljö att utvecklas i. Jag vill ju hela tiden bli bättre och det känns som att jag kan bli bättre här. Jag vill vara kreativ framåt och skapa mycket lägen och chanser och hjälpa laget till poäng, så det är bara att fortsätta att göra det jag är bra på, fast ännu mer.
Loreta är hyfsat googlingsbar, det finns gott om Youtube-klipp att hitta där man kan se hennes spelstil. Hon kommer ofta i fart med boll, är oberäknelig för motståndarna och svår att både läsa och markera. Hur skulle hon beskriva sig själv för de läsare som inte ännu hunnit göra hennes bekantskap?
– Jag skulle säga att jag är en teknisk spelare. Kreativ. Målfarlig. Gillar att utmana en mot en och skapa chanser, komma till avslut. Jag försöker vara lite finurlig och göra det svårt för motståndarna.
I närmsta framtiden hägrar att ta en plats i laget, att vinna damallsvenskan, att bli ordinarie i A-landslaget. Och nu närmast – att spela i Champions League mot TSG Hoffenheim Frauen.
– Det ska verkligen bli jätteroligt. Det är ju första gången för mig med Champions League-spel och det är kul att spela mot andra lag, inte bara de allsvenska. Det ska bli kul att mäta sig och se var vi står mot ett utländskt lag. Jag har faktiskt ingen aning om hur bra dom är.
Det är dags för fotografen att ta bilder på Loreta, det regnar ute och man får improvisera lite för att inte både motiv och teknik ska bli blöta. Men innan hon går frågar jag Loreta hur det egentligen gick för brorsan, han som var själva anledningen till att hon började spela boll?
– Han satsade på fotbollen, men tyvärr, skador tvingade honom att sluta. Nu satsar han stenhårt på skolan i stället!
Jag ser ett mönster i familjen Kullashi. Dedikation och ambition. Och viljan att söka sig till miljöer där man utvecklas. Välkommen till FC Rosengård Loreta!
Född: 20:e maj 1999
Studier: Läste ekonomi på gymnasiet.
– Jag har börjat plugga nu igen! Jag funderar på fastighetsmäklare, så jag sätter ihop ett eget program. Ska börja med juridikkursen nu. Jag tror att det kan vara roligt och intressant.
Om Malmö:
– Jag gillar stan, det är mycket bättre än jag trodde. Det är så skönt att man kan cykla överallt.
Tipsa oss om några albanska delikatesser!
– Hrm, jag lagar ju inte så mycket, det är mer att när jag kommer hem så fixar min mamma maten! Men vi brukar äta burek, ćevapi, filodeg med fetaost. Det är mycket kött! Sen grytor såklart och fyllda paprikor med ris och köttfärs. Jag har sett att det finns rätt många burekställen i Malmö, jag ska testa snart!
Har du drömmar om att bli utlandsproffs?
– Ja, det är klart. Jag vill spela i ett stort lag utomlands framöver. Jag har inga drömmar om något speciellt lag, utan jag är öppen för allt så länge de vill ha en spelartyp som mig. I år vann ju Barcelona Champions League, det hade ju varit kul att spela där.
Tittar du mycket på fotboll?
– Ja, fram för allt på italienska ligan. Inte så mycket damfotboll tyvärr, jag tror att det handlar om att det inte sänds så mycket, det är så svårt att hitta. Men Champions League-matcherna har jag ju sett såklart, dom gick ju att streama. Förebilderna är Messi och Ronaldo.