En unik talang med bra passningsfot – möt Athinna Persson Lundgren

Publicerad: 11 juni 2022 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner

Det finns två personer i hela Sverige som heter Athinna, detta enligt Statistiska Centralbyrån. En av dem träffar vi på FC Rosengårds kansli en tidig morgon innan dagens träning. Hon är bofast i F19-landslaget och ser fram emot EM-slutspel till sommaren.  

Men hur var det då med namnet, finns det någon koppling till den grekiska gudinnan som jag associerar det med? Nej, inte alls ska det visa sig.

– Egentligen är det faktiskt mina föräldrar som har hittat på namnet, de var kreativa helt enkelt, säger Athinna med ett skratt.

Något annat med henne som är unikt, förutom namnet, är att hon är den av de idag aktiva spelarna som spelat längst i föreningen! Hon är också en egen produkt som gått hela den långa vägen från flicklagsspel till A-truppen i en förening som hon redan representerat i åtta år.

– Jag började spela i Husie IF:s fotbollsskola när jag var fem år, spelade med tjejer som var ett och två år äldre. Jag tyckte fotboll var väldigt kul och spelade i princip hela tiden, även hemma. När jag var i tioårsåldern behövde jag en ny utmaning då de andra spelarna inte ville riktigt lika mycket som jag. Så jag provtränade med FC Rosengård och kom med i 02-laget. Därefter har jag klättrat genom lagen…

Den allsvenska debuten kom i fjol. Minns du hur du kände dig när du skulle spela?
– Det var såklart väldigt nervöst, det är ju drömmen att få så mycket speltid som möjligt i A-laget och kunna bidra. Vi mötte Djurgården minns jag, ledde matchen med 2–0 och jag kom in med ungefär en kvart kvar att spela. Jag fick några bolltouch i alla fall!

I A-lagsmatcherna har vi hittills sett dig spela på en backplats, har du alltid haft den positionen?
– När jag var liten spelade jag forward och gjorde många mål, sen gick jag ner ett steg och spelade på mittfältet hela vägen upp till B-laget. Men nu när jag kommit med i A-truppen så har det mest blivit mittbacksspel.

Vilket är roligast?
– Så länge jag får vara på plan så spelar det ingen roll alls!

Har karriären varit spikrak hela vägen eller har du någon gång stött på motstånd eller saknat motivation?
– För ett par år sedan hade jag problem med knäna, knäskålarna har hoppat ur led två gånger, så det har varit lite jobbigt. Det blev tuff rehab men sen var jag tillbaka igen. Det kan jag nog säga har varit min största motgång.

Om vi tittar tillbaka lite så spelade du hela förra säsongen i B-laget.
– Jag tycker att det är ett bra mellansteg mellan F19 och A-laget, i matchmiljö. Lite mer fysiskt än i F19, men det går såklart inte lika snabbt som det gör i A-laget.

Det blev ändå hela sex mål för dig förra säsongen!
– Ja, jag spelade ju defensiv mittfältare i en del matcher, men framför allt nickade jag in några hörnor helt enkelt. Jag gillar att ligga nära målvakten och kunna hoppa upp framför henne och nicka!

I år har det blivit en match från start och flera inhopp i A-laget.
– Det är väldigt kul att få förtroende från ledarstaben, jag försöker ta chansen så gott jag kan och bidra så mycket som möjligt till laget och till att vinna matcherna. Det är klart att det är svårt, jag spelar ju med väldigt duktiga spelare, men jag lär mig mer och mer och känner mig bekväm och försöker att vara samma ledare i A-laget som jag är i F19-laget. De i A-laget uppskattar det och vill att jag ska ta mer plats, så jag jobbar med det varje dag.

Nu tänker vi oss att det är dags för hemmamatch. Berätta för oss hur en sådan dag ser ut för dig.
– Till exempel inför matchen mot Brommapojkarna så vaknade jag på morgonen och åkte till skolan där jag sedan hade lektioner några timmar. Sedan käkade jag lunch och åkte hem och började ladda inför matchen, tog en power nap. För min del funkar det bäst om den varar cirka 45 minuter, jag tycker om att somna, då blir jag nästan piggare efteråt. Det är rätt personligt det där. Därefter åt jag ordentligt och sen åkte jag hit till IP och började ladda upp med laget. Inne i omklädningsrummet har vi hög musik på och man är inne i sin egen bubbla och tänker på matchen. Ungefär en timme innan matchstart har vi genomgång då Renée och Joel går igenom det sista inför matchen, de pratar om motståndarna och det vi ska fokusera lite extra på. Sen går vi ut för uppvärmning.

När börjar det bränna till lite extra med laddningen?
– Under Renées snack så känner man att ”nu är det dags”!

Du är ju ung och det finns en del rutinerade spelare i laget. Drar du någon nytta av deras kunskaper?
– Ja, jag kollar mycket på framför allt de som jag konkurrerar med; Emma Berglund, ”Gunny” Arnardóttir och Caroline Seger. Jag tittar på sådant som de gör som jag kanske inte är så bra på och så försöker jag lära mig av dem.

Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
– Jag är en bolltrygg spelare med bra passningsfot och bra spelförståelse. Det jag kan bli bättre på är mitt försvarsspel som mittback i den defensiva boxen och min snabbhet skulle jag vilja utveckla.

Precis innan senaste allsvenska matchen var det landslagsuppehåll och Athinna var då i Borås där hon tillsammans med Bea Sprung representerade F19-landslaget i deras EM-kval. Det blev tre raka vinster och ett avancemang till sommarens EM-slutspel i Tjeckien.

– Vi mötte Polen, Kroatien och Danmark och lyckades vinna alla tre matcherna. Sista matchen mot Danmark var lite av en final, så den var extra rolig att spela. Vi kontrollerade matchen bra och vann, så nu är vi i EM.

Ni hade ungefär samma förutsättningar som A-landslaget i sitt kval, oavgjort hade räckt i sista matchen?
– Jo, precis, men vi gick för seger!

Athinna spelade två av tre matcher, mot Kroatien var hon avstängd på grund av två gula kort i tidigare matcher. Det innebar att hon i den matchen fick lämna ifrån sig den kaptensbindel som hon annars förvaltar. Men vad innebär det egentligen att vara lagkapten?

– Det är såklart en stor ära att få vara kapten, men jag är samma spelare oavsett om jag är lagkapten eller ej. Jag tar det ansvar som jag brukar ta på plan, försöker styra laget i rätt riktning och få ihop gruppen.

EM kommer att spelas i månadsskiftet juni-juli och åtta lag kommer att delta. Alla kvalgrupperna är i skrivande stund inte färdigspelade, men klart är att bland annat de ”stora” nationerna; Frankrike, England och Tyskland kommer att delta vid sidan av blågult.

Du har tagit dig in i A-truppen och spelar allsvenskt och även i landslaget. Vilka långsiktiga mål har du med ditt spel?
– Drömmen är att någon gång i framtiden flytta utomlands och spela i ett topplag, Real Madrid ligger bra till för det är mitt favoritlag.

När i framtiden hoppas du att det kan komma att hända?
– Ja, jag är ju 19 nu…så om ungefär fem år kanske! Sagt med lite tålamod och lite ödmjukhet!

Har du några mer kortsiktiga mål? Hur går dina tankar kring säsongen 2022 till exempel?
– Jag vill ju få mer och mer speltid i A-laget och känna att jag utvecklas själv varje dag. Så vill jag ta mer och mer plats på träningarna och även i matcherna.

Vem hänger du mest med i laget?
– Det är ju de unga; Olivia Lindstedt, Bea Sprung, Angel Mukasa, Loreta Kullashi, Somea Polozen och nu vår nya spelare Sofie Bredgaard. Vi har samma agent, så jag hade lite koll på henne sedan tidigare.

Hur funkar det med agenter egentligen? Hur länge har du haft din?
– Jag blev kontaktad för ungefär ett år sen, i samband med min damallsvenska debut. Det kan vara bra att ha en agent när man spelar på en högre nivå, inte minst om man ska byta klubb. Agenten hjälper mig med allt möjligt, med sponsorer till exempel och är ett litet stöd som man kan bolla tankar och idéer med. Det kan vara ganska skönt att ha ett stöd även utanför familjen, annars pratar jag mest med mamma och pappa. Dessutom är agenten advokat, så han har koll på det juridiska, vilket också känns skönt.

Fakta: Athinna Persson Lundgren

Född: 2003

Landskamper:
– Jag tror jag har gjort 7 F17-landskamper och nu var det nog den femte i F19-landslaget. Vi hade väldigt mycket inställt på grund av coronan, så vi har inte gjort så många matcher som de andra årskullarna har.

Är det fortfarande så att ”yngst bär tyngst” i laget när ni är på resande fot?
– Till bortamatcherna så har de yngsta spelarna ansvaret för mikron och högtalarna! Vi har alltid en mikrovågsugn med så att vi kan värma mat innan matchen. Det är viktigt med bra mat innan match, min standard brukar vara pasta och köttbullar. När vi bor på hotell brukar det bli ris och kyckling, mycket kolhydrater.

Kontrakt med FC Rosengård:
– Till 2023.

Gör:
– Tagit studenten igår! Jag har precis gått ut samhällsprogrammet på Procivitas och tror nog att jag ska plugga någon kurs på distans framöver, men jag vill fokusera mycket på fotbollen till hösten.

Vad gör du när det inte är träning eller match?
– Då tillbringar jag tid med familjen, kanske kollar jag när min lillebror spelar match. Han är elva år och har precis gått över till Trelleborgs FF. Jag har en storebror också som spelar, han har flyttat till Stockholm och spelar för Enskede i division 2. Hela familjen är fotbollsintresserad, båda mina föräldrar har spelat när de var yngre.

– Jag tittar också en del på serier och på fotboll såklart. Jag följer Manchester United och Real Madrid på herrsidan och Everton på damsidan. Hanna (Bennison) är en av mina närmaste vänner så jag kollar såklart hennes matcher.

De senaste inläggen:

Hattrick Cup: En Färgsprakande Fotbollsfest på Malmö IP

Erling Analyserar: AIK

Angel Mukasa lånas ut till Brøndby IF

Erling Analyserar: BK Häcken

Somea Položen lämnar FC Rosengård för Sparta Prag

Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

 

© FC ROSENGÅRD