Ett viktigt mål på övertid gör att gruppen i Svenska Cupen lever för FC Rosengård.

Matchen mellan Linköpings FC och FC Rosengård spelades på Kopparvallen i Åtvidaberg, en klassisk arena, där många landslagsstjärnor har haft framgångar. Googla på Åtvidabergs guldlag från -72 och -73 så förstår ni vad jag menar.

Nu handlade det inte om gamla tider, utan ett toppmöte i Svenska Cupen mellan två lag som de senaste åren har haft många tuffa uppgörelser och det märktes på uppladdningen inför matchen. Tyvärr bjöd Åtvidaberg inte på något trevligt väder, utan det var en råkall och vintrig söndagseftermiddag som vi på läktaren fick uppleva. Men publiken fick se en trevlig och fartfylld fotbollsmatch som slutade 4-4 och alla som älskar mål fick en härlig fotbollsunderhållning.

Men vi som pratar om vikten att hålla nollan och kunna försvara var kanske mindre glada, men låt mig återkomma till detta.

Matchen blev märklig eftersom Rosengård dominerade första halvlek totalt, men fick ändå gå till halvtidsvilan med underläge 2-1. Rosengårds mål var självmål efter ett bra anfall och inlägg från Emilia Larsson, som försvararen stötte in i eget mål, men Mai Kadowaki hade säkert gjort mål om bollen gått förbi försvararen för hon var i en bra position.  En ledning för Rosengård med 3-4 mål hade speglat matchbilden, men som jag ofta påpekar, så är fotbollsmatcher aldrig logiska och två plus två blir fyra.

Rosengård dominerade halvleken med ett framåtlutat mittfält, och med fart och ett rakt spel som visade att årets Rosengård ser annorlunda ut än förra årets spel i sidled och långsamma uppbyggnadsspel. Men även om Rosengård stod för en jättebra halvlek, så var man alltså i underläge 2-1. Linköping gjorde tidigt mål på en hörna och efter att Rosengård kvitterat till 1-1, kunde Linköping i slutsekunderna göra 2-1 genom ett slumpmål, och det var faktiskt första gången de var inne i Rosengårds straffområde under halvleken. Laget och tränarteamet var säkert besvikna att släppt in två onödiga mål.

Vår eminenta sportchef Sjögran och jag var båda säkra på att Linköping skulle komma ut till andra halvlek och spela ett lågt försvarsspel och chansa på ett omställningsspel och detta stämde. Matchbilden förändrades och tyvärr återföll Rosengård till gamla synder med enkla bolltapp och försvarsspelet fungerade inte. När det gäller att försvara, så försvarar man alltid som ett lag, så att Rosengård släppte till målchanser som Linköping utnyttjade och kunde gå upp till en ledning med 4-2, handlar inte om några individuella misstag av Rosengårdsspelare, utan hela laget föll igenom under en del av halvleken. Här har tränare Joel Kjetselberg och teamet mycket att jobba på om man vill vara med i toppen på serien och redan i kommande match mot Vittsjö i Svenska Cupen.

Att hamna i underläge med 4-2 på bortaplan mot Linköping är naturligtvis tufft, men min bild av Rosengårds lag 2024. är att de har kvaliteer som saknades förra året, och att årets spelartrupp har en inställning som gör att jag vågar sticka ut hakan och redan nu säga att fotbollsåret 2024 kommer att bjuda vår publik på många högtidsstunder.

Genom mål av Emilia Larsson och planens bäste spelare Momoko Tanikawa så blev det några spännande slutminuter och när klockan tickade upp mot 95 minuter, lyckades Olivia Holdt med sin dribbling och på inlägget kunder Emma Jansson stöta in slutresultatet 4-4. Ett otroligt viktigt mål för fortsatt spel i cupen, men också att Rosengård visade den vilja och inställning som till slut gav utdelning.

Nu väntar nästa omgång i gruppspelet mot Vittsjö GIK. Ett Vittsjö som alltid spelar med stort hjärta och aldrig viker ner sig, så vi kommer säkert få se en härlig fotbollsmatch.

Avspark kl 14:00 på söndag 17 mars och matchen spelas i Sösdala.