Erling analyserar: FCR – Eskilstuna

FC Rosengård kunde äntligen fira SM-guldet på hemmaplan efter att säkrat gulden redan i förra omgången borta mot Piteå. Inför storpublik på Malmö IP bjöd Rosengård på bästa möjliga fotbollsunderhållning när Eskilstuna United kom på besök. Gästerna, som kämpar om tredjeplatsen och chansen att få spela i nästa års Champions League, hade nog som mål att försöka att ta minst en poäng för att gå förbi KDFF I tabellen.

Ibland kan man se att lag som redan säkrat en serievinst inte laddar lika tufft som vanligt, men Rosengård visade från start att man har för avsikt att vinna båda sina resterande matcher och markera att man är värdiga seriesegrare. Laget gör en av sina bästa matcher under hösten och publiken fick en härlig fotbollskväll.

Mimmi Larsson, som var tillbaka efter ett längre skadeuppehåll, kunde efter åtta minuter nicka in 1-0 efter en smörpassning från Olivia Schough och sedan gjorde Sanne Troelsgaard 2-0 strax före pausvilan. Eskilstuna hade en stark period i mitten av halvleken, och med lite tur och bättre avslut hade de kunnat spräcka nollan, men Angel Mukasa stod för några vassa räddningar och Eskilstunas anfallare lyckades inte överlista vår unga målvakt.

Jelena Čanković, som även hon haft en skadeperiod, byttes in under halvtidspausen och bjöd som vanligt på sina läckra passningar. När det återstod drygt tio minuter skruvade hon elegant in 3-0 till publikens glädje. Innan målet hade Sanne Troelsgaard prickat stolpen från nära håll och Stefanie Sanders hade två skott i ribban – så publiken fick full valuta för sin entré.

Eskilstuna reducerade till slut när det återstod ett fåtal minuter av matchen, men FC Rosengård visade verkligen vilka som är Sveriges bästa lag och varför vi är värdiga svenska mästare.

När det gäller spelarkritik så var det kul att så vår unga talang Bea Sprung från start. Hon visade ingen respekt utan tog för sig i närkamperna och det ska bli intressant att följa henne under nästa år. Även Mia Persson, som spelade på Caroline Segers plats, gjorde en felfri insats och dominerade mittfältet. Det som än en gång imponerade mest var hur alla i laget jobbade och tog ansvar efter bolltapp och snabbt var på försvarssida. Det hade enkelt kunnat bli lite lättja när man leder och redan är klara seriesegrare, men till skillnad från förra året så har årets lag insett vad som krävs för att vinna fotbollsmatcher. Här har alla runt laget verkligen lyckats förändra inställningen och attityden och därför var alla i ledarteamet värda den segerciggaren som klubbens populära sportchef Sjögran bjöd på efter matchen.

När slutsignalen gick utbröt det stora jublet och guldhattarna kom fram och för många av spelarna var det deras första SM-guld och som någon sa: ”jag har väntat i hela min karriär på det här”. Det blev naturligtvis en fantastisk kväll och ett firande på Malmö IP som pågick fram till morgontimmarna.

Då återstår bara avslutningsmatchen i Stockholm på anrika Stadion där Djurgården står för motståndet. Även om matchen inte gäller något så kan jag lova att FC Rosengård åker till huvudstaden för att visa att man är värdiga mästare och för att med stolthet ta emot Kronprinsessan Victorias pokal. Äntligen ska den få följa med hem till Malmö IP – där den hör hemma.