Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 29 november 2021 / Text: Erling Nilsson / Fotograf: Urszula Striner
Sista träningspasset för året är gjort på Malmö IP. Nu väntar ledighet för våra spelare och möjlighet att ladda om batterierna inför ett år som kommer att bjuda på mycket fotbollsgodis, med EM i England som höjdpunkt. Nu ska jag försöka sammanfatta av hur jag ser på FC Rosengård och vårt fotbollsår 2021 som blev något av en berg- och dalbana, men till slut kunde krönas med att vi fick lyfta Kronprinsessan Victorias Pokal på anrika Stockholms Stadion.
Eftersom 2020 blev ett stort misslyckande, där vi på några svaga veckor under hösten tappade vår serieledning och ett säkert SM-guld till Kopparbergs/Göteborg, så var det viktigt för oss i staben runt laget att göra en riktig utvärdering på vad som gick fel och vilka förändringar vi var tvungna att göra inför 2021. Under vinterfönstret valde Zećira Mušović att gå vidare till Chelsea, Anam Imo flyttade till Piteå, Kopparbergs/Göteborg köpte loss Johanna Rytting Kaneryd, Sofie Svava gick till Wolfsburg och Emma Lind fick chansen i Potsdam. Spelande tränaren Malin Levenstad valde att lägga fotbollsskorna på hyllan och flyttade till Linköping för att hitta nya utmaningar i sin tränarkarriär. Efter hemmapremiären meddelade också Jessica Wik att hon var gravid och inte kunde spela fler matcher. Självklart en fantastiskt rolig nyhet, men det gjorde också att vi tappade ännu en klasspelare för säsongen. Så det behövde förstärkas på alla lagdelar för att målsättningarna som sattes inför den nya säsongen skulle klaras av.
I FC Rosengård vet vi inför varje ny säsong vilka målsättningarna är och inför 2021 så var det som vanligt att vinna Svenska Cupen, ta oss långt i Champions League och naturligtvis att vinna OBOS Damallsvenskan. Sportchef Sjögran värvade in kanadensiska toppmålvakten Stephanie Labbé och hämtade Olivia Schough från Djurgården för att förstärka anfallet. Från Göteborg valde Emma Berglund att återvända till Malmö och Ria Öling värvades från Växjö. Alla värvningar kom att betyda mycket för laget och kom att ha stor del i lagets framgångar. Charlotte Grant, en ung och lovande spelare från Australiens landslag kom också in i truppen i mars. Anfallaren Stefanie Sanders, från Frauen-Bundesliga och senast i SC Freiburg, anslöt också innan övergångsfönstret stängdes.
Tränarstaben gjorde sin analys och bestämde att spela med fyra spelare i backlinjen. För er som älskar siffror blev den taktiska uppställningen under året 4-3-3. Ett beslut som skapade en större stabilitet i försvaret. Den stora händelse som kom innan fotbollsåret 2021 drog i gång var den turbulens som styrelsen i Kopparbergs/Göteborg orsakade, när man tog beslut att lägga ner damlaget som just vunnit SM-guld. Efter några veckors förhandling tog BK Häcken beslutet att ta över verksamheten och ge Göteborg ett fortsatt topplag i OBOS Damallsvenskan.
Vi gick in i tävlingsåret direkt med ett tufft program i Champions League och Svenska Cupen. I Champions League lottades vi mot St Pölten från Österrike och efter en mindre bra match på Malmö IP, som slutade oavgjord, lyckades vi vinna på bortaplan och ta oss vidare till kvartfinal. Som vanligt blev det spännande att följa lottningen där vi fick ett av Europas bästa lag som motståndare – Bayern München. På bortaplan räckte vi tyvärr inte räckte till och även i returmatchen i Malmö visade Bayern München sin styrka och vann med ett mål mot noll. Tyvärr drabbades vi av skador på några av våra viktigaste spelare och fick inse att vår spelartrupp var för tunn för att klara av att möta ett så kvalificerat motstånd. Vi insåg också att man inte kan göra enkla misstag mot toppmotstånd utan att bli straffade med enkla mål i baken.
Samtidigt spelade vi gruppspel i Svenska Cupen där vi vann mot Alingsås och Vittsjö och med lite tur fick med oss en poäng mot KDFF. Det tog oss till semifinal mot den nya klubben BK Häcken där vi tyvärr förlorade, trots en stark andra halvlek, med en sliten spelartrupp med mycket skadeproblem. Vi kunde då konstatera att två av våra målsättningar redan hade gått i stöpet. Det blev än viktigare för oss att fokusera på seriepremiären bort mot Linköping.
Trots att resultaten inte gått vår väg och vi hade skador på några av våra tongivande landslagsspelare så upplevde jag en bra stämning i laget och gott självförtroende när vi reste till Linköping. Matcherna mot Linköping brukar alltid bli jämna och målsnåla, så vi var inställda på att matchen skulle sluta 0-0. När inhoppare Stefanie Sanders på övertid elegant nickade in segermålet fick vi ändå fira tre poäng med i bagaget tillbaka till Malmö. Både jag och Sjögran har samma uppfattning – att den segern gav oss självförtroende och la grunden för en framgångsrik vårsäsong. Efter matchen i Linköping radade vi upp segrar och när vi match efter match höll nollan kunde vi gå till sommaruppehåll med en klar serieledning och endast två insläppta mål på tolv seriematcher.
Eftersom vi fått många förfrågningar från internationella klubbar och agenter om våra spelare så var vi medvetna om att det skulle kunna bli stor omsättning när övergångsfönstret öppnade i juli. Vi började tidigt att titta på ersättare för de spelare som skulle lämna under sommaruppehållet. Anna Anvegård, Nathalie Björn och Hanna Bennison lämnade för spel i Everton. Glódís Perla Viggosdóttir flyttade till Bayern München och PSG köpte loss den nyblivna OS-guldmedaljören Stephanie Labbé. Så nog var det många av våra fans som undrade hur vi skulle forma vår trupp för att klara av att kvala in till gruppspel i Champions League och hålla avståndet till BK Häcken, som hela tiden jagade några poäng bakom, i serien.
Den stora överraskningen kom dock när vår huvudtränare Jonas Eidevall fick ett topperbjudande från Arsenal och ville lämna FC Rosengård mitt i säsongen. Självklart var detta inte optimalt, men eftersom vi hade en blivande stjärntränare i våra egna led, nämligen Renée Slegers som ledde vårt div 1-lag, så var det naturligt att erbjuda henne möjligheten att träna A-laget i den utmanande höst som väntade klubben.
Sportchef Sjögran hade några jobbiga veckor för att sy ihop en spelartrupp, och efter mycket arbete kunde hon presentera några starka nyförvärv: Först klar blev den offensiva talangen Loreta Kullashi från Eskilstuna. Isländska försvararen Guðrún Arnardóttir kom från Djurgården, Mia Persson valde att flytta hem från sin utlandssejour i Slavia Prag och Teagan Micah, målvakt från Australien som gjort succé i OS för sitt landslag, kom in som ersättare för Labbé. Från FFC Turbine Potsdam kom rutinerade Bianca Schmidt, en försvarare med meriter från tyska landslaget. Innan övergångsfönstret stängde signades också Frederikke Thøgersen, dansk landslagsspelare som spelat de senaste åren i ACF Fiorentina. Slutligen flyttades Bea Sprung, 16 år, upp i A-truppen.
Tyvärr skadade Frederikke Thøgersen sitt knä redan i första träningsmatchen efter sommaruppehållet. När även Fiona Brown, som varit en av våra bästa spelare under vårsäsongen, fick en allvarlig knäskada och det visade sig att båda skulle bli borta under hela hösten förstod vi att det skulle vi skulle få problem att hantera det tuffa spelschemat.
Samma dag som vi återstartade ligan på hemmaplan med en WorldPride-match följde vi den spännande lottningen till kvalspelet i den nya upplagan av Champions League. FC Rosengård har i många år kämpat för att UEFA skulle införa ett gruppspel även på damsidan som skulle ta damfotbollen in i ny era. Det var då äntligen dags för detta historiska kval och vi lottades mot TSG Hoffenheim, ett lag som slutat på tredje plats i den tyska ligan och vi bedömde att vi hade bra chans att gå segrande ur dubbelmötet. Vi såg fram emot att möta Hoffenheim på Malmö IP, men tyvärr underpresterade vi och bjöd på några enkla mål. Det blev en förlust med 0-3, ett resultat som inte gick att ta ikapp även om vi spelade 3-3 nere i Tyskland. Vi måste erkänna att vi misslyckades med vår målsättning och besvikelsen var stor att vi inte fick chansen att vara med i historiens första gruppspel.
Det var ett något stukat lag som åkte till Göteborg för att spela seriefinal mot BK Häcken. Inför en stor hemmapublik, på en vattensjuk plan, blev det förlust och olyckskorparna börja kraxa och påminna om vad som hände förra hösten. Årets FC Rosengård hade dock lärt sin läxa från förra året. Trots fortsatta skadeproblem på viktiga spelare samlade vi ihop oss och tog oss tillbaka in på vinnarspåret. Avslutningen blev inte så spännande som vi trodde då vi i kyligt Piteå vann med 2-3 och med några omgångar kvar kunde fira det SM-guld som var vår stora målsättning när säsongen drog igång.
När jag nu ser tillbaka på allt som hänt under året, med spelare och tränare som lämnat och skador på nyckelspelare, så känner jag en stolthet att vi hanterat ett ovanligt fotbollsår på ett proffsigt sätt. Alla i och runt klubben som brinner för FC Rosengård ska känna sig delaktiga att vi än en gång får placera mästarpokalen på sin plats på Malmö IP.
Självklart måste jag ge ett extra plus till vår sportchef Therese Sjögran som lyckades ersätta alla landslagsspelare som lämnade laget under sommaren, men också att hon hade modet att ge Renée Slegers förtroendet att leda vårt A-lag. Ett beslut som gav oss trygghet och bidrog till att vi tillsammans kan njuta av att än en gång konstatera – FC Rosengård vann OBOS Damallsvenskan 2021.