Erling analyserar: Guldåret 2022

Publicerad: 29 november 2022 / Text: Erling Nilsson / Fotograf: Urszula Striner

Två pokaler pryder kansliet på Malmö IP och här kommer min analys av hur de hamnat där. Vi stänger dock inte guldåret 2022 helt och hållet än – det finns ju fortfarande spännande matcher kvar innan semestern. Sista matchen för året är en riktig höjdarmatch borta mot Barcelona den 21 december, och vad kan vara bättre än att avsluta fotbollsåret med att spela på Camp Nou, förhoppningsvis inför en storpublik?

När man jobbar inom fotbollen börjar man alltid i januari med höga förväntningar och målsättningar att vinna något. Så är det i alla fall i en toppklubb som FC Rosengård.

Inför 2022 hade FC Rosengård gjort en förändring i ledarstaben och tagit in Joel Kjetselberg som assisterande tränare. Staben runt laget blev även förstärkt med Karin Moesch som ansvarig för att bygga upp den mentala biten med spelarna och laget. Redan nu kan jag säga att Karin har spelat en stor roll i att vi haft ett framgångsrikt år och att laget har vunnit matcher även när inte spelet har fungerat. Vi har avgjort många matcher i slutet av andra halvlek och här är jag övertygad om att vårt grupparbete med Karin har haft stor betydelse.

Men åter till januari i år och vi konstaterar att Sanne Troelsgaard i vinterfönstret valde att pröva lyckan i England. Men Sportchef Sjögran hade inte tagit julledigt utan kunde presentera en fullgod ersättare i Rebecca Knaak, med Freiburg som senaste klubbadress. En spelare med stor erfarenhet från den tyska proffsligan, position mittfältare eller försvarare. I tankarna fanns också förhoppningar att Frederikke Thøgersen och Fiona Brown, båda långtidsskadade, skulle komma tillbaka i full träning under våren. Även Jessica Wik var i träning efter graviditet och på väg mot come back. Vi var också säkra på att någon av våra egna unga spelare skulle kunna blomma ut och då tänkte vi i första hand på Bea Sprung som redan förra året var med och visade att hon platsade i vårt A-lag från start.

Ni som läser mina inlägg vet att när man jobbar i FC Rosengård så är kraven alltid höga och nu var det press på oss att försvara SM-guldet från 2021, men även att vinna Svenska Cupen. Självklart funderade vi  även på Champions League-kvalet efter sommaren, där målet var att ta oss in i gruppspelet, vilket vi misslyckades med förra året. Målsättningar och krav som alltid känns spännande, men tuffa att lyckas med. Det som kändes bra var att Renée Slegers, som tagit över som huvudtränare förra sommaren, nu hade möjlighet att bygga lagets sätt att spela efter sin egen fotbollsfilosofi.

Klubbens eminenta och kunniga sportchef Sjögran och jag kände oss nöjda med spelartruppen, men efter vad som hände förra säsongen när sommarfönstret öppnade och vi tappade sex startspelare, så pratade vi naturligtvis om vilka spelare det fanns risk för att vi skulle kunna bli av med efter sommarens EM. Vi gjorde då en plan för hur vi skulle hitta spelare för att bredda truppen och klara en tuff höst med många avgörande matcher.

Vi följer dagligen alla träningar och vi kände oss trygga med laget när vi startade tävlingssäsongen med matcherna i Svenska Cupen. Vi besegrade Linköping, Alingsås och Växjö i gruppspelet och sedan Eskilstuna i semifinalen. Nu väntade Häcken i finalen. Även om spelet inte flöt på som vi alltid önskade så höll vi nollan bakåt i alla matcherna och det kändes stabilt och bra inför finalen. Den spelades på Malmö IP och blev en jämn och tuff tillställning. Det stod 1–1 efter full tid men FC Rosengård vann sedan rättvist i förlängning efter ett mål som väckte mycket känslor hos spelarna i Häcken, eftersom assisterande domaren avgjorde att segermålet var över mållinjen. Men vinst till Rosengård med 2–1 och Svenska Cupen-bucklan var tillbaka i Malmö.

Tyvärr blev Rebecca Knaak skadad innan seriestart och var borta från spel under våren. Även Jelena Čanković hade skadeproblem efter ett landslagsläger och spelade inte de första åtta matcherna i serien. Bara timmar innan övergångsfönstret stängde lyckades Sjögran få loss Sofie Bredgaard från Linköping. Här kan vi verkligen prata om en lyckovärvning. Sofie kom att göra många spektakulära mål och blev snabbt publikens favoritspelare. Vid Sportbladets gala fick Sofie priset som årets bästa mittfältare. Än en gång visade sportchefen fingertoppskänsla och tog in en ung och talangfull spelare som snabbt kom in i vårt sätt att spela och gjorde avtryck.

Seriespelet startade mot nykomlingarna BP på Malmö IP och det blev en säker vinst, men spelet övertygade inte. Jag kan redan nu säga att våren bjöd på många matcher där vårt spel hackade, men vi vann ändå eftersom vi har en vinnarkultur i laget tillsammans med många spelare med egenskaper som kan avgöra matcher. Visst var vi missnöjda med att tappa poäng borta mot Vittsjö, och även hemma mot Kristianstad, i matcher som vi borde vunnit. Vi tappade också poäng borta mot Häcken, eller ska vi säga att vi fick en poäng med oss tillbaka till Malmö tack vare en tveksam straff som Caroline Seger säkert satte i mål och fastställde resultatet till 2–2. Vinsten borta mot Linköping med 4–3 kom också att visa sig vara viktig när väl sista omgången hade spelats.

Vi gick till sommarvila som serieledare och utan någon förlust i protokollet. Alla runt laget var nöjda med vad vi totalt presterat på första halvan av serien. En bidragande orsak till att vi var i serieledning var det noggranna jobb vår tränarstab gjort inför varje match. Jag har ju förmånen att lyssna till hur proffsigt de förbereder varje dags träning och genomgångarna av kommande motståndare. Detta var en av de viktiga pusselbitarna till att vi hade en framgångsrik vårsäsong.

Nu såg vi fram emot ett spännande EM som spelades i England och jag var säker på att Sverige skulle gå till final, men vad fel jag hade! Det var inte mycket som gick Sveriges väg när det gällde skador och sjukdomar. Caroline Seger, som är navet i Sveriges spel, var skadad och den skadan kom att bli jobbig även för oss i Rosengård eftersom hon tvingades till operation direkt efter hemkomsten från England. Hon kom att vara borta från spel resten av spelåret.

Vi valde att låna ut Olivia Lindstedt till AIK och Charlie Grant till Vittsjö, för att de skulle få speltid under hösten. När Katrine Veje och Jelena Čanković aviserade att de tänkte lämna för spel i Everton och Chelsea. När vi insåg att vi skulle starta höstsäsongen utan tre av våra och OBOS Damallsvenskans bästa spelare blev det dags att förstärka spelartruppen. Nu är det inte så enkelt att värva spelare som det var bara för 3–4 år sedan, många klubbar i de stora fotbollsländerna jagar spelare när övergångsfönstret är öppet och sedan måste man hitta rätt typ av spelare som passar in på det sätt man vill spela fotboll. En ekvation som inte är så lätt att få ihop under några korta sommarveckor. Sedan kommer nästa utmaning för tränarteamet – att jobba med de nya spelarna i de olika taktiska mönstren under de få träningspass som man har på sig innan serien startar igen.

In kom Gina Chmielinski från Postdam, Karin Lundin från Fiorentina, Olivia Holdt från Fortuna Hjørring och Halimatu Ayinde från Eskilstuna. Med Fiona Brown, Jessica Wik, Frederikke Thøgersen och Matilda Kristell (som varit utlånad till Bröndby) tillbaka ansåg vi att vi hade en trupp som skulle klara av att försvara vårt SM-guld och även ta oss vidare i kommande kval till gruppspelet i Champions League.

Första matchen efter sommaruppehållet var borta mot Piteå. Vi hade ju ett fint minne från förra året då vi säkrade guldet på LF Arena och fick en trevlig flygresa tillbaka till Malmö. Tyvärr blev årets besök norrut inte lika lyckat. Vi fick vända tillbaka till Skåne efter förlust med 2–1, utan att ha gjort någon dålig match. Men årets första förlust kändes jobbig och lagen som låg efter oss i tabellen fick nog upp hoppet, att än var inte serien avgjord.

Två tuffa hemmamatcher stod på programmet därefter och första utmaningen var Häcken som kom till Malmö IP, säkert väldigt revanschsugna efter förlusten vid senaste besöket när vi spelade final i Svenska Cupen. Häcken hade förstärk under sommaren och Anna Anvegård fanns nu i startelvan. De hade press på sig att en vinst var ett måste om de skulle haka på i toppen. Efter vår förlust mot Piteå tippade många experter att vi skulle springa på vår andra förlust i toppmötet, men Karin Moesch tillsammans med tränarteamet gjorde ett grundligt jobb i veckan och vi fick uppleva en märklig match. Rosengård tog helt bort Häckens anfall och de kom inte till ett avslut på 90 minuter. Vinsten med 2–0 var i underkant och vi gjorde vår bästa match för säsongen.

Nu gällde det att ladda om till nästa toppmöte, då årets överraskningslag Linköping kom på besök. Matchbilden här blev väldigt annorlunda och gästerna skapade några riktigt vassa målchanser, men vi lyckades reda ut stormen och tog över den sista halvtimmen, gjorde 1–0 och säkrade viktiga tre poäng och fortsatt serieledning.

Nästa match var borta mot Hammarby, och där förlorade vi med 2–0. Det är bara att erkänna att vi gjorde vår sämsta halvlek på hela säsongen, och även om vi kom tillbaka i andra lyckades vi inte få några poäng med oss tillbaka till Malmö.

Vi hade fått lottningen för kvalet till Champions League och fick SK Brann från Norge som motståndare. Det kändes överkomligt och vi såg fram emot mötet. Som ni vet så tog vi oss vidare, men mer om detta i kommande analys om vårt äventyr i Europa som ju fortfarande pågår.

Linköping och Kristianstad fortsatte att vinna sina matcher. Även Häcken vaknade till liv och radade upp segrar under hösten, så vi kände verkligen pressen på oss att vi hade inte råd att tappa poäng om vi ville behålla serieledningen. Avgörandet kom i bortamatchen mot Kristianstad där vi vann med 2–0 och 20-åriga Somea Polozen fick göra debut i Rosengårdsmålet. Hon blev stor matchhjälte genom några superräddningar som höll oss kvar i matchen när KDFF pressade på. Visst är det lika roligt var gång en ung, egen spelare, gör debut och lyckas infria alla förväntningar? Vad månde bliva av denna talang?

Någon dag senare avgjordes årets OBOS Damallsvenskan på ett något överraskande sätt. Linköping mötte Kalmar på hemmaplan och de flesta tippade en säker vinst för Linköping, som var parkerad på andra plats i serien, med vittring på SM-guldet. Men som den klassiska klyschan säger: bollen är rund och allt kan hända, och matchen slutade 2–2, vilket gjorde FC Rosengård till mästare i kavaj. Själv såg jag inte mer än sista fem minuterna, för jag tillhörde dem som var säker på en hemmaseger och att spänningen skulle fortsätta till sista omgången.  Visst var det en härlig känsla när vi kunde konstatera att FC Rosengård försvarat SM-guldet. Det var glädje och en härlig känsla; YES – vi gjorde det igen!

När jag nu tittar tillbaka på vinsten i serien, i Svenska Cupen och att vi tagit oss in i gruppspelet i Champions League, så kan jag konstatera att vi har haft det bästa fotbollsåret under mina år i klubben. Jag inser också att vi är många som är delaktiga i vår framgång, och som gör ett jättejobb som ger oss möjlighet att tillhöra toppen i svensk damfotboll, och även vara med och möta de bästa lagen ute i Europa. Jag måste hylla vårt tränarteam under ledning av Renée Slegers och sportchef Therese Sjögran som gör ett fantastiskt jobb. Med deras kunskaper och hårda arbete kan vi än en gång fira ett framgångsrikt fotbollsår.

Jag fyller på med statistik. FC Rosengård spelade 26 matcher, vann 21 matcher, gjorde 74 mål, släppte in 24 och tog 66 poäng. Det var vad som krävdes för att vinna OBOS Damallsvenskan 2022.

Jag är tacksam att få jobba med alla i FC Rosengård som brinner för fotbollen och som visar våra barn och ungdomar att man kan förverkliga sina drömmar om man jobbar hårt varje dag. Nu siktar vi på att göra bra ifrån oss i matcherna som är kvar i Champions League, och hoppas att våra supportrar och publik kommer och stöttar oss i hemmatcherna mot Benfica (7/12) och Bayern München (15/12), även om det säkert kommer att behövas varma kläder i decemberkylan. Men jag hoppas att vårt spel kommer att hjälpa till att hålla värmen uppe.

Vi ses!
Erling Nilsson

De senaste inläggen:

Ny forward till FC Rosengård

Robin Lindroos förlänger två år som assisterande tränare

Intervju med Jessica Wik som lämnar FC Rosengård

Erlings avslutande ord

Shannon Lynn förlänger – tar ansvar för målvaktsutvecklingen

Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

 

© FC ROSENGÅRD