Erling analyserar: Häcken – FCR

Matchen mellan de förväntade topplaget Häcken BK och FC Rosengård blev väl inte den sprakande fotbollstillställning vi hade hoppats på när två så bra lag drabbar samman. Hemmalaget, som hade ledningen i halvtid med 2–1, var nog det lag som var mest besvikna över slutresultatet 2–2.

På vägen upp till Göteborg hade jag bilder på näthinnan från söndagens matcher mellan Lyon och PSG i Champions League och Everton mot Arsenal i engelska ligan, och jag såg fram emot att kunna jämföra nivån på de två bästa lagen i OBOS Damallsvenskan i förhållande till topplag ute i Europa. Tyvärr gav inte mötet mellan Häcken och Rosengård något svar på mina funderingar. Det blev en match i lågt tempo med mycket felpass och publiken fick inte heller uppleva så många målchanser. Jag funderade på om spelet som lagen visade upp kommer hålla när vi ska kvala in till Champions League i hösten. Nu lever ju alltid varje match sitt eget liv, så det är inte rättvist att redan nu döma ut chanserna att göra bra ifrån sig i Europa. Mycket kommer att hända i sommar efter EM när transversfönstret öppnar och vi får säkert se förändringar i de båda spelartrupperna. Det kändes som att vi saknar en del för att matcha Lyon eller PSG, men jag tycker inte att vi är så långt efter Arsenal. Om vi har en bra dag kan vi vara på den nivån.

Mitt intryck av måndagens match var att Häcken var det bättre laget och låg närmare en seger. Men när jag i vanlig ordning har sett om matchen kan jag konstatera att Häcken faktiskt inte skapade så många vassa målchanser på sitt stora bollinnehav och det oavgjorda resultatet var helt rättvist. Häckensupportrarna kommer säkert inte att hålla med om min uppfattning, men när man tittar på statistik från matchen så vidhåller jag att delad poäng speglar matchen.

Rosengård tog ledningen tidigt i matchen genom ett mönsteranfall. Olivia Schough slog ett bra inlägg som Bea Sprung smart hoppade över vilket ställde Häckenförsvaret och Mia Persson blev helt fri och kunde dundra in 0–1. Tyvärr varade inte ledningen för gästerna så länge, utan i en tilltrasslad situation i straffområdet fick Stine Larsen chansen att göra 1–1. Snöpligt och onödigt efter slarv i Rosengårds försvar.

När jag tittade på matchuret och såg att det var två minuter kvar på första halvlek tänkte jag att ställningen 1–1 skulle hålla till paus. Det skulle ge vårt tränarteam möjlighet att i halvtid rätta till de saker som inte fungerade. Jag hann dock inte tänka färdigt förrän ännu ett misstag uppstod och fd Rosengårdsspelaren Johanna Rytting Kaneryd sprang igenom och snyggt rullade in ledningsmålet 2–1. Det kändes verkligen onödigt och tungt att gå till halvtidsvila i ett underläge.

Andra halvlek bjöd inte heller på någon fotbollsfest. Häcken bevakade sin ledning och släppte inte till någon större målchans för Rosengård, därför kom det nog som en chock för dem när inbytte Stefanie Sanders blev fälld och domaren pekade på straffpunkten. Hemmaspelarna och publiken var inte nöjda med domslutet, men jag har sett om situationen och den sker helt klart på straffområdeslinjen och då är det straff. Caroline Seger slog straffen säkert i målvaktens högra kryss och kvitterade till 2–2. Det var lite skador och kramp som gjorde att domaren la till sju spännande minuter då Häcken lyfte in en massa höga bollar i vårt straffområde. De lyckades dock inte skapa någon het målchans och matchen slutade 2–2, så det blev en poäng med hem till Malmö.

Rosengård visade att även när inte det egna spelet fungerar så är man inte lätta att besegra. Det är en egenskap som är viktig i kommande 21 omgångar som återstår av serien. Man måste komma ihåg att det inte ett hundrameterslopp att vinna en serie, utan ett maratonlopp.

Redan på fredag är det match igen då Hammarby IF gästar Malmö IP, avspark 18.00.