Erling analyserar: Kalmar – FCR

FC Rosengård visade hög klass på Guldfågeln Arena och besegrade IFK Kalmar med 0–6. Kalmars Annie Habeeb sa till Barometern efter matchen att Rosengård är det absolut bästa lag hon någonsin mött.

Nu är jag alltid, ja nästan alltid, ödmjuk och inser att onsdagens möte mellan seriefavoriterna Rosengård och nykomlingarna IFK Kalmar aldrig blev den utmaningen för gästerna som jag förväntade mig.

Jag såg Kalmar i deras senaste match mot Djurgården, där man visserligen förlorade men visade upp ett bra spel i andra halvlek. Vi åkte till Kalmar med full respekt och var väl förberedda på att hårt jobb skulle krävas för att bärga tre nya poäng och hålla fortsatt serieledning. En fotbollsmatch lever ju alltid sitt eget liv, oavsett vad välutbildade tränare tänker och planerar. Jag vill inte bli tjatig, men det är ett mantra som jag har.

Därför funderar jag på hur Kalmars tränare hade förberett sitt lag inför matchen och när han fick veta att Jelena Čanković inte fanns med i startelvan. Ökade hans tro på att man skulle kunna rubba ett favorittippat Rosengård? Hur hade han planerat taktiken för att störa gästerna och överraska dem?

Matchen blev händelserik nästan direkt efter avspark då Rosengård redan efter två minuter fick in 0–1 genom ett självmål. Det var säkerligen inte den start man önskat sig från Kalmars håll. Målet var ett självmål men Rosengård gjorde ett mönsteranfall och inlägget från en av dagens bästa spelare, Katrine Veje, gjorde att Kalmars försvarare tvingades försöka rensa men petade istället in bollen i eget mål. Om man ser om situationen så är jag säker på att vi hade gjort mål ändå, därför att våra anfallare är i positioner där de inte hade missat att slå in Vejes perfekta boll.

Målet gav naturligtvis Rosengård självförtroende och man kunde spela ut hela sitt register. Målen fortsatte komma och redan efter femton minuter stod det 0–3 och matchen var avgjord. Åter till inledningen – visade då FC Rosengård upp det spel som gör att Habeebs ord är befogade?

Många som läser detta, tycker säkert att jag är väldigt färgad när jag hela tiden framhåller hur bra vårt lag är, men den fotboll vi visade upp i första halvlek är verkligen godis för fotbollsälskare. Vi spelade med självförtroende, vi spelade rakare än vi gjort i många matcher och skapade målchanser på löpande band.

Då och då läser jag vad olika fotbollsexperter tycker om vårt spel och vilken nivå dagens Rosengård håller. Damfotbollen har utvecklats enorm senaste åren, därför har jag en annan syn på dagens Rosengård än många som är kritiska.

Många gånger hemfaller man åt nostalgi och tänker på våra stjärnspäckade årgångar. Men jag som varit med hela vår framgångsrika era kan försäkra er att det Rosengård som i dag startar våra matcher är en av de bästa laguppställningar vi haft, med poängtering på lag. Vi har aldrig haft en bättre tränarstab som på ett modernt sätt leder laget och det är en fröjd att följa deras dagliga arbete för att utveckla truppen. Vi har inte så många internationellt namnkunniga spelare, men ändå har vi inte förlorat en tränings- eller seriematch sedan september förra året. Det är därför jag tycker att vårt nuvarande lag tillhör en av de bästa årgångarna.

Tillbaka till matchen på Guldfågeln Arena där vi hade fem olika målskyttar, vilket också visar vår bredd. Efter självmålet svarade Loreta Kullashi, Olivia Schough och Charlie Grant för målen och vi kunde gå till halvtidsvila med ledningen 0–4.

De första 25 minuterna i andra halvlek var inte bra, det blev för många felpass och slarv. Så blir det ofta när ett lag gjort en bra halvlek och leder stort. Motståndarna snackar ihop sig i paus och kommer ut för att hålla nere siffrorna och det lag som leder är mentalt lite säkra på vinst och börjar göra svåra saker. Rosengård gjorde några byten och fick in ny energi. Vi fortsatte att anfalla och skapade mängder av målchanser. Det blev inhopparna Stefanie Sanders och Mimmi Larsson som fastställde slutresultatet till 0–6.

Jag brukar ofta skriva att vår styrka är att vi är en fantastisk lagmaskin, och vill inte höja spelare till skyarna. Men måste ge vår vänsterkant med Katrine Veje och Olivia Schough ett extra plus för denna match. Båda visade att de är i bra form inför kommande EM i England.

Nu återstår två matcher innan sommaruppehållet och redan på söndag möter vi Umeå på Malmö IP innan vårsäsongen avslutas med en bortamatch mot AIK.

Vad vi lärde oss av gårdagens omgång, där Häcken oväntat förlorade mot Eskilstuna, är att man måsta ta sig an varje match med ödmjukhet och aldrig underskatta några motståndare.

Vi ses på söndag!