Det bästa laget jag någonsin jobbat med – Erlings avslutande ord

Hon kom som ett yrväder en januariafton. Måste stjäla ord från Strindbergs Hemsöborna, men jag tycker orden stämmer in på Momoko Kanikawa när hon gjorde sitt första träningspass på Malmö IP. Återkommer om min kärleksförklaring till Momoko eller Momo som vi kallade henne.

Men först lite om fotbollsåret 2024 som blev något utöver det vanliga, när FC Rosengård bärgade sitt 14:e SM Guld. Vinst i 23 raka matcher och totalt 25 matcher. Rekord med 75 poäng och en målskillnad 99-9. Nytt rekord i att hållit nollan i 886 minuter. Ett rekord som gäller både herr och damfotboll.

Tänker försöka ge er min bild av året, efter att ha följt lagets alla träningar och matcher under säsongen. Kan erkänna att jag är färgad och part i målet, men detta är min sanning. Ingen kan ta ifrån att det vi tillsammans gjort i år, kommer gå till historien och vissa rekord blir svåra att slå i framtiden.

Har fått många frågor om vad är det som gjort att vi från att ha vår sämsta säsong under förra året, till att i år vara totalt överlägsna i svensk damfotboll. Önskar jag kunde ge er ett enkelt svar, men det kan jag inte.

Jag har en skokartong där jag förvarar alla minnen och bilder från mina 17 år i klubben, och jag tänker plocka upp lite minnen och fakta från 2024 som jag tror har varit viktiga för att vi än en gång står som segrare i OBOS Damallsvenskan.

Börjar med att ta oss tillbaka till första dagarna i januari, då vi tränade för att spela de sista två matcherna i Champions League. Det var Benfica på Malmö IP och Frankfurt på bortaplan som stod på programmet. Samtidigt jobbade Sjögran och jag på hur vi skulle forma spelartruppen inför 2024, för att kunna leva upp till kraven som styrelsen alltid ställt på oss. Kraven och målsättningar.  NI MÅSTE VINNA !

Men innan Svenska Cupen och damallsvenskan drog i gång, var målet att knipa minst en poäng i matcherna som återstod i Champions League. Vi gjorde en bra match mot Benfica på Malmö IP och resultatet 2-2 gjorde att vi äntligen tog poäng i gruppspelet. Vi åkte till Frankfurt med stärkt självförtroende. Men tyvärr blev vi utspelade och förlusten 5-0, var i underkant, så det var ett stukat lag som började förberedelserna inför kommande säsong.

När träningen drog i gång igen efter matchen mot Frankfurt var det fortfarande många frågetecken hur truppen skulle se ut.

Isabella Obaze såldes till Portland Thorn, Rebecca Knaak fortfarande skadad, Eartha Cumings båtbensskada drog ut på tiden. Emma Berglund meddelade att hon var gravid, Loreta Kullashi utlånad till Italien, Somea Polozen och Athina Persson Lundgren valde Trelleborg för att få speltid i Damallsvenskan. Utöver Momoko så var det den finska landslagsspelaren Anni Hartikainen som förstärkte Rosengårds spelartrupp, därför kändes det lite osäkert hur Joel Kjetselberg och hans tränarteam skulle få ihop en slagkraftig startelva till första tävlingsmatchen. Klubbens målsättning var som vanligt tydlig att det var placeringen topp tre som gällde, för att spela i Champions League nästa år. Själv har jag levt med den pressen under alla mina år i klubben, och tycker att det är en härlig utmaning att ha höga krav inför varje säsong.

Men det som kändes bra och gav positiva känslor, var att se Momoko Kanikawa på träningarna. Det blev tydligt att hon skulle tillföra laget och damallsvenskan något utöver det vanliga.

Första tävlingsmatchen blev mötet mot Linköpings FC i svenska cupen. Matchen spelades i Åtvidaberg en hiskligt kall vinterdag. Rosengård gör en bra halvlek, men tappade allt i andra och hamnade i underläge med 4-2 och det var Angel Mukasa i målet som räddade oss kvar i matchen. Emilie Larsson reducerar till 4-3 och på övertid när det endast återstod några sekunder av matchen lyckades Emma Jansson efter en hörna trycka in kvitteringen 4-4. Varför jag väljer att skriva så mycket om den matchen, är att målet till 4-4 kom att betyda mycket för självförtroendet och det märktes tydligt i bussresan tillbaka till Malmö. Som tränare Kjetselberg har uttryckt i någon intervju. Hade nog varit svårt att få spelarna att gå vidare med tro på vårt sätt att spelare, om vi förlorat med 6-2.

Nästa möte i cupen var mot Vittsjö och det blev en enkel seger med 3-0 och jag kan inte minnas att vi varit så överlägsna i något match när vi möts. Thomas Håkansson med många års erfarenhet som tränare kom efter matchen och var väldigt positiv, och menade att Rosengård, ni har något stort på gång. Det kom att visa sig att hans spådom blev sann, men jag var fortfarande inte lika övertygad, även om jag kände att det fanns saker i vårt spel som jag inte sett på många år.

Vi slog IFK Göteborgs div 1 lag med 13-0 och resan gick till Piteå för semifinalmatch. Vi tog ledningen med 2-0 och jag fick se ett spel från Rosengårds sida som var bländande. Det var bara några riktigt dåliga domslut som gjorde att vi inte hade en större ledning när vi gick till paus. Piteå lyckades jämna ut spelet och kvittera och i sista skälvande sekunderna av förlängningen gör de 3-2 och publiken gick miste om ett straffavgörande. Piteå vann sedan finalen mot Häcken på bortaplan med 1-0. Visst var vi besvikna när vi flög hem, men vi tog med oss spelet från första halvlek. Det blev tydligare och tydligare på träningarna att det var ett Rosengård där spelarna trodde på det jobb de gjorde varje dag. Det var ett lag som det lyste av självförtroende när de kom till Malmö IP för att göra sina träningspass. Kan erkänna att jag njöt av det jag såg varje dag. Men fortfarande fanns det lite tvivel om vi skulle kunna utmana Häcken eller Hammarby.

Inför hemmapremiären där vi än en gång ställdes mot Vittsjö, hade Joel Ketselberg tillsammans med målvaktstränaren Shannon Lynn, bestämt sig för att Eartha Cumings som hade varit i full träning några veckor, skulle bli förstemålvakt. Detta visade sig vara en bra fingertoppskänsla från Shannon, för en stor del i årets framgång ska tillskrivas Earthas fantastiska säsong. För mig som älskar att se spelare som är dedikerad för sin uppgift, är min absoluta drömspelare Eartha. Det är en fröjd att se hennes träningar varje dag, så väl på plan som i gymmet. Eartha är ett bevis att träning ger framgång. Önskar många fler unga spelare skulle ha samma professionella inställning.

Min uppfattning är att det är svårt att vinna något utan en bra målvakt och ett bra försvarsspel. Och med Earthas säkra målvaktspel, växte backlinjens självförtroende och säkerhet och laget fick en balans som gjorde att man vågade spela rakare i sitt anfallsspel, och även om man gjorde något bolltapp, kändes det säkert bakåt. Sedan insåg alla spelare att man var ett lag som anfaller och försvarar tillsammans. Självklart saker tycker nog de flesta. Men det är inte alltid som tränararna får med sig alla spelare på det tänket. Här ska Joel Kjetselberg ha kredit för att han lyckades inplantera sin spelidé i laget och Caroline Seger bidrog i omklädningsrummet med att få alla spelare att förstå att om vi ville vara med och hota Häcken och Hammarby, var det ett hårt arbete varje dag som krävdes.

Det blev en enkel seger i seriepremiären med 4-0 när Vittsjö gästade Malmö IP och nästa match var borta mot Kristianstad. En av de svåra bortamatcher varje säsong. Men det blev en säker seger med 3-1 och ett bländande spel under första halvlek. Storsegern med 6-1 borta mot Linköping, med en uppvisning som gladde en fotbollsälskare, kändes nästan overkligt. Laget fortsatte att upprepa sitt mantra att vara ödmjuka och ta en match i taget. Sportchef Therese Sjögran och jag började känna att vi skulle kunna vara med och kämpa om ännu ett SM Guld.

Första testen blev i bortamatchen mot BK Häcken. Ett Häcken med en stjärnfylld startelva, och som alla självutnämnda experter tippade som vinnare av året serie.

Rosengård tar sig an matchen på ett sätt, som taktiskt sett är en av de bästa matcher Rosengård har spelat på mången god dag. Vinst med 2-0, och man släpper inte till en målchans på hela matchen. Här lyckades Rosengårds tränarstab med allt. Nu var frågan om man skulle lyckas göra om insatsen i nästa möte borta mot regerande mästarna Hammarby på Kanalplan. Inför en talrik hemmapublik bjöd båda lagen upp till en av årets bästa fotbollsmatcher i damallsvenskan.

Två lag som var taktiskt väl förberedda av sina skickliga tränare. Det blev Rosengård som gick segrande ur dramat med 1-0. Måste medge att Rosengård hade tur med ett avgörande domslut, men som alltid brukar tur och otur med domarnas beslut, jämna ut sig under 26 omgångar.

Efter matchen läste jag ett inlägg, där Rainer Fussgänger på sin alltid lika intressanta blogg, skrev att nu var serien avgjord och att Rosengård skulle gå obesegrade igenom säsongen.

Trevlig läsning, men inte trodde jag att detta skulle var möjligt. Måste lyfta på hatten för hans spådom, som så nära blev sann.

Rosengård fortsatte att bjuda publiken på drömfotboll med storsegrar mot Växjö, BP och Trelleborg. Tyvärr blev det en plump i protokollet, när laget gästade Trelleborg och hade ledningen med 9-0 och slumrade till i slutsekunderna och hemmalaget kunde göra ett reduceringsmål. Målet innebar att nollan som Eartha hållit i 886 minuter tog slut.

Det märkliga var i returmatchen veckan efter på Malmö IP, lyckades Trelleborg göra 1-0 innan ens publiken hade hunnit bänka sig. Men även här blev det en storseger för serieledarna Rosengård med 8-1. Hoppar fram till när serien var slutspelad och det visar sig att Momoko vinner skytteligen med 16 gjorda mål. Kom då ihåg att Momoko var skadad och borta i 6 matcher. Matcher då laget vann storsegrar mot BP och Trelleborg och jag är säker på att Momo hade ökat på sin målskörd i någon av dessa matchen.

Vårsäsongen avslutades med bortamatch mot Vittsjö. Alltid lika trevligt komma till Göingebygden och som bjöd på en härlig grön gräsmatta, och också  ett tufft motstånd. Det kom att dröja till slutet av matchen innan Rebecca Knaak än en gång klev fram och gjorde två snabba mål och Olivia Holdt fastställde sedan slutresultat 3-0 med ett elegant mål. Vinsten gjorde att Rosengård kunde gå till sommarvila med en klar serieledning.

När det gäller Rebecca Knaak och hennes succe med 12 gjorda mål under säsongen, så är det värt ett eget kapitel. Rebecca kom tillbaka som startspelare först i omgång 8 mot Norrköping på bortaplan och spelade bara 19 matcher från start. Att spela mittback och göra 12 mål är för mig en otrolig häftig prestation. Efter att sett Rebecca kämpat månader efter månader i gym och rehab, så var det en otrolig glädje att se henne få priset som årets försvarare vid Aftonbladets gala. Om någon spelare var värd priset så var det Rebecca Knaak. En otrolig prestation av en härlig person och fotbollsspelare.

Vi gick till sommarvila som obesegrade och en klar serieledning, så jag och även Sjögran började nog inse att det skulle till ett riktigt ras om vi inte skulle stå som seriesegrare vid säsongens slut.

Som alltid värvas det när övergångsfönstret öppnas och både Häcken och Hammarby gjorde några toppvärvningar och hoppades nog att Rosengård skulle hamna i en formsvacka som lag ofta gör i ett långt seriespel.

Rosengård valde att sälja Sofie Bredgaard till Fiorentina, och lånade ut Angel Mukasa till Bröndby. Mia Persson tog klivet över Pildammsparken för att hjälpa MFF att vinna serien och ta steget upp till OBOS Damallsvenskan.

Våra motståndare blev nog glada när de läste resultatet från vår enda träningsmatch inför höststarten och ett hopp tändes säkert på Hisingen Island och på Söder i Stockholm.

Rosengård som hållit nollan under hela våren, sprang på en riktig väckarklocka när man förlorade med 5-3 mot Nordsjälland som gästade Malmö IP. Men att göra sin sämsta match under året och att släppa in fem mål rubbade inte självförtroendet för serieledande Rosengård.

Frågan inför starten av höstsäsongen var om försvarsspelet fortfarande fungerade. Det blev en direkt test i första matchen, när Häcken kom till Malmö IP. En måstematch för Häcken, om de tänkte vara med och kämpa om seriesegern. De kom med en seger borta mot Hammarby med 2-1 i bagaget och gjorde kaxiga uttalande före matchen. Men än en gång visade Rosengård varför de var serieledare. Det blev en säker vinst med 1-0, och man höll än en gång nollan mot ett Häcken som vimlade att landslagsspelare. De insåg nog att än en gång missar de möjligheten att vinna ett SM Guld. De tvingades att inse att trots en proffsig satsning, med bra värvningar skulle även 2024 bli det fjärde året i följd utan att vinna något.

Segrarna fortsatte att rulla in, även om Rosengård inte bjöd på samma bländande fotboll som före sommaren, så var det stabila och säkra segrar som skrevs till protokollet.  Tyvärr drabbades truppen av skador på Hali Ayende och Olivia Holdt, skador som höll de borta större delen av höstens matcher. I Olivias Holdt fall blev det säkert avgörande för vem som kunde vinna skytteligan. Holdt var i klar ledning med sina 13 mål när hon skadades borta mot Örebro och fick se de sista sju matcherna från läktaren.

När Kristianstad kom till Malmö IP för att försöka spräcka Rosengårds segersvit som var uppe i 22 saka segrar, hade hemmalaget avgörandet helt i egna hände. En vinst eller oavgjort skulle säkra ännu ett SM Guld till FC Rosengård.

Det var ett spänt och lite nervöst Rosengård som publiken fick se, och ett Kristianstad som gjorde sin bästa match för säsongen. Men än en gång visade Rosengård vilket fantastiskt lag de är och vann en säker seger med 2-1. Än en gång kliver Rebecca Knaak fram och blir matchvinnare med sina två mål. Till publikens stora glädje fick de äntligen uppleva på plats att deras favoritlag vinner ett SM Guld. Tråkigt för spänningen i serien att Rosengård avgjorde OBOS Damallsvenskan redan när det återstod fyra omgångar. Men för oss som följer alla matcher, var känslan fantastisk och alla vi som dagligen lägger ner all tid och känslor för detta fantastiska lag, kunde bara känna ….ÄNNU ETT SM GULD TILL SAMLINGEN !

Det blev segarcigarrer ( inte från Cuba, utan från Honduras, men de var ok ) och jag måste erkänna att det kom en tår i ögonvrån och jag har svårt att utrycka med ord den underbara känslan att efter många timmars slit, kunna konstatera  — VI GJORDE DET IGEN !

Vår målsättning var att gå för 26 raka segra och gå obesegrade igenom serien, men Hammarby med Martin Sjögren som tränare, ville annorlunda, och vi fick se oss besegrade med 3-2. Vi var alla besvikna efter matchen. Men än en gång visade laget varför de är en av de absolut bästa årgångarna som vunnit SM guld för klubben. De tog sig samman och vann de återstående två matcherna och kunde avsluta på anrika Stockholms Stadion med en säker seger mot Djurgården med 3-0. Kanske tycker ni det är märkligt, men av alla 26 matcher under säsongen i serie, är den matchen en av de som imponerade mest på mig. Att bjuda publiken på den fantastiska laginsatsen och totalt dominera matchen när guldet redan var klart,  var en uppvisning i varför vi än en gång stod som segrare av OBOS Damallsvenskan.

Att Caroline Seger fick lyfta prinsessan Victorias pokal och vi kunde tillsammans än en gång fira ett SM guld, var ingen, jag då menar ingen, inte ens de största supportrarna till FC Rosengård som kunde drömma om när vi gick in i fotbollsåret 2024.

Många av Rosengårds spelare och tränare blev pristagare vid Aftonbladets fotbollsgala. Caroline Seger, Eartha Cumings, Rebecca Knaak, Momoko Kanikawa och Joel Kjetselberg, samtliga var väl självklara och enkla val för juryn.

För mig var det också enkelt att utse den viktigaste spelare i FC Rosengård under året. Mitt val hamnade på Olivia Schough, som spelade samtliga seriematcher och med 10 mål och 10 assist, bidrog till SM Guldet. Olivia är älskad av publiken på Malmö IP, därför att hon är en otrolig lojal lagspelare, som alltid gör jobbet såväl offensivt som defensivt.

Det återstår några landskamper och matcher i Champions League, innan fotbollsåret i Sverige är slut.

Men jag har valt att redan nu att göra min sammanställning om OBOS Damallsvenskan 2024.

Ett märkligt år för FC Rosengård, med hot, rubriker i media, men inget har påverkat laget som har presterar över alla förväntningar match efter match.

Jag har vid olika tillfällen framhållit att årets SM-vinnare är det bästa lag som jag har jobbat med under mina många år i klubben. Ett sammansvetsat lag och en stark ledarstab har gjort att FC Rosengård vinner sitt 14.e SM Guld.