Erling analyserar: Våren 2022

Publicerad: 28 juni 2022 / Text: Erling Nilsson / Fotograf: Urszula Striner

När vi startade upp träningarna i januari hade vi gjort en utvärdering på guldåret 2021. Vi var nöjda med att än en gång ha vunnit SM-guld men besvikna på vår prestation i Champions League och att vi inte tog oss till final i Svenska Cupen. Även 2022 har vi högt uppsatta mål och så här i halvtidspaus lämnar vi en liten lägesrapport.

Vi som jobbar i FC Rosengård har alltid stora krav på oss att prestera och vinna mycket varje år. Men kraven utifrån är faktiskt inget jag tar så allvarligt på, det är kraven vi ställer på oss själva som är jobbiga. Både jag och Therese Sjögran är väldigt lika och en egenskap vi båda har är att vi hatar att förlora. Detta gäller när vårt A-lag spelar, men även vårt B-lag och U19, som vi också följer. Därför är det med en lite obehaglig känsla som vi börjar ett nytt fotbollsår, för vi vet hur dåligt vi mår om eller när vi förlorar en match. Samtidigt längtar man till första träningsmatchen för att se om det vi satsat på är tillräckligt bra för att FC Rosengård ska fortsätta sin framgångssaga.

Vi följer naturligtvis noga utvecklingen i ligorna ute i Europa och inser att de lag som vi ska konkurrera mot i Champions League har fått helt andra ekonomiska resurser än de svenska klubbarna. Detta gör att vi måste använda vår fotbollskunskap på ett smart sätt för att inte halka efter för mycket. Att så många klubbar i de stora fotbollsnationerna satsar gör att när övergångsfönstret öppnar finns det ett begränsat antal bra spelare att värva. Självklart gör detta det svårt för oss att konkurrera och behåll vår tiondeplats på UEFAs ranking.

Vår eminenta Sportchef Sjögran hade dock gjort ett kanonjobb inför årets start och kunde presentera några spännande nyförvärv och även förändringar i tränarstaben. Det kändes riktigt bra och min känsla var att vi skulle gå mot ännu ett framgångsrikt år.

Träningsmatcherna och gruppspelsmatcherna i Svenska Cupen gick bra, utan att det var något riktigt flyt i spelet. Vi som följer varje träning kände ändå att det var något bra på gång och den nya tränarkvartetten jobbade på ett proffsigt sätt.

Så det var med stora förväntningar som jag såg fram emot premiären av OBOS Damallsvenskan när nykomlingarna Brommapojkarna kom på besök till Malmö IP. Det blev vinst med 2–0. Spelet hackade ordentligt, men ändå kändes det tryggt och det gick att se ett rakare och snabbare passningsspel. Därför var besvikelsen stor när vi i andra omgången spelade 1-1 borta mot Vittsjö. En match som vi dominerade totalt men genom ett misstag på övertid gav vi bort en säker trepoängare.

Nästa poängförlust blev borta mot Häcken borta i en match som slutade 2–2 där hade vi lite tur med oss. Så tur och otur jämnar nog ut sig under en hel säsong. När Kristianstad kom på besök till Malmö blev resultatet 1–1 och ny poängförlust. När röken hade lagt sig, och vårsäsongen avslutades borta mot AIK, kunde vi konstatera att vi var obesegrade och det var bara i dessa tre matcher som vi tappat poäng.

Under hela våren hade vi problem med skador vilket inte gav Renée Slegers möjlighet att få mycket kontinuitet i startelvan. Alla ledare och tränare säger alltid att ingen spelare är oersättlig, men det är inte sant. Min bild är att alla lag har någon spelare man inte vill få skadad. Därför var det inget roligt besked när Jelena Čanković kom hem från en landskamp med en skada som höll henne borta från spel i två månader.

Innan övergångsfönstret stängde lyckades Sjögran värva Sofie Bredgaard från Linköping, en värvning som visar vilken fingertoppskänsla vår sportchef har. Sofie har gjort avtryck i våra matcher med sin fina teknik och även med några viktiga mål.

Seriematcherna rullade på, men i bakhuvudet låg den stundande cupfinalen mot Häcken där Malmö IP lottades fram som matcharena. Det blev en tuff final som gick till förlängning där Stefanie Sanders blev matchhjälte genom att göra vinstmålet i slutminuterna. Ett resultat som jag tycker var rättvist då vi var det bättre laget i andra halvlek och under hela förlängningen. Tyvärr blev det inte mycket diskussion om spelövertaget efter matchen utan mer om målet som avgjorde finalen.

Ett av målen vi satte upp när säsongen startade var att vinna Svenska Cupen och få lyfta Susanne Erlandssons pokal. Därför känner jag en stolthet nu när jag ser pokalen vara på plats på vårt kansli.

I slutet av vårsäsongen började skadade spelare komma tillbaka i träning och det kändes även att spelet började flyta på mer. En extra viktig vinst kom i bortamatchen mot Linköping där vi gjorde säsongens bästa match mot ett bra motstånd. Vi avslutade sedan våren med tre utklassningssegrar och befäste vår serieledning. Det är nu trevlig läsning där tabellen visar att vi efter 15 spelade omgångar har 39 poäng, gjort 48 mål och leder serien före överraskningslaget Linköping.

Hur är det då möjligt att vi gjort en så bra vårsäsong, med tanke på alla skador? Min bild är att vi är en klubb bestående av personer som har skapat en enorm positiv vinnarkultur som präglar det dagliga arbetet. Det viktigaste är dock att vi i år har ett tränar- och rehabteam runt laget som gör ett otroligt proffsigt jobb. Jag följer varje dag förberedelserna inför träningar och matcher, därför kan jag försäkra er att allt arbete görs med en noggrannhet och proffsighet som har stor del i att vi toppar OBOS Damallsvenskan. Det är en glädje att varje dag var i denna proffsiga miljö, en miljö som andas fotboll.

Självklart har vi också en bra spelartrupp där lagkapten Caroline Seger är ett föredöme och dagligen visar vägen till den nivå som krävs för att spela i FC Rosengård. En skadedrabbad vår visar verkligen på bredden som finns i vår trupp och utan den hade vi inte klarat av att plocka de poäng vi gjort. Det är inte många lag som klarat sig utan en spelare som Jelena Čanković så länge, och även om hon inte går att ersätta rakt av har vi lyckats spela hem många matcher ändå.

Foto: Nisse Nilsson

Nu går vi till sommarvila och ser fram emot en spännande höst med kval till gruppspel i Champions League och de elva omgångarna som kommer att avgöra vem som vinner OBOS Damallsvenskan 2022.

Jag fyller på med lite tankar om EM som startar i England om några veckor. Jag sticker ut hakan och tippar att Sverige och att lagkapten Caroline Seger den 31:a juli får lyfta EM-bucklan. Mitt tips grundar jag på att den spelartrupp som Gerhardsson/Wikman tagit ut är den bästa trupp Sverige någonsin haft till ett mästerskap. Självklart kan man ha synpunkter på något namn. Jag menar att Emma Berglund, som är seriens bästa mittback, borde varit med. Annars tycker jag att samtliga spelare i truppen fyller sin plats och ingen känns som utfyllnad.

Sverige har några spelare som måste leverera för att ett guld ska vara möjligt och då tänker jag på Seger, Asllani och Rolfö som alla tre håller världsklass. Laget har bra målvakter och oavsett vilka Gerhardsson väljer att starta med i backlinjen känns den stabil, det blir inte lätt att göra mål på Sverige. Kan sedan våra anfallsspelare göra mål på chanserna vi skapar så blir det en trevlig fotbollssommar för svenska folket.

Av de andra skandinaviska länderna tror jag mest på att Norge kan överraska. De har en grym förstauppställning med Ada Hegerberg och Caroline Graham Hansen som anfallspar. Med lite tur kan de ta sig till semifinal.

Värdnationen England är som vanligt överskattade och när jag tittar på deras startelva är jag tveksam om de har så bra spelare så att de kan vinna EM. Spanien, Frankrike, Nederländerna och Tyskland undrar ni säkert om. Måste jag välja att tippa någon av de länderna så skulle jag nog satsa en liten slant på Spanien.

Mitt tips är att Sverige vinner EM, och jag tror att Hanna Bennison får sitt stora genombrott. Hoppas att ni kommer ihåg var ni läst detta först.

Ha en härlig sommar så ses vi på Malmö IP igen den 24:e augusti när BK Häcken gästar!
Signerat, Erling Nilsson