Erling analyserar: Vittsjö – FCR

Efter flera besök på Vittsjö IP under mina många år i FC Rosengård vet jag att matcherna uppe i Göingeskogarna alltid blir tuffa fighter och att det oftast är tillfälligheter som avgör vart poängen ska hamna. Söndagens möte slutade med ett tung poängtapp för FC Rosengård.

Vittsjö Idrottsplats är en trevlig arena att besöka och det är roligt att komma tillbaka till mina hemtrakter. Men som alltid så avgör väder och årstid vilken kvalitet gräsplanen håller, och självklart är det svårt att så här tidigt på året, när det inte varit många soltimmar, bjuda på en plan som är grön och fin. Underlaget är ju dock detsamma för båda lagen och det vi förlorade inte poäng på grund av planens beskaffenhet. Det som gör mig så besviken är att vi som jobbar inom damfotbollen bara ska acceptera de underlag som erbjuds. Ingen match i herrallsvenskan hade spelats på ett sådan gräsmatta, så varför ska kvinnliga spelare då göra det?

Så till matchen och mina tankar om de 98 minuter publiken bjöds på. Redan i första anfallet hade Vittsjö matchens hetaste målchans, och även när man ser om sekvensen på TV så är det svårt att förstå hur en så vass anfallare som Linda Sällström kunde missa öppet mål. Ett ledningsmål för Vittsjö redan efter två minuter hade säkert förändrat hela matchbilden.

Kapten Caroline Seger och laget tog över mer och mer av spelet, utan att skapa några riktigt vassa målchanser. Så halvtidsresultatet 0-0 speglade nog första halvleken väl.

Min känsla i halvtid var att matchen skulle sluta mållös, men efter ett mönsteranfall kunde Olivia Schough snyggt dundra in 0-1 i nättaket. Då kändes det som att detta var målet som skulle ge Rosengård tre poäng. Av olika anledningar lade domaren till sex (som blev åtta) tilläggsminuter. När Vittsjö inte lyckades göra mål på hörna när det återstod någon minut så var jag säker på att Rosengård skulle vinna. Men som alltid mot bra lag och lag som har en fantastisk moral ska man inte räkna hem en vinst förrän slutsignalen ljuder.

Kvitteringen kom i 94:e minuten, och det var ett verkligt vackert fotbollsmål med ett inlägg och avslut som höll superklass. Självklart gjorde det ont för oss tillresta Rosengårds-supportrar, men så här är det i fotboll. Även om statistiken för skott på mål och målchanser var till gästernas favör, kanske ett oavgjort resultat ändå speglade matchen på ett rättvist sätt.

Vi som dagligen jobbar runt A-laget upplevde naturligtvis en stor besvikelse över att inte vinna matchen, men jag tycker att Vittsjö har ett bra lag och de kommer säkert knipa många poäng på sin hemmaarena. De har alla möjlighet att blanda sig i toppstriden i årets serie. Vittsjös enorma glädje och firande efter att lyckats knipa en poäng i denna match visar vilken respekt motståndarna har för Rosengård och att poängen inte var given på förhand.

Caroline Seger fick pris som bästa spelare och det var hon värd. Jag tycker också att Mimmi Larsson gjorde en fin insats. Men som vanligt är det Rosengårds totala laginsats som är orsaken till att det är över ett halvår, alltså sex månader, sedan laget förlorade en match i serien, cupen eller träningsmatch. Det är bara att lyfta på hatten för vår kunniga tränarstab som varje dag lägger ner det jobb som gör att FC Rosengård är ett topplag som är oerhört svårt att besegra.

Nu är de flesta av våra spelare iväg med sina landslag. Under tiden ser vi fram emot nästa omgång i OBOS Damallsvenskan då vi åker till vår vackra huvudstad för att möta Djurgården på anrika Stockholms Stadion. Matchen spelas på långfredagen och ni kan se den på TV6.