Erling analyserar: Linköping – FCR

FC Rosengård var starkast i toppmötet mot Linköping och vann med 4–3 i en match som bjöd på högt tempo, bra spel och fina mål.

Genom åren har bortamatcherna mot Linköping alltid varit en av säsongens svåraste matcher men i år har LFC överraskat de flesta med att vara tillbaka i toppen av serien och tagit åtta vinster. Rutinerade tränaren André Jeglertz har med sin erfarenhet fått ihop ett starkt lag som kommer vara med och kämpa om seriesegern.

Men ändå var jag optimistisk inför matchen och trodde på en seger för Rosengård. Detta grundade jag på att Rosengård är det bättre laget sett till individuell skicklighet. Vi är svårslagna, vi släpper inte till många målchanser och jag var säker på att vi skulle kunna lösa upp LFC:s markeringsförsvar.

Nu är en fotbollsmatch sällan förutsägbar och matchbilden blev inte helt som jag trodde.

Publiken, som var över två tusen, bjöds på en spännande och målrik tillställning där Rosengård borde stängt matchen när man ledde med 4–2 och det endast återstod några minuter. Men dagens Linköping visade moral och genom ett omdiskuterat mål tog de sig tillbaka in i matchen och hade faktiskt chansen att kvittera i slutsekunderna.

Var det då en toppmatch mellan serieledarna Rosengård och tvåan Linköping som man bjöd publik och Wolfsburgs tränare Tomma Stroot på? Jag undrar om han var i Linköping för att fira pingsthelgen eller titta på några spelare? Ja, jag tycker att det var en bra och underhållande match och i jämförelse med många matcher jag sett under våren från olika ligor ute i Europa så skulle både Rosengård och Linköping stå sig bra i den konkurrensen.

Störst avtryck i första halvlek gjorde Loreta Kullashi som gjorde två mål och såg till att gästande Rosengård gick till halvtidsvila med 2–1 i bagaget. Kul för Loreta att äntligen få utdelning för sitt slit under våren, efter en massa småskador som hållit henne borta från startelvan.

När Guðrún Arnardóttir nickade in 3–1 efter en väl slagen hörna av Jelena Čanković trodde vi nog att vi skulle kunna spela av matchen, men Linköping kom än en gång tillbaka och gjorde ett snyggt mål som fick matchen att leva igen. Mimmi Larsson hoppade in efter en timmes spel och gjorde en snygg tunnel på sin försvarare. På inspelet kunde Olivia Schough elegant göra 4–2 och där fick man känslan att tre poäng var säkrade för gästerna.

Men icke, Linköping fick ett mål godkänt där bollen dansade på mållinjen och assisterande domaren bedömde att bollen passerat mållinjen. Faktiskt lite likt den omdiskuterade situationen från cupfinalen mot Häcken. Domaren dömde mål så jag har inga synpunkter på om bollen var inne eller ej. Nu återstod fyra tilläggsminuter som kom att bli dramatiska och det var en skön känsla när domaren äntligen blåste slutsignal och vi kunde åka från Linköping med tre poäng.

Att Rosengård släppte till ovanligt många målchanser kan säkert bero på att Linköping har några vassa spelare i sitt anfall. Men jag tror också att det täta spelschemat med förlängningen i cupfinalen, satt i huvud och ben och bidrog till några märkliga beslut som öppnade upp för hemmalaget att komma tillbaka in i matchen.

Att göra fyra mål på bortaplan mot Linköping och ta tre poäng när inte allt fungerar visar styrka. Nu när vi snart har alla skadade spelare tillbaka och redo för spel har vårt tränarteam större möjlighet att göra taktiska förändringar inför återstående tre matcher innan sommaruppehållet.

Redan på onsdag är det match igen och då möter vi IFK Kalmar på bortaplan. Nykomlingar i årets serie och som gjort några bra matcher och så här långt tagit tre vinster.