
Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 2 december 2022 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
En 39-årig trebarnsmorsa som är lagkapten i FC Rosengårds futsallag för damer, låter det avdankat? Nej, Mia Westerblad ser tvärtom utvecklingsmöjligheter som ledargestalt i ett lag som leder högsta serien och satsar på SM-slutspel.
Första gången artikelförfattaren hörde talas om Mia Westerblad var redan 1998. Då var Mia 15 och spelade i Stattena IF vars ordförande vid namn Martina Kihlberg, med förflutet i Malmös fotbollsvärld, beskrev henne som ”den största talang jag någonsin har sett”.
Mia hade då Ödåkra IF som moderklubb, hade spelat i alla klubbens sammansättningar från flick- till damlag men hade större ambitioner. Efter blott ett år i Stattena IF flyttade hon till Malmö där hon började gymnasiet och bytte förening till Malmö FF. Det blev därefter hela sju säsonger i klubben.
***
Jag hänger med Lena Videkull på läktaren i den nya Stadionhallen i Malmö. Det är en lördag i november och FC Rosengårds futsal-damer ska begå sin hemmapremiär för säsongen. Sakta fylls hallen med publik. Ett av ungdomslagen tar vägen via kioskbordet och botaniserar. Lena köper en kopp kaffe.
Hon har en gång varit Mia Westerblads fotbollstränare i allsvenskan och konstaterar med ett leende att allt inte har förändrats, Mia fortfarande har nummer 12 på ryggen.
Hur var Mia som spelare på den tiden?
– Hon var en straffområdesspelare! Definitivt! En stark, orädd target player som var teknisk och bra med fötterna.
Och tekniken visar sig sitta i. För motståndet står Svärtinge SK från Norrköping. Ett lag med många spelare som vanligtvis spelar fotboll under säsong. Det är målsnålt i första halvlek. 2 x 20 minuter effektiv tid visar sig blir lika långt som en fotbollsmatch, 90 minuter. I andra halvlek ökar hemmalaget tempot och sätter flera av sina chanser. Efter matchen – som slutade 4–2 i FC Rosengårds favör – och efter alla gratulationer och den nödvändiga nedjoggningen och stretchingen sätter jag mig med Mia för ett samtal om hennes väg från fotboll till futsal.
Innan du kom till Malmö FF var du ju i Stattena i ett år. Var det samtidigt med att Caroline Seger spelade där?
– Nej, hon spelade i Rydebäck då, det skiljer två år mellan oss, så hon kom när jag gick kan man säga.
Åren i damallsvenskan med Malmö FF, hur ser du på dem så här i efterhand?
– Det var fantastiskt roligt, det var ju precis det jag ville göra då. Jag har en bror, han gick förresten i samma klass som just Seger, som spelade samtidigt. Han spelade i Helsingborgs IF och senare i Trelleborg och han fick alltid betalt, var proffs. Jag minns att man tyckte det var rätt surt för han tränade mindre än vad vi gjorde men han behövde aldrig jobba eller plugga, så var det ju på den tiden. Som kvinnlig fotbollsspelare tjänade man aldrig ett öre på sin sport. Så visst, det var oerhört roligt att spela här, men vi vann ju aldrig något! Det var just de åren då först Älvsjö och sedan Umeå var som bäst.
Efter de sju säsongerna i Malmö FF flyttade du tillbaka hem till Helsingborg för att hjälpa Stattena IF att ta sig upp i allsvenskan igen. Det gick vägen och du blev skyttedrottning det året, med 21 mål.
– Det stämmer, men sen åkte vi ut direkt efter den säsongen tyvärr!
Och du fortsatte spela i Hittarp.
– Där fick vi så småningom spelare som också spelade futsal. Flera stycken. De hade redan ett lag. Så vi hade ett möte med klubben och fick igenom att vi körde futsal när det inte var fotbollssäsong. Och det laget de tillhörde flyttades till Hittarp. Jag dubblade i tre år, kanske fyra, med fotboll och futsal.
Men du hann med en fotbollssäsong i Helsingborgs IF också i fjol, en historisk säsong då föreningen startade upp ett damlag i division 4 och du var spelande assisterande tränare. I den första matchen gjorde du hattrick. Men efter säsongen blev det paus från fotbollen.
– Stämmer, det är bara i år jag inte har spelat fotboll. Annars har jag spelat varje säsong sen jag var fem år gammal. Med undantag för när jag varit gravid.
Ni spelar futsal i högsta serien! Och just nu leder ni den också.
– Ja, på damsidan heter den RFL. Vi har spelat i den ligan i alla år som jag varit med, ett samarbete mellan Hittarp och FC Rosengård gjorde att vi kunde behålla platsen och alla spelare som ville fick följa med på den nya resan.
Så nu är det futsal på heltid, berätta om hur satsningen ser ut.
– Serien spelas mellan oktober och mars, och när det inte är säsong så tränar man enligt försäsongsschema med löpning och styrka men också futsal varje vecka. Man kan köra bra träningar med så få som fyra personer, ja till och med tre, det är inte som i fotbollen. Futsal är på sätt och vis mer likt handboll, det är mycket taktiskt och det händer mer på plan. Två gånger i veckan tränar vi i Malmö och en i Hittarp. Många kommer ju ifrån Helsingborg, så vi tränar därför på två olika ställen.
Hur får man ihop den satsningen med tre barn?
– Det krävs lite logistik, men de två stora tonåringarna klarar sig själv. Den minste som är fem år får helt enkelt följa med. Ibland sover han i vagnen när vi tränar och annars finns det alltid någon av spelarna som är skadad eller inte tränar som hjälper till att passa honom.
Vad är det som är så roligt med att spela futsal?
– Jag har ju alltid spelat fotboll, så det är roligt att prova något nytt. Man kan inte lägga en boll på en yta till exempel, för då rinner den ut, den rullar för snabbt. Du får tänka på ett annat sätt och det är utvecklande. Jag känner att det ger mig något och att jag utvecklas trots att jag är hundra år…då känns det som om man kan hålla i gång några år till. Det är mycket intensivt och roligt att man har boll mycket, i fotboll ska många aktioner lyckas innan bollen kommer över halva plan, så intensiteten hjälper till.
Du är 39 år, men är lagkapten och ordinarie i laget.
– Så är det. Återhämtningen tar lite längre tid, man blir inte snabbare med åren, man får hitta andra saker som man kan använda och som man är bra på. Det är ju taktik, hela tiden. Man kan heller inte ha fyra snabba på banan alltid. När vi startar med bollen till exempel så finns det en mängd olika uppspelsvarianter. Vem kastar målvakten till? Vi vet i princip alltid vad vi ska göra när vi börjar ett anfall. Sen blir det vanligt spel, men alla kan de här olika varianterna.
Är du unik som damspelare i så måtto att du spelat både fotboll och futsal på elitnivå?
– Nej, det skulle jag inte säga. Nazanin Vaseghpanah som spelade i AIK och Hammarby har också spelat futsal på hög nivå. Och Lollo Schillgard, tidigare Fors, som spelade i samma föreningar har en liknande historia.
I skrivande stund leder ni serien, har vunnit alla matcherna. Vilken är er målsättning?
– Vi ska ta oss vidare till slutspel. Vi har ett bra lag och satsar framåt, det är allt eller inget. De som placerar sig bäst i södra och mellersta regionen tar sig till SM-slutspel. Där spelar man hemma och borta i kvarts- och semifinal, och sen spelar man en enkel final.
Så i praktiken skulle det vara möjligt för dig att vinna det du aldrig vann i fotbollen, ett SM-guld?
– Ja, det är i alla fall det jag siktar på. I fjol kom vi till slutspel och förlorade kvartsfinalen med 30 sekunder kvar att spela, så vi vill verkligen ta revansch!
Född: 1983
Gör civilt: Är utbildad socionom men arbetar som elevassistent på en gymnasieskola i Helsingborg.
– Det är perfekt, jag jobbar inga kvällar, inga helger och är ledig när mina barn har skollov.
Blågult i laget:
– Vi har flera landslagsspelare i laget, som spelar i Sveriges och Bosniens landslag.
Spelade för forskning:
– Jag var med och spelade i en turnering nyligen för att dra in pengar till ALS-forskning. Therese Sjögran, Jenny Engwall, Malin Levenstad och Frida Nordin var några andra gamla damspelare som var med. Det var inga riktiga futsalregler, lite annorlunda, nästan som five-a-side. Men det var jätteskoj att spela.