
Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 27 juni 2021 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
Tisdagen den 15:e juni blev vår spelare och lagkapten Caroline Seger historisk. Hon ingick då i laget som mötte Australien och gjorde alltså sin 215:e landskamp för det svenska damlandslaget i fotboll. Hon är den spelare i Europa som har gjort flest landskamper, debuten kom mot Tyskland i en träningsmatch 2005 och därefter har hon snittat på 13 landskamper per år. Vi träffade vår lagkapten och fick lite landskampssnack dagen före midsommarafton.
Om du nu ser tillbaka på den senaste veckan och alla hyllningar du fått för dina 215 landskamper, hur känns det?
– Jag har ju inte riktigt hunnit smälta det än, men jag har försökt njuta längs vägen. Jag kände under hyllningen på landskampen att nu – för första gången på alla mina år – får fotbollen komma lite i andra hand. Jag fick också fira lite grand med familjen och med laget. Och jag fick fina hälsningar. Så jag grät rätt mycket. Det var väldigt fint fixat.
Det var väl rätt maxat på arenan, när du såg att din familj var där?
– De hade ju sagt att de inte skulle komma, ända in i det sista trodde jag att de var i Spanien. Men så när bussen gled in på arenan så tyckte jag att jag såg min pappa på parkeringen. Men jag slog bort det, trodde att jag såg i syne. Min mamma hade ju lurat oss totalt och skickat sms från ”stranden i Spanien”. När jag gick ut på arenan så såg jag att Therese Sjögran var där, jag visste ju att hon skulle komma, och bara det var speciellt och väldigt fint. Men på line up:en såg jag att familjen var på plats. Det var rätt känslomässigt, helt enormt faktiskt.
Och så lite publik på det!
– Ja, det blev plus i kanten. Men det blev ännu bättre sen när jag blev hyllad på hemmaplan med FC Rosengård. Det är ju en mindre arena, så det kändes som fler i publiken där. Sen sitter det lite i mitt blod, det här med att vara proffsig. Jag visste ju inte om vad som skulle hända här hemma inför Vittsjö-matchen, så då kanske man kunde misstolka mitt ansiktsuttryck. Jag ville ju lägga allt fokus på FC Rosengård då, och när det då kommer ytterligare en sådan hyllning när jag tycker att jag redan hade fått så mycket av klubben… Då är jag ju inne i min värld av proffsighet. Det värmde jättemycket i mitt hjärta, men då blev det fokus på allsvenskan. Jag är superstolt och glad och allt har varit helt fantastiskt, men det är också svårt att förstå allting när jag fortfarande är mitt uppe i min karriär. Jag förstår nog inte hur stort det faktiskt är.
Nu ska du av dessa 215 få välja ut fem landskamper som varit något alldeles extra och som du minns extra tydligt av någon anledning.
– Jag kommer ju inte ihåg exakt alla landskamper i sig, det är mästerskapen som är speciella.
Så talar en stjärna. Låt oss prata mästerskap i stället då.
– Då börjar jag med mitt första mästerskap 2005. Marika Domanski Lyfors, som var förbundskapten då, tog ut mig till EM i England. Jag spelade första matchen som yttermittfältare och blev utbytt i halvtid. Jag hade ju sagt inför det mästerskapet att alla skulle veta vem jag var efteråt… Det var ju speciellt på så sätt att jag sköt mig själv i foten där och fick lära mig den hårda vägen, vilket var fint i sig. Sen spelade jag semifinalen mot England och gjorde en helikopterfint och blev utbytt för att de fick en omställning efter det…
– Sen tar vi VM i Tyskland 2011. Jag fick vara med och vinna min första medalj med landslaget. Det var ju helt fantastiskt, och att få göra det i ett fotbollsland som Tyskland, det var stort.
– Vi går till EM i Sverige 2013. Ett hemmamästerskap som blev väldigt stort med fullsatta arenor för vår del, det kändes som om damfotbollen vann lite mark där.
– Så vill jag nämna OS i Rio 2016, väldigt speciellt. Dels för att vi slog ut USA och för att vi var det första damlandslag som tog en OS-medalj.
– Slutligen tar jag VM i Frankrike 2019. Det slår allting. Vi gick in i det mästerskapet och spelade bra fotboll från början till slut. Och vi slog Tyskland för första gången på 24 år. Det hade varit skönt att nå hela vägen, men fantastiskt att få komma hem med ett brons. Jag gjorde min 200:e landskamp där också. Det var speciellt.
Nu i herr-EM-tider är det ju intressant att studera hur de olika lagen tar sig an det där med nationalsångerna. Det måste ju vara lätt att tagga till om man exempelvis spelar för Frankrike som har en peppig bit som går i bra fart. Sveriges nationalsång, vacker naturlyrik till trots, är rätt sävlig. Vad tänker du egentligen på när du står där som kapten i landslaget och sjunger nationalsången? Vad rör sig i ditt huvud dessa få minuter innan matchen börjar?
– Det första jag gör när vi står där på line up är att jag riktar min blick på en Sverigeflagga. Det kan vara en supporterflagga i publiken till exempel. Jag sjunger, men jag sjunger väldigt tyst. Det beror på att Hedvig (Lindahl, som är målvakt och står bredvid Seger på line up) sjunger väldigt högt. Så det har blivit så att jag tar ner min ton lite. Sen står jag och går igenom situationer i mitt huvud, typ att jag ska vara spelbar – en massa sådana saker. Naturligtvis är det olika känslor beroende på vad det är för match. Och sen på slutet, när vi sjunger ”jag vill leva, jag vill dö i Norden” – då känns det varje gång. Då är det nära att vi ska köra i gång. Det är som en adrenalinkick som byggs upp. Vi står där tillsammans, vi brukar i vanliga fall hålla om varandra och när vi har kunnat göra det så trycker jag alltid till den jag står intill så att hon ska känna ”jag är med dig”. Det byggs liksom upp att ”nu gör vi detta tillsammans”. När man står så tight och sjunger nationalsången och hör publiken… Det är mäktigt.
Från landslag till Champions League. Om vi blickar lite framåt, mot hösten. Jag vill höra lite om vad du tycker om det nya systemet för Champions League?
– Jag gillar det på grund av att det kommer in mer pengar. Det behövs och speciellt för oss som inte har en herrklubb i ryggen. Men det här systemet kommer ju att generera fler och bättre matcher, de bästa lagen kommer inte att försvinna för tidigt och det kommer att generera mer pengar vilket är väldigt välkommet. Så jag gillar det. Sen gäller det att ta sig till gruppspelet förstås.
Avslutningsvis, på söndag möter vi BK Häcken. Hur går dina tankar inför det toppmötet?
– Det är ett av seriens bästa lag och bjuder alltid tufft motstånd. Vi slår ut varandra lite i styrkor och svagheter. Det blir en bra och tuff match på söndag för vår del, vi måste fortsätta och leverera och spela som vi har gjort. Och tro på det vi kan och på oss som lag, då tror jag att det går vägen!