Guðrún går för guldet*

Möt en av våra nyaste spelare – Guðrún Arnardóttir – en stark huvudspelare från Island som trivs storartat i sin nya förening.

När vi träffar Guðrún Arnardóttir har hon precis kommit hem från Island efter att ha varit med i truppen som mötte Nederländerna i VM-kvalet häromdagen.

– Det var en tuff match. Första halvlek var vi ganska bra, men de fick in ett mål och i andra halvlek tog de över matchen. De är ett jättebra lag men det var bara första gruppspelsmatchen så det är mycket kvar.

Hon låter förhoppningsfull, vi håller tummarna för att hennes landslag ska ta sig till sitt andra mästerskap genom tiderna, efter det EM som spelades i Sverige 2013.

En hel hoper isländska spelare har vi haft i FC Rosengård-leden genom åren; Ásthildur Helgadóttir, hennes syster Thora, Dora Stefansdóttir, Sara Björk Gunnarsdóttir, Glodis Perla Viggosdóttir och nu Guðrún. Samtliga landslagsspelare. Mer som är gemensamt för dem alla är att de på rekordtid lärt sig svenska. En av föreningens tidigare tränare berättade att han tog med sig en av dessa isländskor ut på sponsorträff två veckor efter hennes ankomst, så säker var han på att hon skulle klara språket habilt och samtidigt göra ett gott intryck på föreningens samarbetspartners. Guðrún skrattar när hon hör berättelsen.

– Det är inte så konstigt egentligen, vi lär oss ju danska i skolan. Och det finns ju såklart jättemånga ord som är lika i språken. Ibland när jag inte vet vad ett ord heter på svenska så provar jag bara att säga det isländska ordet med svensk betoning. Det funkar ofta!

Det är lite mer än 100 år sedan Island blev en egen stat och 1944 utropade landet sig till republik, då totalt självständigt från Danmark som tidigare haft fingrarna i den isländska syltburken sedan 1200-talet. Många islänningar väljer ändå att studera i just Danmark, så gjorde även Guðrúns föräldrar när hon var helt liten.

– Vi bodde i Danmark i fem år innan vi flyttade tillbaka hem till Västfjordarna igen.

Den nordvästliga halvö som Guðrún kommer ifrån, och som sticker ut från Islands karta som en korallformad utväxt, är oerhört naturskön med fjordar, berg och klippor. Icke lämpad för jordbruk men desto mer för fiske. Icke heller särskilt lämpad för fotboll, åtminstone inte på vintern…

– På sommaren var det helt ok, men på vintern tränade man ibland med snö upp till knäna. Det gick inte att ens ha fotbollsskor på sig, utan man fick ha mycket varmare skor. Det finns inga inomhushallar. Nu är det så att herrlaget i min moderklubb, Vestri, som spelar i näst högsta ligan, är i semifinal i isländska cupen. När de tränade i förrgår fick de ta bort snön från en fjärdedel av planen för att kunna spela…

Naturen är närvarande och stark med vulkaner, jöklar och varma källor, vardagen är omgiven av mystik och mytologi.

– Det är många islänningar som tror på älvor och naturväsen. Man har ofta särskilda ritualer inför matcherna. Jag pratade just med min pappa om det, han undrade om man gör likadant i Sverige, men jag har inte upplevt det här på samma sätt.

Fotbollen kom till henne lite av en slump. När Guðrún var sju år tränade hon mycket skidåkning tillsammans med sin bästa kompis. Kompisen slutade dock med skidorna och ville börja spela fotboll i stället. Sagt och gjort. Och i början väntade Guðrún troget på kompisen under tiden hon tränade, men ganska snart tröttnade hon på det och tänkte att det var lika bra att börja spela själv.

– Sen blev jag uppslukad och tillbringade all min lediga tid på planen. Kompisen slutade så småningom men jag fortsatte, och på den vägen är det.

Äpplet faller dock inte så långt från det berömda trädet. Hennes farbröder spelade i isländska landslaget, pappan dock ”bara” i U21-landslaget. Så fotbollen var högst närvarande i familjen.

I ungdomsåren spelade Guðrún på lite olika platser i landet när hennes föräldrar separerat, ibland tränade hon med killar. Den isländska ungdomsfotbollen håller hög klass berättar hon, inte minst beroende på att tränarna som sätts att coacha de yngre lagen har fina meriter och bra utbildningar.

– I Breiðablik, där jag spelade innan jag åkte från Island, har man tränare med UEFA degree som tränar femåringar. Sen kanske man har ungdomar som hjälper till och assisterar, men tanken är att det ska vara hög utbildning från början. Det är aldrig så att föräldrar hoppar in och hjälper till. Det finns också många bra inomhushallar på många ställen numera.

Det blev sju års spel i just Breiðablik innan hon bytte land. Under två år var Guðrún collegestudent i USA och provade på livet och fotbollen där. Hon bodde i Kalifornien, helt nära San Fransisco, men hade ursprungligen tänkt sig ett lärosäte i Ohio.

– Men där var det ju ungefär samma klimat som på Island, så jag tänkte att om jag ska åka så ska jag prova något helt annat. Och jag gillade det jättemycket. Jag läste ekonomi och fick min Bachelor i det ämnet.

2018 blev hon klar med sin utbildning och åkte hem till Island för att avsluta säsongen där. Därefter behövde hon trygga sin försörjning. Alternativen stod klara – hitta ett jobb eller spela professionellt.

– I det läget tyckte jag att det vore roligare att spela fotboll än att jobba. Och jag har alltid gillat svenska ligan och tycker den är stark.

Det blev spel i Djurgården i 2,5 år. Det första året vill hon dock mest stryka ett stort streck över.

– Det var ett svårt år. Vi hade det tufft i Djurgården då och jag var inte bra alls, men vi fick en ny coach och flera nya spelare och då blev det genast lite lättare. Jag kom tillbaka till det stadie där jag är den spelare jag vill vara, så 2020 blev ett mycket bättre år.

Och i somras anlände alltså Guðrún till Malmö för spel i FC Rosengård, ett avtal som löper över två år.

– Det har varit jättebra hittills och mycket lättare än vad jag trodde att det skulle vara. Renée har varit så tydlig och tjejerna har varit väldigt välkomnande. Dessutom är det är enkelt att cykla runt i Malmö eftersom det inte är en så stor stad och framför allt inte så backigt.

Guðrún beskriver sig själv som fysiskt stark och bra på positionering och huvudspel. Det hon vill utveckla är spelet med boll, att orientera sig rätt när hon får bollen – det är hennes fokus för tillfället. Men hon verkar kunna fokusera på mer än en sak åt gången. Förutom träning och spel så är det nämligen studier som gäller; Guðrún jobbar på med sin masters i Management Organization and Society, distansundervisning på Stockholms universitet.

– Om jag har för mycket tid över blir jag bara uttråkad, så det passar mig bra att ha något annat än fotboll vid sidan av!

_________________________________________________________________

*Det gick ju inte att låta bli, det blev ju nästan allitteration det där, alltså ett bokstavsrim som ofta användes i de isländska hjältedikterna som Eddan och Havamal. Bara därför avslutar vi med ett stilprov som verkligen kan passa i sammanhanget:

Bättre börda
man bär ej på vägen
än mycket mannavett.

Fakta: Guðrún Arnardóttir

Ålder: 26 år

Nationalitet: Isländsk.
– Vi är ett litet land, det bor 360 000 människor på hela Island (jämför med 349 000 i Malmö kommun, förf. anm.). Man känner nästan alla och det finns ett självförtroende och en ”vi kan besegra världen”-känsla. Presidentens fru uttryckte det bra när hon sa: ”Vi är det största landet i världen om vi får tro hur vi känner oss!”

En talang:
– Jag har börjat virka mycket på fritiden. Det är ganska roligt, jag har gjort några leksaker till mina systrars barn; enhörningar, lejon och frukter exempelvis. Med alla bonussyskon inräknade är vi åtta och flera av dem har barn. Så jag har att göra!

Smeknamn: Gunny.
– Det har laget börjat kalla mig här. När jag först kom på träningen så sa dom: ”Guðrún? – nej, det går inte, har du inget smeknamn?” Först testade de lite varianter men så kom Emma Berglund på att ”Gunny” blev bra. Så nu kallas jag det!

De senaste inläggen: