Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 19 april 2022 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
Mimmi Larsson började som målspruta i Torsby IF vid Övre Fryken i Värmland. I tonåren blev det flytt till Mallbackens IF och där förädlade hon sina talanger och blev en snabb, hårt jobbande forward. Nu gör hon sin tredje säsong i FC Rosengård och har fått i gång målskyttet rejält redan tidigt på säsongen.
När vi träffar Mimmi har hon just kommit ut från gymmet. Det är en dag med typiskt aprilväder i Malmö – regn från sidan kombinerat med lite blötsnö – och om bara några timmar ska Sveriges damlandslag pulvrisera Georgien med 15 mål mot noll. Till landslagslägret och de två VM-kvalmatcherna är dock inte Mimmi uttagen och för att ta tjuren vid hornen börjar vi med detta samtalsämne.
Mimmi, blir det dålig stämning om vi pratar om landslaget?
– Nej då, det blir det inte!
Bra, men hur tänker du kring att du inte kom med till aprilsamlingen? Senast vi såg dig i blågult var ju i de två matcherna i höstas, bland annat den mot Slovakien som spelades i Malmö. Där blev du inbytt och fick speltid i båda.
– Det lägret gick jättebra, men jag skulle inte säga att jag blev besviken när jag inte blev uttagen till januarilägret, för just den månaden hade jag besvär med ryggen, corona och magsjuka – jag tog allting på en gång. Men det har varit lite in och ut för mig i landslaget under ett par år. Det är klart att man alltid vill vara med, men det är inget jag lägger min energi på. Jag tycker att jag har presterat bra och kanske inte borde vara så långt ifrån. Men det är hård konkurrens.
– Jag vill fokusera på att prestera bra här hemma, vilket jag tycker att jag har gjort nu på försäsongen när jag hjälpt till och gjort poäng.
Ja, säsongen har kört i gång och i allsvenskan har du hittills spelat båda matcherna, gjort ett mål. Och träffat trävirket några gånger också. Och i cupmatcherna har du också gjort flera mål. Hur känns formen?
– Den känns bra, tycker jag. Jag har spelat i en lite annorlunda position än vad jag gjort tidigare och jag tycker att jag får utnyttja mina egenskaper bra där, gå i djupled och hota backlinjen på ett annat vis. Jag känner att jag är mer involverad centralt än tidigare. Och även om jag misslyckas så vet jag att det kommer en ny chans snart.
Om vi tittar på det rent faktiska mätbara för en forward, målskörden. 2020 gjorde du 12 mål i allsvenskan, bland annat fem mål i en och samma match mot Linköping, i fjol gjorde du 7. Men å andra sidan gjorde du färre starter i fjol.
– Jag har varit van vid att spela med två forwards i större delen av karriären, och så var det också 2020 när jag kom. I fjol spelade vi med tre forwards och det tog ett tag för mig att hitta rätt i det. När Renée kom förra sommaren så visade hon att hon är skicklig på att använda spelarnas spetsegenskaper. Hon var tydlig med vad hon ville att jag skulle göra och uträtta i den rollen. Sen hon kom så har det blivit bättre och bättre och det har varit bra för mitt självförtroende. Det var inte riktigt på topp förra året. Jag kände att jag hade så mycket i mig, men fick inte ut det. Det är bättre nu och nu känner jag att jag kan bidra mer till laget.
FC Rosengård är ju regerande svenska mästarinnor. Vilken press sätter det på er, eller rättare – vilken press sätter ni på er själva?
– Ja…den är svår. Jag tror den största pressen kommer från oss själva, vi vill prestera bra fotboll och vinna allt vi deltar i. Men vi är ett lag som spelar bra under press och gillar press. Jag tycker inte det är något som stör, utan det är bra. Det är ju inte alltid man gör en bra träning eller en bra match, men det är en styrka hos oss att vi är snabba på att hitta tillbaka till det som är bra. Vill man vara med och vinna och spela i de största turneringarna ska man vara här, alla spelare är här för att man vill vinna. Vi ställer också höga krav på varandra, om exempelvis Seger skriker på mig att något inte är bra nog så vet jag att det är för att för vi ska bli bättre. Jag gillar att vara i den miljön.
När ni mötte Vittsjö så hade du en motståndarback som i princip punktmarkerade dig hela matchen. Hur tänker man när sådana situationer uppstår? Försöker man spela på annat sätt då, för att hitta ytor?
– Jag tycker det är kul, jag blir triggad av sådana saker också, just för att min spelstil är att löpa mycket så kanske man inte blir punktad på samma sätt. Om någon försöker stänga av Seger på samma sätt så är det ju för att hon inte ska ha bollen. Sen borde vi kanske ha löst det lite annorlunda i andra halvlek när de gick ner på en fembackslinje och vi hade lite svårt att skapa målchanser.
Det blir ju cupfinal i maj. Du gjorde mål i två av tre gruppspelsmatcher samt enda målet i semifinalen.
– Ja, det ska bli kul med final, det är min första. Det som är bra med Svenska Cupen är att det blir bra tävlingsmatcher under försäsong. Och det kommer att bli bra motstånd mot Häcken. Vi vill ju vinna allt vi är med i och nu när vi är i finalen så är det klart att vi ska vinna den också!
Du kom hit inför säsongen 2020 och gör alltså din tredje säsong i föreningen nu. Om du skulle sammanfatta det hela hittills, vilka är dina intryck?
– Till att börja med så trivs jag jättebra i FC Rosengård, det är den klubben jag vill vara i. Så länge jag spelar i Sverige finns det ingen annan stans jag skulle vilja vara. Föreningen står för så mycket även utanför plan, som till exempel Football for Life och nu vårt nya samarbete med Tim Bergling Foundation. Och Boost! Igår var jag och Rebecca Knaak med på Hattrick by FCR, vi var ute i föreningen Lilla Torgs FF. Ieva höll i träningen och jag och Rebecca gav lite tips och hejade på. Det här med att de unga spelarna får ett ansikte på oss, det är jätteviktigt. Man märker ju att vissa av dem kommer på matcherna sen, det är väldigt roligt.
– Jag är väldigt stolt över att få tillhöra en klubb som gör så mycket, inte bara för fotbollen utan i samhället. Fotbollsmässigt så kom jag hit för att vinna SM-guld och det har jag gjort och det vill jag fortsätta göra. Det är kul att vinna och jag har lärt mig mycket om mig själv som spelare, men jag är inte mätt utan hungrig efter mer.
Damallsvenskan 2022 har utökats med två lag. Vad betyder det för kvaliteten tror du?
– Det kanske kommer att bli lite kvalitetsskillnad, men samtidigt ska jag inte säga så för när vi mötte Brommapojkarna var jag imponerad av deras sätt att vilja spela. Det tar kanske några år innan det blir en jämnare nivå, men på sikt tror jag att det är väldigt bra för ligan. Det kanske kan bli lättare för unga talanger att få speltid. Och det blir ju fler matcher och det är ju kul, jag älskar att spela matcher. Det gäller bara att vara smart och ha kroppen i fas.
Du lever ett helprofessionellt liv som fotbollsspelare. Njuter du av stunden?
– Ja, det gör jag! Men man glömmer bort att njuta av det då och då, ibland tänker man inte på hur bra man egentligen har det. Men det är klart att det är skönt att kunna satsa allt på träningen och sen gå hem och ta hand om sig. Jag har börjat plugga lite kurser för att jag behöver aktivera mig lite mer, men inte för mycket. Just nu läser jag en kurs i sociologi på halvtid, distans på högskolan i Kristianstad. Jag har läst idrottspsykologi tidigare och några andra kurser. Jag gick samhällsprogrammet på gymnasiet och det finns en anledning. Något åt det hållet vill jag nog jobba med i framtiden.
Handen på hjärtat, när du var liten hemma i Torsby, tänkte du då någon gång att du skulle bli proffs?
– Alltså, jag ska visa dig här, det är faktiskt en skitrolig sak…när jag gick i trean så fick vi skrivuppgifter varje vecka. Man skulle skriva i en bok, exempelvis om hur ens favoritsemester skulle se ut. Min mamma och min bror skickade det här till mig från den boken, det ska vara som ett brev till framtiden… (här plockar Mimmi fram sin mobiltelefon och läser högt). – – Uppgiften är så här: God dag, du är visserligen ganska stor nu, men du blir ännu större. Har du funderat på vad du vill bli då? Skriv vad du vill bli, varför du vill bli just det och vad du tror att du får göra! Då har jag skrivit så här: Fotbollsproffs! Jag vill bli det för att jag älskar att spela fotboll, jag får tjäna pengar och spela fotboll, resa runt mycket, lära mig nya språk och få fler kompisar. Min fröken skrev: ”Jag tror det kommer att passa dig!” Och nu lever jag det livet!
Vad gör du någon gång långt in i framtiden när din karriär är över? Är du typen som blir tränare?
– Jag vet inte. Men Renée sa ju också att hon inte skulle bli tränare, sen blev hon det ändå. Men det är inget jag har tänkt på faktiskt, förhoppningsvis så har man väl familj också, så då kanske man kan bli tränare på lite lägre nivå. Fast det blir väl en omställning också, att bara acceptera att det ska spelas för att det är kul…(skratt)… men det hade varit roligt att vara kvar i fotbollen, för jag tycker om miljön, att vara i ett lag.
Det är fantastiskt att stilstudera dig på matcherna, du springer oerhört mycket, är väldigt orädd och explosiv och jobbar oerhört hårt. Du dyker upp och skapar farligheter i nästan omöjliga lägen. Sliter din spelstil hårt på kroppen?
– Ja, det gör den väl kanske, det är klart att jag är trött ibland, men jag känner mig i bra fysisk form, jag känner mig stark och snabb. Jag behöver kanske vila en dag, sen är jag på det igen.
– Men jag har ju fått några muskelbristningar här och fått lära mig att handskas med dem. Fast jag tycker att jag oftast känner mig fräsch och stark.
Din energi på plan medför ju ett hett temperament. Du blir också ofta hårt uppvaktad. Är du en jobbig jävel att möta?
– Ja, men det tror jag nog att jag är, jag smäller på, men jag tar också att andra smäller på mig. Jag kan ju bli lite arg ibland på plan, men jag skulle säga att jag är en glad person utanför. Sen blir jag ju mer arg om någon är på mina lagkamrater, mer än om de går på mig faktiskt.
Om du skulle rangordna, vilket är ditt hittills härligaste fotbollsminne?
– Att ta SM-guld är alltid något jag velat göra i min karriär och att få göra det förra året var fantastiskt. Att vi tog det ganska tidigt och hade några matcher kvar att spela utan stor press var härligt. Vi kunde spela bra fotboll och ha roligt tillsammans med laget.
Nu skulle jag vilja att vi avslutningsvis pratade om något helt annat än fotboll, men som på sätt och vis ändå knyter an till det som föreningen står för. Jag hittade nämligen en artikel om dig som skrevs för några år sedan, innan du kom till FC Rosengård. Den handlar om hur din familj visade prov på stort engagemang under flyktingkrisen 2015, och hur din mormor tog hand om och hjälpte barn som var på flykt.
– Ja, det stämmer. Det var tre killar från Afghanistan som bodde hemma hos min mormor och hennes sambo. De bor inte kvar där längre, men de har fortfarande bra kontakt. Alla tre har nu fått permanent uppehållstillstånd. En har gått klart gymnasiet, fick stipendium som bästa elev. Han jobbar för fullt inom vården och vill utbilda sig till sjuksköterska, pratar svenska hur bra som helst, jag är så imponerad. Jag träffade dem när vi var hemma i julas. Han är väldigt fotbollsintresserad och berättade att han blev så arg när han läste om de ekonomiska skillnaderna mellan herr- och damfotboll. Han trodde inte det var så i Sverige, sa han. Dessa killar är så otroligt hjälpsamma och tacksamma. Och det borde ju vara tvärtom – det är vi som ska vara tacksamma för att vi fått lära känna dem och fått lite mer förståelse om vad som har hänt, även om man aldrig kan förstå det till fullo. De lämnade ju hela sitt liv och sina familjer…
– Vi i min familj hjälpte också till med det vi kunde, vi var så klart delaktiga även om mormor tog mest ansvar. Hon är en helt fantastisk person, blir jag som henne så är jag helnöjd. Hon har ett jättestort hjärta!
Född: 1994.
– Ja, jag är inte jätteung längre. Är med i ”mellanlaget” på träningarna!
Spelar du fortfarande golf?
– Nej, jag köpte inte medlemskap i år. Jag sa till min sambo att det är onödigt att betala 5000 kronor för 27 hål på en säsong! Men jag kan tänka mig att följa med honom någon gång och slå lite. Han är jätteduktig. Men jag har dåligt tålamod och tycker inte om att inte vara bra på saker…det är ingen bra mix!
Är Arsenal fortfarande favoritlaget?
– Jo, jag följer ju främst herrarna. Men också damerna, Stina (Blackstenius) spelar ju där, en bra vän till mig. Så jag hejar på dem. Och herrarna är ju lite bättre i år, så nu är det roligare att kolla.
Vid sidan om fotbollen:
– Så tycker jag om att träffa familjen och att ta en fika med vännerna.
Hur ofta är du hemma i Värmland och hälsar på?
– För sällan skulle jag vilja säga. Det är på semestern, men familjen är väldigt duktiga på att komma ner och hälsa på.