”Jag satte min straff och hon missade sin…det var enormt stort”

Publicerad: 31 oktober 2021 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner

Den tvåfaldiga Champions League-mästaren Bianca Schmidt har lämnat Tyskland för Malmö och berättar om hur det känns att vara en vinnare och om när hon hängde med Angela Merkel.

Efter fjorton års spel i tyska Bundesliga ställde en otroligt rutinerad och erfaren spelare i somras in siktet norrut och lämnade kompisarna, landet och språket. Familjen tog Bianca Schmidt dock med sig när hon flyttade till Malmö och det är såklart en trygghet när man befinner sig i en ny kontext. Så hemlängtan kom på skam och hon har acklimatiserat sig bra i sin nya omgivning.

– Jag tycker verkligen om klubben! Det är en bra känsla att vara här. Jag var lite rädd att jag skulle sakna Tyskland, men tjejerna och alla runt laget har fått mig att inte känna på det sättet. Tjejerna är verkligen vänliga och de försöker förstå min engelska…

Bianca Schmidt skrattar och avbryter sig, samtidigt som hon klappar om sin hund Forest, en Australian shepherd som flyttat med från Tyskland och fått henne att upptäcka nya stadsdelar och inte minst hundbadet på Ribersborg!

– Ja, och så flyttade jag hit för att jag inte skulle vara den äldsta i laget! Caroline Seger är ju några år äldre…

Det är för övrigt en alldeles nybakad polis vi träffar, förra månaden gjorde hon sitt slutprov och efter fem års studier – utbildningen är anpassad för elitidrottare – har hon nu utexaminerats. Under avtalsperioden i FC Rosengård kommer Bianca inte att kunna arbeta som polis, men den dagen hon återvänder till Tyskland är tanken att hon ska börja jobba och då i det distrikt hon spelat. Under utbildningen har hon haft stor nytta av både den fysik och mentalitet som elitidrotten begåvat henne med.

– När jag gjorde praktik hade jag särskild nytta av min snabbhet vid ett tillfälle. Jag sprang efter en misstänkt person i åttahundra meter och jag tog honom till slut! Han gav helt enkelt upp och la sig ner så att vi kunde gripa honom.

Det är lätt att se scenen för sitt inre öga. Bianca i full fart med draget vapen…

– Nej, nej, nej, man springer aldrig med draget vapen, det är alldeles för farligt!

Polis Schmidt förklarar tålmodigt hur ett ingripande egentligen går till och det är spännande att lyssna. Hon berättar att hon också haft armétjänst – också det i en specialvariant för idrottare – och att hon länge drömt om att en dag få arbeta inom poliskåren.

Bianca Schmidt föddes i Thüringen i det som då hette Östtyskland, året innan muren revs ner och hela världens blickar riktades dit. Hon började spela fotboll som sjuåring och spelade med pojkar ända tills hon som sextonåring skrev på ett kontrakt med Turbine Potsdam i Bundesliga. Det var lagets legendariske tränare, Bernd Schröder – Potsdams svar på Erling Nilsson om man så vill – som scoutade och värvade henne. Familjen, alla mycket idrottsintresserade, packade in sig i bilen och körde till den nya adressen. Föräldrarna bestämde, mer än Bianca själv vill hon minnas, att det var dags att ta klivet och flytta hemifrån för att bli proffs. De såg en miljö som verkade bra och utvecklande och Bianca ångrar inte sin flytt.

– Jag fick bo med andra idrottare i ett internat, jag gick i skolan, det var ett sätt för mig att mogna och växa upp.

Det var också i den föreningen hon var med om att vinna Champions League för första gången.

– Min absolut känslomässigt största upplevelse inom fotbollen är Champions League-titeln med Potsdam 2010. Det var första året som damturneringen också hette Champions League. Vi mötte Olympique Lyonnais, matchen slutade 0–0 och det blev straffsparksläggning. Vi låg två mål efter, sen missade de två straffar och så var det min tur att slå vår sista straff. Efter mig skulle en Lyon-spelare slå sin. Jag satte min straff och hon missade sin…det var enormt stort.

Det blev sex säsonger i Potsdam i första vändan. Sen ”var kroppen trött” som hon uttrycker det och Bianca kände att hon behövde förändring. Nu väntade några säsonger med FFC Frankfurt, som bland annat gav henne en ny Champions League-seger 2015. Bianca berättar om sin utveckling i den föreningen och de fantastiska spelare hon spelade med, exempelvis Dzsenifer Marozsán. Att hon ändå återvände till Potsdam handlade mycket om att hon ville gå den polisutbildning som gavs för elitidrottare just där och då.

Bianca debuterade i A-landslaget som 19-åring, och hade då spelat i alla ungdomslandslagen. Att få vara med och spela VM i hemlandet 2011 var väldigt stort, även om Tyskland åkte ut i kvartsfinalen.

– Det var fantastiskt, en oerhörd känsla att spela inför fyllda läktare, det var så många i publiken som stöttade. Inte många kvinnor får möjlighet att känna den känslan, herrspelare får njuta av det hela tiden. Jag minns när jag låg på hotellrummet under turneringen och teven var på, det kom nyheter som handlade om oss i tyska landslaget och jag såg en helikopter på teverutan som cirklade över en byggnad…och så tittade jag ut och såg samma helikopter utanför mitt hotellfönster, det var helt otroligt vilken uppmärksamhet vi fick då. Det var väldigt stort och overkligt.

En som då spenderade mycket tid med det tyska landslaget var den nu avgående förbundskanslern Angela Merkel.

– Hon var väldigt trevlig och för att vara en sådan upptagen person som hon är så kom hon och hälsade på oss vid flera tillfällen och såg också våra matcher. Vi tittade också på en match tillsammans med henne, jag tror faktiskt det var en match där Sverige spelade. Jag kommer att sakna henne som förbundskansler.

Vi har fått se Bianca Schmidt i rollen som ytterback under de månader hon spelat med laget, men faktum är att hon började sin karriär som forward. Redan i U-landslagen placerades hon dock på högerbacken.

– De sa till mig ungefär att ”du som kan springa mycket, du kan spela back”, berättar Bianca. ”Tränaren i Potsdam höll med och sen har det mest blivit back- och mittfältsspel. Det skulle ju såklart vara skoj att spela forward någon gång igen och få göra mål, det är ju den roligaste biten!”

Redan första säsongen med FC Rosengård fick hon alltså kröna med ett guld. Vänsterfoten och tekniken tycker hon kan bli bättre, det slipar hon på. Annars känner hon sig trygg med boll och beskriver sig som en spelare som försöker lugna ner spelet, en som har bra fysik och aldrig ger upp.  Det faktum att FC Rosengård både tränar och spelar på samma anläggning är något som tilltalar Bianca, som berättar att i hennes tidigare föreningar har det delats upp på olika arenor. Att ha hela verksamheten på samma plats bidrar till att skapa en hemkänsla.

– Jag har vunnit många titlar i min karriär, men de senaste fyra, fem åren har det varit mer tunnsått. Så det är kul att komma hit och få vara med och vinna så snabbt.

Bianca Schmidt flyttade till Malmö med sin familj; hustrun som är föräldraledig språklärare, den ett år gamle sonen och hunden. Av förklarliga skäl har hon därför tillbringat en del tid på platser där den sistnämnde är välkommen – exempelvis just hundbadet på Ribban. Men en ledig dag gör familjen gärna dagsutflykter tillsammans och vandrar i olika naturreservat. Hon tycker om den svenska naturen och trivs med sin tillvaro.

– Det var ett bra beslut att flytta hit, jag känner verkligen för föreningen och det känns så bra att vara här!

Fakta: Bianca Schmidt

Född: 1990

Vem har inspirerat dig genom åren?
– Min pappa, han ger aldrig upp och är väldigt intresserad av idrott.

Hobby?
– Jag tycker om att odla, jag gillar att plantera och arrangera växter. I Tyskland hade jag en trädgård precis intill min lägenhet och där spenderade jag mycket tid. Jag gillar också att snickra och bygga.

Avtal med FCR:
– Till och med sommaren 2023.

De senaste inläggen:

Inför FCR – IFK Trelleborg FK

FC Rosengård startar Walking Football/Gåfotboll

Erling analyserar: FCR – Brommapojkarna

Serbiskt motstånd i Champions League

Möt nyförvärvet Eartha Cumings

Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

 

© FC ROSENGÅRD