
Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 9 april 2022 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
En meriterad upplänning utan fritidsproblem har tagit plats i ledartrojkan. Möt damernas nye assisterande tränare Joel Kjetselberg.
Joel Kjetselberg kommer från en brukstät bygd i norra Uppland och därifrån sägs också det ovanliga släktnamnet komma. Tierp är kommunen, Skärplinge är närmsta ort där man handlar sitt dagliga bröd och en mil utanför, vid kusten, ligger lilla Fagerviken där Joel växte upp. Senaste folkmängd enligt Wikipedia – 127 invånare. Det är fem mil till Gävle och åtta till Uppsala. Moderklubben pendlade i divisionerna mellan fyran och sjuan, man spelade aldrig i någon nationell serie utan bara lokalt. Det var i stort sett samma grabbar som spelade både hockey och fotboll, beroende på säsong.
– När jag var 13 bytte jag och några andra grabbar till en lite bättre förening och vi var många som började spela A-lagsfotboll vid 15 års ålder berättar Joel.
Sen blev det gymnasiet i Uppsala och spel i Tierp. Joel spelade på och tyckte att det gick ganska hyfsat som spelare i den lokala miljön, visst fanns det en dröm om att kunna livnära sig på fotboll men en knäskada han ådrog sig vid 17 års ålder gjorde att det i stället blev en annan bana han slog in på i sin väg mot elitfotbollen, nämligen tränarens.
– Jag ska egentligen inte skylla på skadan, många skadar sig och kommer tillbaka, säger Joel, ”men det var svårt att mentalt ta mig tillbaka när jag inte ännu hade nått en elitmiljö. Samtidigt var det så att min pappa tränade min lillebrors lag och medan jag gick skadad så fick jag vara med och hjälpa till där.”
Pappan som var egenföretagare ville så småningom lägga mer tid på sitt arbete och Joel fick ta över tränaransvaret. Han tränade därefter lillebroderns P15-lag i två år.
– Jag försökte komma tillbaka och spela, men drivet fanns inte längre och jag fick en känsla av att ”kan jag inte nå det som spelare, så kanske jag kan nå det som tränare”. Det roligaste är ju att spela fotboll, men om kan man göra det som är näst bäst – att vara tränare – så varför inte. Jag försökte göra en helhjärtad satsning på det och laget och jag utvecklades tillsammans. Det var en jätterolig tid.
Efter de två åren sökte Joel till fotbollstränarlinjen långt nere i den skånska myllan, på Eslövs folkhögskola gjorde han sina lärospån och började samtidigt både gå tränarutbildningar och träna Eslöv BK:s P15-lag. Ett gäng som han sen följde upp till junioråldern.
När fotbollstränarutbildningen var klar började Joel jobba åt Skånes Fotbollförbund och ansvarade för lokala sammankomster för spelare. Via det uppdraget träffade han en person som var engagerad i Torns IF.
– De fick upp ögonen för mig och jag fick jobb som assisterande tränare i division 2-laget, ett jobb jag hade i fyra år. Det var ingen heltidstjänst i början, då jobbade jag vid sidan av tränaruppdraget på en skola som fritidsledare, men de sista två åren jobbade jag på kansliet och var ungdomsansvarig parallellt med tränarjobbet.
Som det så ofta gör i fotboll så ledde det ena till det andra, det dök upp en tjänst i Skurup, som tränare för elever på fotbollsgymnasiet där. På samma ställe arbetade också Mladen Blagojevic (långt senare tränare för FC Rosengårds herrar) och han fick med Joel på en resa som tränare i Österlens FF.
– Vi gick obesegrade genom serien 2016 och tog laget tillbaka till division 2 minns Joel, inte utan stolthet.
Fler och fler uppdrag kom i Joels väg. Han hade hand om distriktslaget för pojkar födda 2001 och via elitpojkläger kom han i kontakt med Malmö FF.
– De verkade tycka att jag gjorde ett bra jobb, så 2017 fick jag ett erbjudande om att bli P16-tränare i den föreningen. Det jobbet hade jag därefter i tre år innan jag klev upp och tränade deras P17-lag i två år. De sista åren var jag heltidsanställd och hade därmed också uppdrag inom skolverksamheten. Vi byggde en tjänst med skolpass och scoutingansvar för åldrarna 10–13 år. Jag var också analysansvarig för hela ungdomssidan, så jag har haft många olika roller.
Faktiskt kan han också titulera sig förbundskapten, om än före detta.
– Ja, det var jag en kort tid, det blev väl fyra samlingar totalt i P15-landslaget. Men när jag började i FC Rosengård blev det oerhört svårt att kombinera. Jag vill lägga ner hela min själ och energi i FC Rosengård, så då tog vi beslutet att jag hoppade av där.
Hur gick det då till när han blev ledare i FC Rosengård, var det sportchef Sjögran som lyfte luren? Nej, väckelsen kom faktiskt under helt oglamorösa promenader på Stadionområdet.
– Jag lärde känna Renée Slegers när vi båda jobbade på Malmö idrottsgrundskola, hon tränade tjejerna och jag tränade killarna. Vi började prata med varandra innan träningarna, när vi promenerade upp från Stadion till konstgräsplanerna. Vi fick fem minuter här och fem minuter där och pratade fotboll med varandra. Jag kände redan då att Renée var en intressant och väldigt kunnig person som man kunde ha bra fotbollsdiskussioner med. Vi kommer från olika bakgrund, men det kändes som om vi hade samma syn i våra tankar om ledarskap.
Inför 2022 hörde så Renée Slegers av sig och undrade om Joel var intresserad av ett jobb som assisterande tränare. Han satte sig med både Renée och sportchef Therese Sjögran och drog upp riktlinjerna.
– Jag fick berätta om vilka mina styrkor är i ett tränarteam. Sen gick det rätt fort och allt blev klart strax efter nyår. Där och då kände jag en stor stolthet över att Sveriges bästa damlag, både nu och historiskt, vill att jag ska vara en del av deras organisation i deras representationslag. Det var ett steg som jag tyckte var rätt för mig här och nu, att vara i en elitmiljö på seniornivå.
Föreningen var dock inte helt ny för Joel, han säger sig ha haft en bra bild av både laget och FC Rosengård som sådant och han såg många damallsvenska matcher förra året. Finns det då något som skiljer sig mot hans tidigare uppdrag?
– Det som skiljer är ju att när det handlar om att träna ungdomar i elitförberedande verksamhet så har spelarna skola och annat runtomkring, men professionalismen här och att få jobba med att förbereda laget med allt från kommande match till helgen och hela säsongsmålet är en skillnad.
Tillsammans med övriga tränarteamet; Renée Slegers, Kenneth Mattsson och Ieva Cederström, ska han nu försvara SM-guldet och förädla spelarna i laget. En fråga som då dyker upp är hur fyrklövern fördelar sina gracer, vem har egentligen ansvar för vad till vardags?
– Det som har varit huvudfokus nu under min första tid har varit att tillsammans med Renée sätta det taktiska utifrån hur vi spelar försvars- och anfallsspel, men också att göra motståndaranalyser och presentera dem för de andra i tränarteamet. Jag har plockat fram grundunderlaget till övriga och bokför och dokumenterar vår egen träning. Där plockar jag ut filmklipp vi kan använda och visa spelarna dagen efter.
En vanlig dag på jobbet kommer Joel till sin arbetsplats någon gång mellan 07 och 07.15, ibland blir det lite gymträning med Renée innan arbetsdagen börjar. Därefter sätter de sig ner och går igenom föregående träning, något som ackompanjeras av filmklipp de tagit fram.
– Några dagar innan match har vi förberett en presentation på hur motståndarna ser ut, vi går därefter igenom detta med övriga tränarteamet.
Spelarna och andra ledare anländer strax efter 09.00 och vid 10.00 har ledarna möte med spelarna. Då visas videopresentationer, man går igenom vad dagens träning ska innehålla, ibland kanske interfolierat med animering för att därefter spara tid och underlätta för spelarna ute på plan. Sen har spelarna föraktivering i gymmet medan tränarna går ut och ”dukar upp planen” som Joel poetiskt uttrycker det.
– Vi tränar 11.00 och därefter äter vi lunch tillsammans. Sen har vi ledare efterarbete som rör träningen. Jag har ju ett jobb som är en livsstil och som jag lägger många av dygnets vakna timmar på. Därför försöker jag lägga all den övriga tid jag har på familjen. Båda barnen spelar hockey, båda simmar, sonen spelar fotboll och dottern sysslar med musical. Och min hustru äger och driver LjusExperten i Limhamn. Vi har inte direkt några fritidsproblem!
Ålder: 33 år
Familj: Fru, nioårig dotter och femårig son.
Gör: Heltidsanställd som assisterande tränare i FC Rosengård
Vilken typ av tränare är du?
– Jag är hyfsat lugn i min personlighet, är en snäll och rättvis person med god kunskap inom fotboll som försöker vara human i mitt ledarskap. Jag behöver sällan gå in och höja rösten, även om det förstås kan behövas i vissa situationer, för att väcka någonting i en match.