Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 18 maj, 2022 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
I samband med en välbesökt nätverksträff fick vi möjligheten att prata lite närmare med Klas Bergling, ordförande i Tim Bergling Foundation, som i år samarbetar med FC Rosengård. Klas är tidigare företagsledare men är framför allt pappa till Tim Bergling, musikern som vi bättre känner som Avicii. En gudabenådad kompositör och DJ, med hela världen som arbetsfält, som våren 2018 valde att ta sitt liv, blott 28 år gammal.
Klas, om vi börjar med frågan om hur ni i stiftelsen Tim Bergling Foundation tänkte när ni började arbeta med en fotbollsförening?
– Vi tänkte omgående på tjejfotboll som en viktig förebyggande verksamhet. Tjejer som grupp är ju mest drabbade av stress, oro och ångest och vi vill bryta stigmat. Så vi började pratas vid med FC Rosengård och lärde känna varandra. Det handlar mycket om att man gillar varandra i ett samarbete, att man pratar bra ihop. Och det blev väldigt omgående på det sättet med föreningens klubbchef Jenny Damgaard. Jag har sällan träffat på en organisation som får så mycket gjort och som är så tydlig.
Du fick ju lära dig mycket om psykisk ohälsa av kända skäl, när din son blev drabbad. Hur mycket kände du till tidigare?
– Jag kände inte till särskilt mycket, mer än att jag själv varit drabbad när jag var ung, men det var så många år sen. Det var något man inte talade om då och det gjorde jag aldrig heller. Nu läser jag rapporter från Mind*, från BRIS*, jag läser tidningarna och plockar upp info överallt ifrån.
I boken ”Tim – biografin om Avicii” av Måns Mosesson finns ett citat av Tim som jag tycker lätt kan appliceras även på fotbollsspelare som också oavbrutet förväntas prestera. ”Jag behöver finna ett lugn eller en vilja som står emot min världsliga strävan efter framgång eftersom det inte är ett hälsosamt läge att vara i, det orsakar mer stress och ”begär” än lycka.” Alla prestationer som görs på elitnivå, som Tim som spelar för tusentals fans, eller fotbollsspelare som tar ut sig till det yttersta för att ta en plats i laget, allt detta kan generera någon form av stress som kan utlösa psykisk ohälsa. Hur går dina tankar kring det?
– I alla sammanhang med sådana här mer presterande roller, då blir det ju så här. Man jagar framgång, sen kommer framgången och sen börjar en ny dag. Det är det som är så hemskt. Sen om man tänker på en artist som exempelvis Karl Gerhard som hade ett liv av framgång, då kan man ju vila i det, men när man är så ung…och sen finns ju respektive bransch som manar på och skapar förväntningar. Och om man som Tim gör låtar så är det ju så här att gör du en låt så ska du göra nya låtar.
Menar du att det mest handlar om att tillfredsställa andra?
– Ja, men oftast sig själv och det är det som jag tror är boven i dramat. Och andra manar ju på, du får mycket support när det går bra, då älskar hela världen dig.
När jag läste boken om Tim tänkte jag mycket på Elvis Presley. Till slut får vännerna följa med på världsturnéerna för att det ska likna någon form av normalt liv.
– Ja, det blir ju en familj, annars hamnar du i ett liv där du är väldigt ensam. Som Tim som reste till Las Vegas, Australien och Los Angeles, ja över hela världen. Och då ska du sitta ensam på ett hotellrum och prata med din agent. Det går ju inte. Så plötsligt är det ett entourage, på gott och ont. Det var ju Tims val liksom det var Elvis val. Men det är en skruvad situation.
Du som har erfarenhet. Om man som förälder ser tecken på att ens barn – eller någon annans barn för den delen – inte mår bra, vad skulle du ge dem för råd?
– Jag ska inte skylla på någon alls, men som förälder är man ganska hjälplös i de här lägena. För du vet farsan är kanske inte den man väljer att lyssna på. Tim var myndig, han tjänade jättemycket pengar, han reste, han beslutade, folk beundrade honom och det gav honom makt. Allt det där som är lite skadligt minst sagt. Vi gjorde några försök, interventioner, en stor och en mindre. Den stora blev lyckad så till vida att där bröt Tim under en mycket lång period med skadlig medicinering, det var därefter han började tänka om. Men det här är inte lätta grejor, du kan inte som förälder gå in och peka och säga ”nu slutar du med det här!” Man måste ha ett bra team runt artisten eller fotbollsspelaren som tidigt säger: ”Stopp, du får bara jobba så här många dagar i rad, sen är det vila och återhämtning. Ingen alkohol, inga droger, då funkar inte det här!” Och sömn och återhämtning är en livförsäkring.
– Då ska man också ha med sig klubbchefer och arenorna och alla de som styr. Det låter ju nu som om jag säger att det inte finns någonting att göra, men jag skulle vilja säga så här: man måste tidigt ta hand om de här ämnena från början och det är det jag upplever är så väldigt bra med FC Rosengård.
Du får gärna utveckla det där.
– Jo, idag är man ju överens om att det finns ingenting som slår förebyggande insatser i tidig ålder. Man har forskat – här i Malmö faktiskt – och tittat på 1- och 2-åringar som är aggressiva och inte funkar i gruppen. Det är där man ska börja, om man kan identifiera det så kan man på ett vettigt sätt börja ta hand om det. Likadant i skolan, det måste finnas en förebyggande verksamhet och det har vi inte idag, för vi har inte det tänket än. Det är inte något som jag kommit på, utan det är expertisen som säger det. Det gäller alltså att ta tag i det tidigt, för när man är 13, 14, 15 så är det svårare att vända på det.
Det är lätt att känna ditt engagemang, så vilken är din drivkraft i det här idag?
– Den är dubbel, för dels är det en process för mig att hantera de här frågorna, sen känner jag att vi gör någonting bra och det mår man själv bra av. Men det är dubbla känslor, för det ligger väldigt nära min egen sorg. Och när jag hör Mind berätta om hur många samtal de får varje år, då tänker jag att då gör vi något, vi sitter inte bara här. Men vi är bara i början, har jobbat i lite mer än två år. Nu har vi en ny projektledare och börjar bli ett team och hitta rätt i sådana här sammanhang. Men det är svårt, man ska inte gå in och tro att man kan förändra världen utan man måste acceptera att jobba med de små frågorna.
I boken om Tim finns bilder där du sitter och spelar gitarr, har du också en bakgrund inom musiken?
– Nej, inte i publika sammanhang, men privat. Och jag älskar musik; Tim är uppvuxen med all typ av pop, rock och blues. Vi stödjer exempelvis en stiftelse som heter Musikbojen som jobbar med musikterapi. Jag såg ett föredrag där en professor från England pratade om musikens kraft och han åskådliggjorde det med en bild av hjärnan. När man spelade vissa stycken av olika instrument så ändrades färgen i hjärnan, där händer det grejor. Jag vet inte hur det är för dig, men jag börjar grina när jag hör Jussi Björling. Eller så blir jag glad, känner en drive när jag hör bra musik.
– Make Music Matter är ett skolprojekt vi driver runt om i Sverige där vi bygger musikstudios. Vi vet att där kommer unga att sitta och jobba med musik, det är jättebra. De får jobba med tre Avicii-låtar och genom ett produktionsprogram som heter Soundtrap så får de komponera fritt och eget utifrån de här låtarna och göra vad de vill med dem. Fyrahundra skolor är med i detta.
Spelarna i FC Rosengårds A-lag har ju varje år en spellista med låtar som de värmer upp till innan matcherna, en lista de själva komponerar. I år är det flera Avicii-låtar med på den listan.
– Så kul, det känns väldigt roligt att höra. Man blir ju stolt som en tupp! Även om det gick som det gick så blir jag ändå oerhört stolt och det här samarbetet känns så himla kul.
For a better day är ju era ledord i stiftelsen, men också en låt av din son. Vilken ur hans låtskatt är din särskilda favorit?
– Kanske Sunset Jesus som är en lite annorlunda låt, men jag säger som Tim, jag gillar allihop! Jag frågade honom vid något tillfälle och han svarade: ”Jag tycker alla är bra!”. Sen är det klart att han säkert tyckte att någon var bättre, men han sökte ju och gjorde nytt hela tiden, det var hans grej.
Hur ser du på framtiden, med stiftelsens arbete?
– Vi ska jobba vidare med unga och vi ska snacka med unga. Vi har startat ett ungdomsråd. Vi har ju förmånen att ha Tim och Avicii i ryggen och han har ju öppnat dörrar för oss, men vi försöker stå på egna ben.
* Mind´s uppgift är att främja psykisk hälsa och driver bland annat Självmordslinjen där den som tänker på självmord kan prata eller chatta med en medmänniska.
* Barnens rätt i samhället, BRIS, är en partipolitiskt och religiöst obunden svensk ideell förening som verkar för barns rättigheter i Sverige
Internt i föreningen och externt mot andra fotbollsföreningar i Skåne. Ett samarbete med Tim Bergling Foundation, Aldrig Ensam, Swedbank, Sparbanken Skåne, Sparbanksstiftelsen Skåne, Sparbanksstiftelsen Färs & Frosta samt Sparbanksstiftelsen Finn.
En fotbollscup på Malmö IP med kringaktiviteter kopplat till psykisk hälsa.
I samarbete med Sparbanksstiftelsen Skåne, Sparbanksstiftelsen Färs & Frosta samt Sparbanksstiftelsen Finn, och arrangeras i samarbete med Swedbank, Sparbanken Skåne.
Flera gånger under 2022 kommer FC Rosengård arrangera workshops och paneldiskussioner med fokus på psykisk hälsa. Detta kommer kopplas till föreningslivet såväl som näringslivet och offentlig sektor.
Under hemmamatchen mot Eskilstuna United i oktober kommer FC Rosengård spela i ett exklusivt matchställ som designats tillsammans med Tim Bergling Foundation. Tröjorna kommer sedan auktioneras ut och intäkterna går till fortsatta insatser inom psykisk hälsa.
FC Rosengård kommer under hela året bidra till Tim Bergling Foundations insamling – For A Better Day – där barn och unga (under 25 år) kan skriva in och berätta vad de behöver för en bättre morgondag. FC Rosengård kommer använda sitt stora nätverk av fotbollsspelande barn och unga för att samla in så många röster som möjligt.