
Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 30 december 2022 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
Ordförande Håkan Wifvesson och klubbchef Jenny Damgaard summerar föreningens 2022 och blickar framåt.
Dagen då vi ska träffa FC Rosengårds ordförande Håkan Wifvesson och klubbchef Jenny Damgaard, är det en härlig röra av entusiastiska ledare, spelare och personal som trängs på kansliet. Kabinväskorna står lite överallt och det ligger förväntan i luften. Om en timme kommer bussen som ska köra gänget till flygplatsen för vidare befordran till Barcelona. Där väntar sista gruppspelsmatchen i Champions League för A-laget, en match som spelas inne på den legendariska arenan Camp Nou. Men innan dess så ska Håkan och Jenny summera året som gått och berätta hur föreningen ser fram emot 2023.
– Om vi börjar med just resan till Barcelona som vi har framför oss, så är det viktigt att alla kanslianställda följer med, säger Jenny. ”De är ju laget bakom laget och en sådan här resa får vi se som en investering i organisationen.”
– Ja, och de har ju alla lagt ner många timmar utöver ordinarie arbetstid, så vi behöver visa vår uppskattning och ge dem ett erkännande för alla fina insatser, fyller Håkan i. ”Utan den lojaliteten de visar hade vi inte kunnat göra det vi gör. Och när vi är på en sådan här resa har vi också möjlighet att teambuilda lite mellan de olika delarna i föreningen.”
Jenny och Håkan förklarar hur man planerat, hur olika områden i organisationen ska skärskådas lite extra i olika grupper. Vad har vi gjort bra, vad behöver vi utveckla och göra annorlunda? Samverkan mellan de olika anläggningarna och verksamheterna står på agendan samt hur man kan hitta fler synergier mellan sporten och de sociala verksamheterna samt mellan ungdomslagen och seniorlagen. Det blir nog många kloka synpunkter i slutändan, enas de om medan de häller upp varsin kopp kaffe.
Om vi ska ta och rekapitulera det gångna året, hur ser ni på 2022?
Håkan tar till orda.
– Om vi ska sammanfatta det här året, ur ett rent FC Rosengård-perspektiv, så är det ju vårt mest framgångsrika år någonsin. Det är något man inte bara gör på kort sikt, utan vi har byggt upp det över tid. De sportsliga framgångarna är unika och vi ska vara otroligt stolta över detta och ta det till oss. Vi har satt oss i en situation där vi på tio år spelat 222 allsvenska matcher och bara förlorat 22 av dem. Det innebär att vi har vunnit 159 matcher och kryssat i 41. När vi förlorar mår vi inte bra, men vi behöver träna på att vara gladare och visa känslor när vi vinner. Och glädjas över att vi tar hand om de unga i lagen som utvecklas som individer.
– Vi nådde alla våra mål i år men i Champions League har vi kanske inte levererat exakt där vi vill vara, så vi är nog lite besvikna på att inte prestationerna sitter där, men totalt sett får vi inte glömma det vi gjort under året. Jag har ju ett större perspektiv eftersom jag har uppdrag inom EFD, Elitfotboll Dam, och jag kan se att vi som förening gör ett fantastiskt jobb med små medel. Vi är många som jobbar dedikerat. Allt beröm till alla anställda och alla som har uppdrag i föreningen, för det arbetet är professionellt. Om vi ska ta på den stora hatten och se det stora perspektivet så ser vi ju hur det händer saker ute i Europa och vi i Sverige följer inte med i den utvecklingen, varken sportsligt eller ekonomiskt. De stora lagen är bättre tekniskt sett och kanske lite fysiskt starkare, de kan behandla bollen i ett snabbare tempo och där har vi tillsammans en jätteutmaning i svensk fotboll. Vi behöver träna tjejer med större kvalitet ner i åldern, och se till att behålla dem tills de är elitspelare. Om vi inte gemensamt organiserar oss och hittar vägar att nå de möjligheterna kommer Sverige att tappa den fina ranking vi har idag.
Jenny ler och slår ut med händerna.
– Ja, vad finns det att tillägga efter Håkans summering egentligen? Jo, vi har ett jättehäftigt år bakom oss. Vi blir bättre på att fira, men njuta det tror jag inte att någon av oss har hunnit med. Vi är en liten organisation som är väldigt lojala, vi ställer upp till 300% för varandra. Vi ser det ju tydligt nu när vi sitter med UEFA och deras protokoll och alla de krav de har – vi löser ju faktiskt allt! Den enda kritiken vi får från dem är ju att vi har för många uppdrag per person. Vi jobbar mycket med hållbarhet, men vi skulle behöva investera mer i organisationen men då måste vi också ha in fler som investerar i oss som förening. Den utmaningen är där ständigt. Vi hade ju hoppats att alla våra sportsliga framgångar under året hade genererat fler som investerar, för jag tycker att vi levererar i allt vi gör.
För några veckor sedan arrangerade Malmö stad en guldfest för föreningen – det är tradition när något av stadens lag vinner SM-guld – som avhölls i Rådhuset och vi som var där fick höra hur Caroline Seger i helig vrede höll ett tal som fick kvällens längsta applåd. Det var ett oerhört känslosamt men ändå stringent tal som belyste orättvisorna mellan dam- och herrfotboll, som pekade på skillnaderna i intäkter och gav exempel på hur resurser snedfördelas. Utifrån hennes tal, finns det något föreningen kan göra för att förändra läget?
Håkan nickar.
– Caroline Seger har så rätt i det hon säger och det är så tragiskt att vi ska se dessa klyftor i samhället. Det är för jäkligt att vi 2022 går in i Champions League och möter de finaste föreningarna i hela Europa, men vi får inte ekonomin att gå runt, utan får betala med egna medel samtidigt som herrklubbarna får pengar i överflöd. Det är inte OK 2022! Visst kan vi tycka att det är tungt för damfotbollen i Sverige när Europa rör på sig, men det är ju likadant för herrfotbollen. Det sker otroligt mycket rent utvecklingsmässigt i Europa just nu, och det springs lite fortare än det gör i Sverige. Framför mig ser jag att intresseorganisationerna SEF (Föreningen Svensk Elitfotboll) och EFD är samma organisation inom några år, allt för att stärka både dam- och herrfotboll.
– Och pengarna behöver komma från EFD, från förbundet, från UEFA, från FIFA, säger Jenny. ”Vi kommer inte att kunna accelerera bara genom våra egna samarbetspartners. Det måste komma in via centrala medel.”
En snabb blick på klockan visar att tiden är knapp, snart ska gänget samlas inför avfärd. Men Håkan och Jenny vill lyfta fram några positiva exempel ur årets fatabur innan vi avslutar. En sak är skapandet av det familjära, en gren där föreningen excellerar.
– Ja, nu vill jag komma till något som vi ska glädjas över i vår klubb och det är att många partners som är i vårt närområde genuint upplever oss som en familj, fortsätter Håkan. ”Vi är inte jättestora, vi blir inte spretiga utan vi bemöter människor med värme och kärlek och de går härifrån med positiv energi. Jag vill därför ge beröm till alla som jobbar med föreningen, ni gör ett avtryck där det verkligen upplevs att vi är en familj och vi behöver fler familjer i samhället. Det värmer mitt hjärta väldigt mycket. Visst är alla framgångar viktiga, men vår värdegrund betyder något extra.”
Jenny nickar bifall.
– Och jag skulle vilja lyfta fram de sociala verksamheterna också, där går det framåt och vi levererar resultat. Om jag ska fördjupa mig i något så skulle jag vilja ta exemplet med Football for Life Sverige där vi fortsätter att öka och där vi i år utbildar 30 nya unga tjejer som ledare. Vi har totalt utbildat 60 och vi har ökat med 330% vad gäller kvinnliga ledare och 300% vad gäller tjejer som spelar fotboll i Rosengård. Så har vi ju samarbetet med Tim Bergling Foundation som skapat en enorm stolthet i föreningen, inte minst hos våra A-lagsspelare som blivit fönstret utåt. I Hattrick by FCR har vi vanligen ett fokusområde per år, nu kommer vi att fortsätta jobba med Tim Bergling Foundation även 2023, efter önskemål från dem själva, men denna gång med fokus på att utbilda ledare. Där kan vi som förening ta ansvar och jobba med sådant som inte bara är sportsligt utan skapa miljöer där barn vågar prata. Vi har högläsning med 150 flickor och pojkar varje vecka, kopplat till psykisk hälsa och vi vet att det har betytt mycket för saker som har kommit upp i de samtalen hade inte kommit upp till ytan annars.
– I Hattrick by FCR har föreningen utbildat närmare 500 ungdomar och ledare i psykisk hälsa, i Boost by FCR har man börjat jobba med en yngre målgrupp med förebyggande insatser och i Sydafrika är man i gång igen efter en tuff period under pandemin, så det har varit ett positivt år där det märks att föreningen gör skillnad, säger Jenny.
Håkan å sin sida menar att det är viktigt att alltid ha med känslorna i det vi gör, för då kommer vi att bygga varumärket ännu starkare.
– Jag skulle vilja lyfta fram att det viktigaste vi gör är när vi berör och skapar positiva känslor, vi har otroligt många vardagshjältar som gör andra människor glada. Just känslor är viktigt och det bygger upp det familjära. En bagatell kanske, men det är fint tycker jag när våra A-lagsspelare efter varje match tar selfies och skriver autografer åt unga spelare vid läktaren. Man ser deras glädje och engagemang och man ser alla ungdomarna som är med och får vara nära profilerna. Ett av de finaste ögonblicken för mig är när vi firade en framgång tillsammans med Klas Bergling efter matchen mot Eskilstuna, när vi för övrigt spelade i Avicii-ställen. Den glädjen som Klas tillsammans med sina anställda visade vårt lag och den kemin som uppstod var underbar. Där var inte ett öga torrt.
Hur ska vi kunna toppa detta fantastiska år då? Hur tänker ni inför 2023?
– Såklart vill vi bli bättre 2023, ler Håkan. ”Vi vet att det finns spelare som vill komma till oss och man kan säga att framgång föder framgång. Vi tycker att vi har haft en bra stomme med spelare i år, men vi kan inte ha tre nyckelspelare borta – Caroline Seger, Emma Berglund och Rebecca Knaak – som vi haft under hösten. Det är en erfarenhet. Vi måste kunna säkerställa att vi har en så bred trupp att vi har minst två av tre sådana profiler på plan, annars kommer det inte att bära. Vårsäsongen var extremt stabil, men under hösten har vi haft problem. Men vi vill hela tiden bli bättre och nästa år behöver vi bli jämnare över 90 minuter.
Om vi är krassa, spelare kommer och spelare går. Det är en värld som vi måste förhålla oss till. De stannar kanske kortare tid i föreningen än de gjort historiskt. Hur ser det ut, får vi ordentligt betalt för de spelare som vi utbildat hos oss och som sen går ut i Europa och spelar där?
– Nej, det får vi inte, svarar Jenny med emfas. ”Det finns inga utbildningspengar på damsidan, det är en stor skillnad mot herrsidan. Det kommer att bli en affärsmodell att hitta unga talanger och utbilda dem och ha långa kontrakt. För oss är det ju självklart bättre att sälja på vintern, men de stora klubbarna vill ju köpa på sommaren så det kommer att stöka till det så länge vi i Sverige spelar vår-höst.”
– Att vi tar oss till ett gruppspel i Champions League genererar ju också pengar till de andra lagen i OBOS Damallsvenskan, inflikar Håkan. ”De får ju solidaritetspengar för det. Så ju bättre det går för oss eller Häcken eller Linköping, desto bättre är det för alla andra också. Det borde vara bättre för oss alla att spela som man gör i Europa, höst-vår. Inte minst för att det hade varit roligare att ha de avgörande matcherna i maj och juni i stället för i november.”
Hur har vi det facilitetsmässigt?
– Vi skulle vilja kunna erbjuda något annat med lokalerna som vi har, både till damer, herrar och ungdomar. Lokalerna vi hyr av staden skulle behöva en uppfräschning. Det är en utmaning i sig. Vi har också ungdomar som vill komma till oss, men vi har inte tillräckligt många planer, konstaterar Håkan.
– Vi har ju en sjumannaplan på gång intill Malmö IP. Den ska stå klar i april, men det blir inte gräs på den förrän till sommaren, säger Jenny. ”Och vi har väntelista på både pojk- och flicksidan på båda anläggningarna.”
Summa summarum, nu är året snart slut. Har vi något sista medskick till läsarna?
– Ja, jag vill tipsa alla om att gå och se futsalmatcher! För första året någonsin har vi både ett damlag och ett herrlag i högsta serien, så en uppmaning är att gå och titta på dem, det är sjukt underhållande, säger Jenny.
Håkan får sista ordet.
– Vi ska avsluta året med att uppvakta och gratulera två viktiga personer i Barcelona, Erling Nilsson som fyller 80 år den 22 december och även Lena Videkull som fyllde 60 tidigare i månaden. De är eldsjälar som egentligen borde firas på en större gala, men de får nöja sig med att äta middag med oss!