Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 14 maj 2022 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
I början på april hade Sofie Bredgaard 24 riktigt bra timmar. När hon värvades till FC Rosengård från Linköpings FC hade nämligen bläcket knappt torkat på kontraktet förrän hon fick ett samtal från den danska förbundskaptenen. Samtalets art? Jo, hon var uttagen till sitt första läger med A-landslaget. Går det att prata om FC Rosengård-effekten i det fallet?
– Ja, det gick faktiskt inte ens ett dygn från att jag skrev på till dess att jag blev uttagen i landslaget. Det blev lite stressigt, men på ett bra sätt, skrattar Sofie.
Landslaget skulle spela två VM-kval-matcher på hemmaplan i Danmark, dels mot Malta, dels mot Azerbajdzjan.
– Jag blev uttagen två dagar innan lägret och hann inte tänka så mycket på vad som skulle hända, men det var väldigt lärorikt att vara med så bra spelare. Jag kände inte så många sedan tidigare, men jag kom snabbt in i det och blev en del av laget. Sen hade jag inte förväntat mig att jag skulle bli inbytt heller, det var ett stort ögonblick för mig!
I matchen mot Azerbajdzjan fick Sofie chansen med en kvart kvar, då bytte hon av tidigare FC Rosengård-bekantingen Sofie Svava och fick vara med om att vinna matchen med 2–0.
– Det var väldigt stort för mig, det betyder jättemycket för mig och min familj.
Och familjen är viktig för Sofie, det framgår tydligt. Hon berättar om en familj som stöttar och peppar och finns där för henne när hon behöver det. Att man där tampas med sjukdom gjorde också valet av klubbyte enkelt, från Malmö är det nära till Danmark och lätt för Sofie att på träningslediga dagar snabbt kunna ta sig hem.
Nå, VM-kval i all ära, men den turneringen spelas först nästa år. I sommar ska Danmark spela EM i England. Och här finns det ju möjligheter till en historisk upprepning. För 30 år sedan vann nämligen Danmarks herrlandslag EM, för hittills enda gången. I år har danska damlandslaget möjligheten att upprepa succén. Herrlaget vann finalen mot Tyskland, damerna har möjligheten att besegra tyskorna redan i gruppen. Så om vi blickar framåt mot sommaren, finns det en möjlighet att få se Sofie i den rödvita dräkten i EM? Tjugoåringen känns oerhört avslappnad när hon svarar.
– Det finns alltid en möjlighet, men det får tiden utvisa. Jag har fortfarande många matcher framför mig att spela.
Oavsett om hon kommer med i truppen eller inte så har hon faktiskt redan spelat EM tidigare, hon har erfarenhet från de danska U-landslagen.
– Ja, jag har varit med i typ alla ungdomslandslagen, jag debuterade för fem, sex år sedan i Nordic Cup och spelade även med 2001-årgången, så jag har varit en del av det länge, men det är såklart något helt annat att komma med i A-landslaget.
Sofie började spela fotboll som fyraåring, hennes äldre bror spelade och familjen lattjade i trädgården och så kom hon med i ett pojklag i ungefär fyra år. Sen blev det byte till ett tjejlag där hon spelade med äldre spelare.
– Och när jag var elva flyttade jag till ett elitlag, så jag har varit i en bra fotbollsmiljö länge. Vi hade ett jättebra lag i Hilleröd och vann mycket. Fram till dess att jag var elva spelade jag också handboll och var ungefär lika duktig i den sporten. Men det gick inte att dubblera när man tränade fotboll fyra gånger i veckan, så jag fick ta ett beslut och det var fotbollen som vann men jag följer fortfarande handbollen ganska mycket.
Arton år gammal gick Sofie till Linköpings FC, då spelade hon inte i den högsta ligan i Danmark, utan i Kvinde 1. Division med laget B.93. Vad fick henne att ta steget över sundet?
– Jag tyckte att den svenska ligan var mer spännande och utmanande än den danska ligan och så visste jag att jag efter gymnasiet ville fokusera full tid på fotbollen, så det var ett bra steg för mig att ta. Ligan är mer jämn i Sverige, där är många tighta matcher jämfört med den danska ligan vid den tidpunkten, vilket var bra för min utveckling.
Att flytta hemifrån som tonåring hade förstås sina sidor, maten stod inte längre på bordet när hon kom hem efter träningen och tvätten tvättade inte sig själv. Sådant som föräldrarna hjälpt till med fick hon nu lära sig att sköta på egen hand, men tycker med facit i hand att det gått väldigt bra.
Nu har hon alltså skrivit på ett treårskontrakt för FC Rosengård och håller just på med sina sista prov innan studenten. När Sofie flyttade till Linköping gick hon i tvåan på gymnasiet och har därefter pluggat på distans och tagit de sista kurserna online. Det ska bli skönt med en paus efter många års studier, tycker hon och ser fram emot att få lägga allt fokus på fotbollen.
Vilka är då hennes intryck av den nya föreningen hittills?
– Det känns jättebra! Jag lär mig nya saker varje dag, men det har gått väldigt bra hittills. Och om det är något jag saknar eller behöver ha hjälp med så är det bara att fråga, för då vet jag att det finns folk som är beredda att hjälpa mig.
Redan den första gången hon representerade FC Rosengård, på bortaplan mot Djurgården, gjorde Sofie succé. Hon byttes in i halvtid och med tjugo minuter kvar att spela av den målrika matchen var det hennes tur att göra mål med en elegant nick.
– Ja, det gick ju inte att göra det så mycket bättre. Och då hade jag bara tränat en enda gång med laget, dagen innan. Då var vi typ sju på träningen, eftersom många var borta på landslagsspel. Så de flesta av spelarna hade jag inte ens passat en boll till innan matchen. Det var helt speciellt, men det gick ju!
På frågan vilken typ av spelare hon är berättar Sofie att hon gillar att ha bollen mycket, att hon är sådan som försöker sätta sina medspelare i bra läge men också själv gärna vill göra poäng och försöka vara kreativ. Hon beskriver sig själv som en klassisk nummer 10, en playmaker som gillar att spela i de flesta offensiva positioner. Det hon kan förbättra är defensiven, även om åren i Sverige redan har lärt henne en hel del om det jobbet.
Målet med fotbollsåret 2022 är att ta SM-guld, att hjälpa laget att göra poäng och så hoppas hon såklart att hon får spela mycket.
– Jag hoppas mycket på att få spela gruppspel i Champions League, det har jag aldrig gjort förut. Så det blir stort!
Född: 2002
Förebild?
– Jag säger min bror Rasmus, född 1997. Han har alltid varit en förebild för mig, han är min bästa kompis, vi är jättenära och han är en som jag alltid har sett upp till. Om det gäller fotboll har jag alltid gillat att kolla på Messi, han är så smart på plan.
Soft spot i Malmö?
Sofie är så ny i stan att hon inte riktigt hunnit lära känna den än, men hon ser fram emot att lagkamraterna ska visa henne runt. Det hon hittills sett har hon gjort på cykelsträckan mellan lägenheten och Malmö IP.
– Men det känns som en fin stad! Det är skönt att det är nära till vattnet.
Favoritlag:
– Arsenal. Jag pratade med Mimmi Larsson om att hon var ett Arsenal-fan, så jag fick en ny kompis i det! Vi gillar Arsenal hela familjen.