Målfarliga 19-åringen med färskt A-lagskontrakt

Cajsa berättar att hon tidigare också dansat i sju år och spelade då även både innebandy och fotboll samtidigt.

– Men det funkade inte med tre aktiviteter och dessutom tröttnade jag lite på innebandyn ett tag. Min bror spelade på en väldigt hög nivå och vi var alltid och tittade på honom och så började jag tycka det var kul igen. Saken var den att jag ville bli bättre på fotboll så jag tänkte att om jag börjar på innebandy så blir jag automatiskt bättre på fotboll också. Jag började om i sjuan, tränade med ett pojklag som var 13–14 år. Det var först lite konstigt, men de hade haft en tjej i laget tidigare och jag hade spelat med några av dem när jag var liten. Om jag skulle ha börjat i ett tjejlag så var det dels längre avstånd dit, dels skulle det ha tagit längre tid för mig att bli bra. Jag kom snabbt in i laget, mitt mål var att ta mig till Skånelaget och det gjorde jag. Sen ville jag ta mig till landslaget i båda sporterna, för det hade inte mina syskon gjort…

Vänta nu här, Elin spelade också innebandy alltså?
– Ja, och hon hade inte tagit sig till landslaget så mitt mål var att göra det. Men det gick inte för jag spelade mest matcher, kunde inte träna så mycket. Så förra vintern bytte jag till ett tjejlag bara för att killarna sprang ifrån i styrka och längd. Då kunde jag avsluta med att spela Innebandyfesten som är slutspelet i den sporten.

Var det självklart att det var fotbollen du skulle satsa på och inte innebandyn?
– Jag har föreställt mig att en dag kunna leva på min idrott och att leva på innebandy, det går inte helt enkelt.

Du kom till FC Rosengård hösten 2019, hur gick det till?
– Jag spelade då i Stehag i division 3. Vi gick upp i tvåan men föreningen tackade nej till platsen. På sommaren spelade jag i Skånelaget och sen blev det dags med landslagsläger, breddläger. Jag kom inte med i den truppen och det blev jag ledsen för såklart. Så jag funderade och tänkte att om jag ska komma någonstans i min utveckling så får jag nog byta klubb, gå någonstans där jag kan ta nästa steg. Och jag hade varit och provtränat med FC Rosengård, så det var en naturlig övergång.

Var det lätt att anpassa sig till den nya miljön?
– Det var såklart skillnad i början. Jag kommer från landet där man tränar på en hålig gräsmatta och där det kanske inte känns riktigt lika seriöst. Bara det att vi hade likadana kläder i laget på träningar och matcher i FC Rosengård gjorde att det kändes proffsigt. Och att det fanns mycket tanke bakom hur vi skulle spela. Vi fick lära oss ett särskilt spelsystem. Det var kul, men inte en jätteomställning. Det var mest att jag fick åka lite längre till träningarna.

Landslagsfotbollen då, hur var det med den?
– Jag gjorde debut i F04-landslaget när vi mötte 03-orna på sommaren 2021 i en internmatch och sen ”riktig” debut mot Finland samma höst. Jag gjorde mål i den matchen och det var ett ganska snyggt mål faktiskt, men jag minns inte att jag var nervös eller så. Jag visste att jag skulle gå in och göra det jag kunde.

Du känns som en trygg person?
– Jag brukar inte bli nervös. Jag vet vad jag kan och om jag bara går in och gör det så går det bra. Självförtroendet går lite upp och ner ibland, men det får man jobba med.