”Man måste ha kul, annars blir man fort gammal!”

Publicerad: 20 maj, 2021 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner

I en förening finns det ofta människor som är beredda att ställa upp i alla väder för att allt ska fungera, oavsett om det gäller ungdomsträningar, matchsekretariat eller arrangemang kring A-lagsmatcher. En av alla dessa personer i vår förening heter Robert Larsson. Vi träffade honom och pratade om tränarskap, ungdomslag och hundutställningar.

En dag i augusti 2009 satt ”Robban” på kansliet på Malmö IP och var starstruck. Anledningen till det var att han blev intervjuad för ett ledaruppdrag och på andra sidan skrivbordet satt Lena Videkull, gammal skyttedrottning och anställd i föreningen.  ”Robban” sansade sig, samtalet gick bra och han blev en av tränarna i F99-laget.

Men om vi ska backa bandet – och det ska vi – så hade ”Robbans” ledarkarriär visserligen börjat redan när han som 16-åring i BK Fram tränade ett tjejlag, men den gjorde sedan halt under många år, fram till dess att hans egen dotter började spela i Bunkeflo IF.

– Som förälder var jag alltid och tittade på såväl träningar som matcher. En dag behövde ledarna hjälp med att värma upp målvakten. De frågade mig och jag ryckte in. Sen blev jag linjeman på matcherna…ja, och sen rullade det på.

Det är en solig kväll i början av september, vi sitter på läktaren på Malmö IP och tittar ut över en plan där flera av FC Rosengårds ungdomslag tränar. Det passar bra som inramning till historien om hur ”Robban” under ett stort antal år tränat flera flicklag. Laget i Bunkeflo IF ledde han tillsammans med ledaren Petra Ekström. Detta var runt sekelskiftet.

– Jag fortsatte som tränare när hon bytte förening och jag var kvar till februari 2009. Då hade jag bestämt mig för att sluta och samtidigt råkade jag ut för en trafikolycka och blev sjukskriven. Några månader senare satt jag och tittade på en fotbollsmatch i Bunkeflo. Petra var på samma match och frågade om jag hade några ledaruppdrag.

När hon fick ett nekande svar bjöd hon omedelbart in ”Robban” att titta på en match med det lag hon då tränade i LdB FC Malmö (som vår förening hette den gången).

– Det visade sig hon tyckte att jag kunde hjälpa henne över sommaren. Och det var ju kul, så jag ville gärna fortsätta. Därför blev jag intervjuad av Lena och sen började jag som tränare. Ett halvår senare slutade Petra, men i vanlig ordning fortsatte jag…

Ny kollega blev Jesper Fundberg och efter något år fick de förstärkning.

– Erling Nilsson kom och berättade att det kommit en ung tysk kille som gärna ville hjälpa till med fotbollsträning för ungdomar. Kunde vi ta hand om honom?

Det kunde de båda herrarna och så kom Jonathan Bartling in i laget, samme Jonathan som idag är ungdomskoordinator i föreningen och som också tidigare presenterats här på webbplatsen.

I rollen som tränare blev det fyra år tillsammans med laget för ”Robban”.

– Ja, jag hade kommit överens med Lena om att det var lagom. Jag tycker inte att det är bra att vara ledare för en grupp mer än så. Man stannar själv i utvecklingen och spelarna stannar i sin utveckling, de får nya influenser av nya tränare. Så vi letade fram nya ledare till F99-laget och jag gick upp och blev assisterande tränare i Dam U-laget som vi hade då. Därefter blev jag lagledare/teamkoordinator i F19. Det var jag sedan i sex år.

Att vara lagledare var roligt, inte minst för att man kom upp en nivå, minns ”Robban”.

– Det gick från lek till allvar och jag försökte göra den resan så bra som möjligt för tjejerna, så att de kände sig sedda och togs på allvar, det var väldigt viktigt för mig. Jag började jobba med inramningen så att de skulle känna att deras engagemang togs på allvar. Visst, det är ju inte A-laget, men nära nog. Vi fixade kaffeservering på läktaren, vi hade matchtavlan i gång, vi körde musik på uppvärmningen.

”Robban” berättar att han under åren försökte få tjejerna att stanna kvar som domare, tränare och ledare när de slutade sin egen aktiva karriär. En av dom, Ellen Hertz, är fortfarande kvar och tränar flickor födda 2008.  Flera av hans spelare har också låtit tala om sig och spelar i högre serier. Några värda att nämnas är Nathalie Hoff Persson (numera KIF Örebro), Sarah Mellouk (Umeå IK) och Andrea Thorisson (IFK Kalmar).

– Vi hade också Sofia Hagman i laget, hon gick senare till Kristianstads DFF och Matilda Abramo som är proffs i Apollon Ladies på Cypern.

När ”Robban” summerar det han hittills upplevt under sina tränarår finns det några särskilda minnen som sticker ut. En inbjudningsturnering i Frankrike spelade man sex år på raken och där utvecklades laget genom att bland annat möta storlag som Barcelona och Bayern München. Ett annat glädjeämne var när hans lag vann elitklassen i Gothia Cup 2015.

– Finalen spelades mot Eskilstuna och vi vann med 4- eller 5–0. Jag har matchen på film och varje år i augusti så tar jag fram den och tittar. Det är så kul! Något som gör mig stolt är inte bara de idrottsliga prestationerna som tjejerna har gjort, utan att de trivts och haft kul. Jag vill inte säga att det är min förtjänst, jag är en liten del av det hela, men det gjorde ju att de stannade kvar i föreningen. Man måste ha kul, annars blir man fort gammal.

2017 började ”Robban” att hjälpa till vid A-lagets hemmamatcher på Malmö IP. Det började med att hans tjejer i F19-laget satt i kassan och sålde biljetter under matchdagarna och då höll han ju till i entrén. Därifrån var steget inte långt till att bli entrévärd.

– Det innebär att jag tar emot våra besökare i huvudentrén på ett trevligt sätt, så att de känner sig välkomna, och ser till så att det flyter på med biljettförsäljningen. Det ska gå snabbt och effektivt när publiken går både in och ut. Media ska tas emot och visas till rätta. Nu har vi inga kontanter att hantera längre, i stället tar vi swish och kort i alla luckor.

Under själva matchen har han också uppdrag, under Champions League-matcher har det inneburit att ha koll på motståndarnas avbytare, se till så att de kommer in på plan på ett bra sätt från läktaren där de måste sitta under Coronatider.

– I övrigt har jag fria händer att kontrollera så att inte publik tar sig in på andra ställen på arenan. Och mitt ansvar för entrén slutar inte förrän matchen är spelad och alla har gått hem. Då räknas kassorna.

Hur länge får vi träffa dig som entrévärd på A-lagets matcher då?

Jag fortsätter så länge jag tycker det är kul och så länge klubben har nytta av mig. Den dagen klubben vill göra en förändring får jag acceptera det och blir en vanlig åskådare i stället!

Fakta: Robert Larsson

Född: 1965

Egen fotbollskarriär: Spelade fotboll under 25 års tid. Började i BK Fram där han spelade med storheter som Joakim Nilsson (senare Malmö FF). Slutade i Limhamns IF i 25-årsåldern.

På fritiden: – Pluggar jag! Allt möjligt har det blivit de senaste tio åren. Mycket data, lite historia och släktforskning på Mittuniversitetet. Denna termin ska jag läsa dryckeskunskap på Grythyttans campus. Och så har vi ju fyra hundar, så vi är med på en del hundutställningar.

Om att släkten är värst:
– Jag har mött min egen dotter i en MM-match med F19. Hon spelade då i BK Vången. Vi vann med många mål, det var känsligt flera veckor efteråt…
– Jag var matchsekreterare under några år på A-lagets matcher. Men det har min son Markus tagit över sedan ett antal år.

Om att titta på fotboll:
– Jag har inget intresse för herrfotboll överhuvudtaget, jag tycker de filmar för mycket. Jag ser herrlandslagets matcher och kanske en Champions League-final, men jag ser hellre en Elitettanmatch än en Superettanmatch. Och så håller jag koll på hur det går för Landskrona BOIS!

De senaste inläggen:

Erling analyserar: Växjö DFF

Majed – Förenings- och Talangutvecklare i FC Rosengård

Ny ungdomsmålvaktstränare i FC Rosengård

Erling analyserar: BP

FC Rosengård i toppform inför Malmöderby mot Ariana FC

Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

 

© FC ROSENGÅRD