Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 24 juni 2021 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
Ismael Hussein har haft FC Rosengård nära hjärtat i 18 år och kanske är det i år det stora genombrottet kommer. Vi träffade en teknisk forward som har allsvenskan som målbild.
När Ismael Hussein var fem år tog hans pappa med honom till fotbollsträning i MABI, som föreningen hette då. Familjen bodde på Hårds väg och det var bara några minuters promenad från hemmet till träningsplanen. Det var 18 år sedan och Ismael Hussein har varit föreningen trogen sen dess. Han har spelat sig upp via pojk- och juniorlag och är nu en viktig kugge i det A-lag som nu äntligen fått börja spela seriespel igen.
– Jag trivs mycket bra i FC Rosengård och har alltid gjort, berättar Ismael Hussein. ”Jag har blivit behandlad på ett jättebra sätt, av tränarna, spelarna, ledningen och styrelsen. Jag känner mig verkligen hemma. Det känns också riktigt bra att vi får börja spela igen nu, vi har längtat så efter det. Vi har inte spelat träningsmatcher utan bara tränat hela försäsongen. Man vill ju tävla!”
Det finns några intressanta filmsnuttar på Youtube där man kan studera den tekniske forwarden. I ett några år gammalt klipp från en match mellan FC Rosengård och Varberg fintar Ismael Hussein snyggt bort samma motståndare två gånger innan han drar på ett skott utifrån som borrar sig upp i målvaktens högra kryss. Han minns tillfället och ler åt minnet.
– Om jag skulle beskriva mig själv som spelare så är jag snabb, teknisk och har bäst avslut i laget!
Det sista säger han med ett närmast blygt leende. Inte ett dugg kaxigt, mer bara som ren information.
– Jag är anfallare, jag trivs bäst där, jag älskar att göra mål. 2018 var nog det bästa året hittills. Jag gjorde 15 mål den säsongen, trots att jag inte var ordinarie från början. Men till slut så lossnade det. När jag spelade U19 och U21 så vann jag skytteligan tre år i rad.
I alla filmsnuttar som kan letas upp på internet är det högerfoten han drämmer till med, i såväl frisparks- som skottsituationer. Jo, han håller med om att vänsterfoten behöver tränas upp lite. Det där är en sak för tränarfyrklövern förstås och Ismael Hussein trivs väldigt bra med sina tränare. En av dem, William Ndziba, har han faktiskt haft som U21-tränare under fem års tid så de känner varandra väl.
– Han vet hur jag vill spela och han vet att jag gör allt för laget. Så jag trivs väldigt bra med honom och med alla de andra tränarna. Jag hade faktiskt tankar på att byta förening vid ett tillfälle för några år sedan, men då fick vi William Ndziba och då blev det roligt igen.
Laget tränar fyra gånger per vecka. Onsdagen är ledig, men då passar Ismael Hussein på att träna extra själv, det gör han för övrigt vid ytterligare två tillfällen per vecka.
– Ja, man måste ha rätt inställning, träna hårt och gå ut och träna själv. Jag springer och tränar i gymmet. Man måste höja ribban. Vi vill uppåt i serierna och jag tror att vi kommer att lyckas med det.
I år spelar laget i en annan geografisk serie än i fjol och det tycker Ismael Hussein ska bli spännande, även om han hört att serien är lite mer fysisk än den laget spelat i de senaste åren. Nya lag att möta och mäta sig mot. Det egna laget tycker han är en bra mix av unga spelare och några mer rutinerade.
Vilka mål har du med ditt eget spelande?
– Inom fem år spelar jag i allsvenskan. Man måste tro på sig själv, det viktigaste i fotbollen är självförtroende. Man måste tro på det man gör och jobba hårt, då tror jag man uppnår det man vill uppnå till slut.
Vi pratar en stund om Champions League-finalen för herrar mellan Manchester City och Chelsea, som spelats någon vecka innan denna intervju görs. Vi är överens om att spelet gick enormt snabbt och att det krävs både stor talang och mycket självuppoffrande arbete för att etablera sig på den nivån. Till att börja med vill Ismael Hussein prova att mäta sig mot andra i den högsta serien i Sverige, men han är inte främmande för att bli utlandsproffs så småningom.
– Men det får bli senare i så fall. Jag tror det blir för tufft att spela utomlands direkt. Det är en annan klasskillnad och det tar lite tid att smälta in i tempot och laget.
Född: 1998 i Sverige, familjens rötter är från Libanon.
Civilt: Snart börjar studierna till webbdesigner.
– Det var min bror som tipsade mig och sa att han trodde att det skulle vara något för mig. Jag gick in och läste om det och det verkade kul.
En ledig dag: – Jag umgås jättemycket med mina vänner, vi spelar Playstation och FIFA. Och så umgås jag mycket med familjen. En av mina bästa vänner, Theo, spelar också i laget och vi umgås nästan varje dag.