”Man ska gå ifrån träningen med ett leende, det är jätteviktigt!”

Vem man än frågar i FC Rosengårds organisation så är svaret detsamma: ”Ahmed är ovärderlig”! Vi blev nyfikna på mannen som lovordas av så många och stämde träff med honom på Rosengårdskansliet där han har sin arbetsplats.  
Berättelsen tar sin början i Libanon där Ahmed Zreim växte upp tillsammans med föräldrar och åtta syskon.
– 1986 kom vi till Sverige, då var det inbördeskrig i Libanon och väldigt tufft. Jag var 13 år och minns inte mycket av det, vi kom hit för att mina morbröder bodde här. Först kom vi till Malmö men flyttade snart till Hultsfred i Småland. En mycket fin liten stad. Vi stannade där i två år innan vi kom tillbaka till Malmö igen.
Din fotbollsresa, hur har den sett ut?
– Jag spelade mycket fotboll i Libanon, men vi hade inte den organisationen som i Sverige, inga vuxna som bildade lag och hjälpte oss, så vi spelade spontant och bildade våra egna lag och försökte möta lag i andra områden. När vi kom till Hultsfred började jag spela där och upptäckte hur fantastiskt föreningslivet är. Min pappa kände inte till hur det fungerade med alla ideella krafter, så han följde inte med mycket till mina träningar. När jag så blev vuxen och fick egen familj så tänkte jag att jag måste följa med barnen och hjälpa till så mycket jag kan.
Och så blev det. Ahmed kom till FC Rosengård 2009. Då som förälder när ena sonen ville börja spela i fotbollsskolan.
– Jag gick och kollade på hans träningar och såg att det var ont om ledare. Då hoppade jag in och hjälpte till i det laget. Sen började min andra son och mina två döttrar också spela i föreningen och då blev det så att jag var på idrottsplatsen mer än vad jag var på mitt jobb!
Ahmed skrattar åt minnet. Då hade han eget företag, ett gatukök på Amiralsgatan med pizza, falafel och kebab som han drev i femton år. Han knådade pizzor på dagarna och tränade ungdomar på kvällarna. 2013 blev han erbjuden en halvtidstjänst i föreningen samtidigt som hans rörelse började gå lite dåligt. Ahmed hoppade på erbjudandet och fyra år senare blev han heltidsanställd.
– Det är så roligt att arbeta med det man tycker om, och att få träffa alla ungdomarna och föräldrarna. Vi har idag 25 lag i träning och 40 ledare på Rosengårds IP. Men det behövs alltid fler ledare. Är det någon som är sjuk eller inte kan så hoppar jag in och hjälper till.

Ahmed är idag administrativt ansvarig för alla pojklagen på Rosengård och Jessica Stegermaier har hand om de flicklag som tränar på den arenan. Tillsammans med Lena Videkull, som har motsvarande roll till Ahmed på flicksidan på Malmö IP och Jonathan Bartling som är utvecklingsansvarig för ungdomsverksamheten drar han upp riktlinjerna för hur verksamheten ska bedrivas. Att rekrytera ledare är inte helt lätt har det visat sig.
– Det handlar om påverkansarbete, berättar Ahmed. ”Att få föräldrar att förstå modellen med ideella ledare som hjälper till i lagen”.
Ändå – sakta men säkert märker han att det händer saker när föreningen utvecklas. När Ahmed kom till föreningen fanns det sju ungdomslag, nu räknar vi 25. Fler föräldrar än tidigare följer sina barns matcher. Det finns 450 ungdomar i träning på Rosengårds IP och ca 700 totalt i föreningen. Och det är en internationell förening.
– Vi har cirka 70 nationaliteter i FC Rosengård. Vårt P09-lag har gjort ett videoklipp där de presenterar sig och berättar varifrån de kommer. Bara i det laget finns det pojkar från 23 länder! Och fotboll enar ju människor, alla kan fotbollsspråket.
Ahmed bor ungefär hundra meter från Rosengårds IP vilket gör att han i princip lever med sin förening. Trots att hans egna barn alla slutat spela.
– Men de har lärt sig jättemycket av att spela fotboll. Det handlar om disciplin och planering, de är mycket organiserade. Min dotter som är 24 år jobbar inom polismyndigheten, min andra dotter som är 22 läser sista året på lärarutbildningen. Min son som är 20 läser sitt andra år på ingenjörsutbildningen och den yngste som är 17 läser ekonomi på gymnasiet. Han jobbar lite extra som fotbollsdomare för att tjäna sina egna fickpengar.
Så hur fungerar det då, om en fotbollssugen kille vill spela i FC Rosengård, finns det plats för honom?
– Vi har något som heter ”drop in” där man kan komma och provträna en vecka. Om man då tycker det är roligt så får man börja. Det finns ingen kö just nu, men vi växer jättemycket.
Ahmed berättar om träningar med så mycket bolltouch som möjligt och så mycket spelövningar det bara går, för att väcka lusten till sporten.
– Man ska ha roligt så mycket som möjligt, även vuxna älskar lek. Man ska gå ifrån träningen med ett leende, det är jätteviktigt!
Hur ser du på din egen framtid i föreningen?
– Det bästa med att vara i FC Rosengård är att det finns så många som brinner för fotboll och brinner för samhället. Vi strävar framåt hela tiden. Vi tänker inte bara på fotbollen utan också på människan. Jag hoppas kunna jobba här tills jag blir pensionär, om styrelsen är nöjd med mig. Sen när jag blir pensionär får jag hjälpa till ideellt!


Text: Jeanette Rosengren
Foto: Urszula Striner