Matchkoll: Piteå – FCR

Det är 145 mil mellan OBOS Damallsvenskans sydligaste och nordligaste lag, på söndag ska de mötas på norrbottnisk mark i årets returmatch. Vi fick en pratstund med Piteå IF:s tränare Stellan Carlsson om långa och tunga resor, covid-utbrottet och generationsväxlingen i laget.

Hej Stellan, hur är läget i ditt lag egentligen?
– Jodå, förutom att vi vunnit för få matcher i år så är det bra. Vi har ändå jobbat på under höstsäsongen på ett lite starkare sätt än under våren. Vi har kommit tillbaka från ett stort covid-utbrott. Efter premiärmatchen i våras fick vi skjuta upp matcher och det satte sina spår som vi fått leva med sen dess.

Ni har ju lång väg att resa till övriga lag dessutom.
– Ja, det är ingen tvekan om att de två pandemisäsongerna som gått har varit jättetuffa för oss. Vi hade nu senast 130 mil enkel väg till Växjö som vi mötte nyligen, det är så det ser ut för oss och när transporterna inte har gått som de gjort tidigare har det redan ansträngda reseschemat blivit än tuffare. Det har bara gått något enstaka flyg. I fjol var det ännu värre, då hade vi många övernattningar. Förra bortamatchen tog oss i restid – alltså tid där vi antingen reste eller väntade på flyg – 21 timmar för att ta oss fram och tillbaka till Växjö. För spelarnas del har det varit tufft.

Ni har ju en gammal FCR-bekanting i ert lag, Anam Imo, hur har det gått för henne under säsongen?
– Det är ju första året för Anam med kontinuerligt spel i OBOS Damallsvenskan, och det är en del i utvecklingen för en ganska ung spelare att lära sig allt det som krävs för att spela match vecka ut och vecka in. Men hon har tagit kliv, det har hon. Sen är det alltid en fråga om vad vi förväntar oss, men hon har fått jobba mycket med de här olika bitarna, med återhämtning och så.

Är det något särskilt utropstecken du skulle vilja lyfta fram i din trupp?
– Nja, vi pratar ju mest om laget. Det man kan säga är att vi haft en stor omsättning på spelare, en form av generationsskifte under de senaste två åren. Det är ungefär 20 spelare som kommit hit eller lämnat oss de senaste säsongerna. Och vi måste tänka på det när vi jobbar med vår lagprocess, att bli bra över tid.

I våras blev det en knapp 1–0-seger till FC Rosengård hemma på Malmö IP. Hur tänker du inför returen?
– Vi har ju spelat många jämna matcher under året, inte minst nu under hösten. Med något undantag har det varit oavgjort, vinst, uddamålsförlust. Vi förlorade förvisso mot Eskilstuna borta, men annars har vi mest haft problem under gräsmatcherna. Serien är ju också så att om inte ett lag har en väldigt dålig dag så är det väldigt tätt i matcherna. Annars kan det bära i väg ibland, inte minst för FC Rosengård och ibland BK Häcken. Det var också en tät och jämn match senast i Malmö, jag vill minnas att målet kom efter en hörna. Vi får se om det kan bli en sådan tät match på söndag igen.

Ni har ju på ganska få år etablerat er som ett lag för den övre halvan, om man nu undantar årets placering i tabellen.
– Man kan säga så här, under 2012, 13 och 14 var vi ett lag för undre halvan, men sen hade vi flera väldigt starka år som kröntes med SM-guldet 2018. Men som sagt – de senaste åren har vi haft en stor omflyttning och en generationsväxling, så vi har fått börja om och försöka bygga upp spelare igen helt enkelt. Just nu är vi i en situation där vi får jobba hårt för att vara tillräckligt bra.

Du har ju varit med länge som tränare, hur ser framtiden ut för dig?
– Det är i år tionde säsongen i rad som jag är tränare i Piteå IF. Jag börjar väl skugga Elisabet i Kristianstad och Tomas i Vittsjö som har gjort några fler säsonger… Jag har kontrakt för två år till, men sen vet man aldrig inom fotbollen vad som händer. Det är en plan i alla fall!