Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 10 april, 2024 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
Det är måndag i samma vecka som OBOS Damallsvenskan drar i gång. Det är lövsprickning, fåglarna kvittrar och solen både lyser och värmer när vi träffar Joel Kjetselberg på Malmö IP:s läktare efter dagens träningspass. Vår placering är strategisk, snart ska Malmö FF:s U21-lag möta Landskrona BOIS och den matchen vill Joel gärna se, han har ju tidigare tränat killarna i MFF.
Det är tredje säsongen i FC Rosengård för Joel, den andra som huvudtränare. Men en helt ny säsong på ett sätt, för i år har han själv kunnat forma och bygga sitt ledarteam.
Ni har gjort några förändringar i ledarstaben, vill du berätta om hur det ser ut nu och vad de nya har för uppgifter?
– Shannon Lynn som är målvaktstränare är ju föräldraledig. Där har Dante Eriksson kommit in som ersättare, han var med redan i fjol, han är ung – 19 år – men är även assisterande tränare i vårt FCR 1917-lag. Jag har haft honom som spelare när han var ungdomsproffs i Malmö FF. Dante spelar inte längre själv, bara två månader innan han slutade gjorde han faktiskt en u-landskamp, han var en väldigt lovande målvakt. Nu har han en sedan tidigare planerad resa, innan vi visste att Shannon skulle vara föräldraledig, så han tar paus efter den här veckan och så kommer Kenneth Mattsson tillbaka under de två månaderna som Dante är borta. Som det ser ut nu kommer Shannon tillbaka till hösten.
– Sen valde ju Ieva Cederström att ta ett break från fotbollen, hon ska bli mamma, så hon fortsätter inte som assisterande. Där har Robin Lindroos klivit in från F19-laget där han var förra året. Tim Stjerna fortsätter som fysansvarig. Däremot har Lisbeth Jönsson slutat och kommer att ersättas av Filip Ohlsson. Suad Mujković och Malin Lundgren fortsätter som sjukgymnaster. Antonio Beltran och Tina Lindqvist har kvar sina roller som läkare och sjuksköterska.
– Sen har vi Rasmus Leijon som är ny, han ska vara huvudtränare i FCR 1917, men också analytiker och assisterande tränare till oss i A-laget. Han kommer att arbeta i grundskolan och kommer inte alltid att kunna vara med oss så vi får försöka hitta tillfällen då vi kan ha möten och träffar. Samma sak med Robin som jobbar i fotbollsgymnasiet på förmiddagarna, då får vi hitta stunder på eftermiddagar så att vi hinner synka allting innan träningen. Utmaningen är att vi inte är alla på plats hela tiden.
– Jag tycker vi har hittat ett väldigt bra team med ett bra sätt att arbeta tillsammans. Jag är den som är huvudansvarig och i slutändan ansvarig för allt, men vi hjälps åt med de olika arbetsuppgifterna. Vi har hittat en bra arbetsgång och vi utvecklar varandra. I min roll är man också arbetsledare och chef och förra året klev jag in i något som redan fanns, men tillsammans med sportchef Therese Sjögran har vi nu satt årets team. Då blir jag bättre på att delegera, vara chef och arbetsledare. Jag trivs i den rollen. Det är en utmaning att både vara tränare för spelarna och sätta hur vi arbetar tillsammans i ett team.
När jag nu hör dig räkna upp alla namnen i ledarstaben så undrar jag, saknas det inte kvinnor på ledande positioner? Det är ganska mycket killar nu….
– Jag tror det viktigaste är att de som är där besitter tillräckligt bra kompetens. Vi skulle absolut velat ha in fler kvinnliga ledare, men de måste ha rätt kompetens också. När vi letade efter personer som skulle gå in i vårt team så gick vi inte efter kön, utan just kompetens.
Det har ju kommit in några nya spelare inför säsongen. Kan du presentera dem för läsarna?
– Anni Hartikainen är verkligen en spelare som vi kommer att ha stor nytta av. Hon är inte lika färdig som Momoko Tanikawa, som redan är landslagsspelare – och startspelare – i Japan, men hon blev utsedd till finska ligans bästa spelare i fjol. Hon kommer att ta stora steg här. I framtiden kommer hon att vara en fantastisk värvning. Nu startade hon inte i cupen, men hon kommer att starta längre fram under säsongen. En spelare med attityd av att jobba hårt, en fartfylld spelare, fysisk trots att hon inte är stor. Vi behöver ha lite fler robusta spelare.
– Med Momoko visste vi ju att vi skulle få in en toppspelare i ligan. Hon är ju här på lån, så det är viktigt att hon kan bidra direkt för vi utbildar ju henne för Bayern München. Hon har visat i de matcherna hon spelat att hon är en av seriens bästa spelare. Det hon gör för oss är att hon blir en dynamo, en motor som andra kan kugga i. Andra kan växa genom henne. Vår högsta nivå i cupen har varit riktigt bra och där är hon viktig. Hon startade för Japan mot USA nu i lördags och gjorde en assist, 18 år gammal….
– Så har vi Johanna Lindblom som kommit till oss från Trelleborg, tanken är att hon är en spelare som ligger mellan A-laget och FCR 1917 och att hon kan bidra där. Mathilde Vangsgaard och Tova Persson har varit uppe i A-laget på heltid, men har mycket av sin matchmiljö i FCR 1917. De ska få erfarenheten av att träna mycket med oss. Vi har flera unga, lovande spelare och de utvecklas om de får vara hos oss kontinuerligt. En lovande mittback är Alice Enehov som vi lyft upp från U17 när vi haft några spelare borta på landslagssamlingar.
Sen är det ju också så att några spelare kanske känns som nyförvärv! Jag syftar på spelare som varit långtidsskadade som Caroline Seger och Rebecca Knaak som nu är tillbaka i träning och spel!
– Det är väl där vi får vara noggranna, de har haft perioder då de varit borta ett par månader. Sen har de kommit tillbaka och kunnat bidra lite grand och sen har samma sak hänt och de har varit borta en längre tid igen, det har blivit som en ond spiral. Där kommer vi att behöva vara noggranna. De är redo och vill bidra så mycket som möjligt, men vi måste vara noga med hur mycket vi belastar dem, så att de får en hållbar karriär. Så att de inte åker på bakslag igen. Det är viktigt att ha tålamod.
– Jo-Anne Cronquist är också tillbaka från skada och Hanna Andersson är tillbaka i träning, men inte för fullt. Samma sak med Tilde Björklund som är tillbaka efter sin korsbandsskada, även om hon inte tränar för fullt. I fjol jäktade vi tillbaka spelare lite för fort, både vi som förening och spelarna själva. Kanske för att vi var i en situation där vi jagade resultat hela tiden. Det bidrog säkert till att vi fick några bakslag på spelare. Sen vill vi ju utmana på att bli bättre hela tiden, i intensitet. Det gäller att vi är försiktiga med de som har återkommande skador.
Ni har spelat ett par träningsmatcher, mot Köge och Bröndby. Vad säger du om dem?
– Bröndbymatchen var förberedande inför våra Champions League-matcher mot Benfica och Frankfurt. Vi spelade en halvlek och ledde efter 45 minuter med 2–1 mot Danmarks bästa lag. Sen spelade vårt FCR 1917-lag mot deras B-lag i andra halvlek. Slutresultatet blev att vi förlorade matchen, men vi gjorde det bra i första halvlek. Sen orkade vi inte upprepa det nere i Frankfurt. Men generellt – i Champions League-spelet utvecklades vi från året innan och det var viktigt för oss, att vi kunde ta det med oss in i den här säsongen. I Kögematchen visade vi att vi är på en bra nivå.
Sen blev det spel i Svenska Cupen. Det blev flera matcher med målkalas, i gruppen hade vi målskillnaden 20–4.
– Ja, och jag tycker att vi gick in i cupspelet på ett väldigt bra sätt. Från Frankfurtmatchen fram till Kögematchen och Svenska Cupen har vi gjort lite förändringar i vårt spel för att utmana och bli ännu bättre. Det som var intressant med cupspelet är att både Linköping och Vittsjö kom före oss i tabellen förra året och vi dominerar matcherna både i fråga om bollinnehav och skapade målchanser. Vi utvecklade vårt höga försvarsspel och blev skickliga under press. I matchen mot IFK Göteborg vinner vi med 13–0, och vi behöver ju göra mål i den matchen för att kunna gå vidare från gruppen. Vi har kniven mot strupen och det är inte så lätt att göra mål på beställning.
Sen blev det semifinal mot Piteå. En match som vi ledde med 2–0…
– Vi ska göra fler mål i Piteå, vi ska vinna den matchen, men om jag ska vara helt ärlig så blir vi bortdömda. Det gäller en straff vi inte får, och ett mål som blir bortdömt för offside. Det ena av Emilia Larssons mål var inte offside, sen skulle de haft två utvisningar, det är klart att det hade förändrat det hela. Men vi kryssar i alla fall uppe i Piteå, efter ordinarie tid. Om det hade varit en seriematch hade det inte varit något dåligt resultat där uppe. Jag tycker vi gjort bra resultat i cupen, även om det så klart varit roligt att gå till final. Vi har tagit jättestora steg mot i fjol, då kom vi trea i gruppen…
Hursomhelst, nu är det veckan innan seriestart, hur ser det träningsmässigt?
– Det är ju landslagsuppehåll nu, så de flesta spelarna är borta. Vi har 11 spelare på landslagsuppdrag. Eartha Cumings är den senaste, hon blev inkallad till Skottlands landslag igår. Vi kör tre träningar till med spelarna som är hemma, sen får vi två träningar tillsammans inför Vittsjömatchen.
Ja, nu är det Vittsjö som står för motståndet, Skånederby och ett lag som vi nyss besegrade i cupen och säkert är revanschsugna?
– För oss handlar det om att stoppa deras omställningar och deras fasta situationer. Det kommer att vara viktigt för oss. Vi behöver göra mål på dem så att de behöver jaga, vi märkte senast i cupen när vi var så dominanta mot dem att de ville utmana oss, sätta press. Vi kommer med all säkerhet att möta ett helt annat Vittsjö än det lag vi mötte i cupen. De har skruvat på en del saker sedan sist. Så enkelt som vi hade det mot dem senast kommer det inte att bli. Jag hoppas att vi kan fortsätta se en utveckling av vårt spel, att vi kan vara dominanta i vårt försvarsspel, men också att det lyser om oss, att vi går in i den här säsongen och visar ett självförtroende direkt!
– Vi kommer inte att lyckas med allt, men vi ska våga tro på oss själva och vi ska visa publiken att vi tycker att det är kul att spela fotboll!