Mikaela drömmer om landslaget

Det senaste halvåret har det hänt mycket i Mikaela Stojanovskas liv; landslagsuttagning, prisad som lovande talang, uttagen i A-truppen mot Växjö i Svenska Cupen och nu senast en plats i Dam B-laget. Vi lyssnade med det unga löftet om hur hon ser på sin vardag i FC Rosengård och om vilka drömmar hon har för framtiden.  

Om vi tar alla de där ovan nämnda händelserna i tur och ordning Mikaela, berätta om landslagsuttagningen i F06-landslaget!
– Det var väldigt kul och lärorikt att få vara med i Göteborg och roligt att få spela med spelare i samma ålder som är på samma nivå som jag själv. De spelar med en annan uppställning i landslaget, så det blev en annan roll för mig just då. I Göteborg spelade vi internmatcher. Sen har vi varit på landslagsläger på Bosön två gånger efter det och då mötte vi Västerås båda gångerna, det är ett division 1-lag. Det gick bra för mig och för laget också, vi vann båda matcherna. Det var en stor trupp på 40 i Göteborg, men nu har den minskats till 30 spelare.

Kan du berätta om hur ett landslagsläger går till?
– Vi hade ju träningar och matcher och så var det teori och info om vad som kommer att hända längre fram. Sen hade vi fysgenomgång där tränarna gick igenom vad man kan göra för att inte bli skadad. Och någon som kan mycket om kost kom och berättade och vi fick lära oss att laga viss mat. Det var ju nyttiga saker, och det var faktiskt väldigt gott även om jag inte riktigt trodde att det skulle vara så. Hemma är det nämligen mest min bror och min mamma som lagar mat.

Var det självklart att välja att spela för svenska landslaget och inte för det makedonska?
– Dom har faktiskt kontaktat mig, både deras A-lag och deras F19-landslag, men jag satsar på det svenska landslaget!

Du fick pris som lovande talang vid FC Rosengårds årsmöte, vad säger du om det?
– Jag blev faktiskt helt chockad när jag fick reda på det, det är väldigt kul att folk tror på att jag kan bli någonting längre fram.

Och så kom du med i A-truppen i Svenska Cupen, när laget mötte Växjö.
– Ja, det var verkligen jättekul att få vara med i truppen och vara en del av laget i just den stunden. Jag förstår att jag inte fick speltid, men bara att vara med och sitta på bänken ger mig en del erfarenhet. Och de var väldigt snälla och tog hand om mig, jag kände mig väldigt bekväm. Min gamla tränare fanns ju också med i laget, när jag spelade med 06: orna var ju Angel Mukasa min tränare ett litet tag.

Vad funderade du över när du satt där på bänken med erfarna spelare som Loreta Kullashi och Bianca Schmidt?
– Jag kollade mest på den positionen som jag själv spelar på, alltså ytterback. I denna match fick Mia Persson hoppa in på ytterbacken.