Isabella Obaze kommer från Kolding på Jylland där hon började spela fotboll som åttaåring. Hennes pappa är ursprungligen från Nigeria, men flyttade två år gammal till London och familjen ser honom som engelsman.

– Jag blev faktiskt kontaktad av Nigerias landslagsledning vid ett tillfälle, de ville att jag skulle spela för dem. Jag fick också höra att jag kunde ansöka om brittiskt medborgarskap och spela för det landslaget. Men jag känner mest för Danmark, jag har vuxit upp där och det skulle kännas konstigt att spela för ett annat land.

När hon var 18 flyttade Isabella Obaze till Køge och gjorde ett par svårslagna säsonger där. Två guldmedaljer i Elitedivisionen blev det och som grädde på moset spel i Champions League.

– Jag gick i skolan i Kolding och hade sex månader kvar på utbildningen, så det logiska skulle ha varit att gå klart skolan och sen flytta, men Køge sa att de behövde en ytterback precis där och då och om jag inte kunde flytta så var de tvungna att värva någon annan. Så jag tog steget och bytte skola, stad och lag men kom bra in i laget och fick mycket speltid. Jag spelade i princip alla matcher utom då jag var skadad. Det blev spel i Champions League och jag fick visa upp mig. Och det ledde ju till att FC Rosengård ville ha mig, så det var rätt beslut.

Förutom det positiva med fotbollen så lyckades Isabella även höja sina slutbetyg. Just nu satsar hon helhjärtat på fotbollslivet och eventuella studier ligger en bit fram i tiden. Först gäller det att acklimatisera sig i sitt nya land och sin nya stad.

Hur tycker du att Malmö har tagit emot dig?
– Väldigt bra faktiskt, svarar Isabella snabbt. ”Jag tycker att Malmö är som ett mini-Köpenhamn. Det finns ett vibrerande stadsliv, även om det inte är överväldigande, i området där jag bor är det ganska lugnt. Så både staden och spelarna har tagit emot mig på ett bra sätt. Jag var ärligt talat lite rädd när jag kom, för det finns så många bra spelare och svenska legender i laget och jag tänkte att några av dem kanske skulle vara lite arroganta, men så har det inte alls varit. Alla har varit så välkomnande och gjort det så lätt att komma in i laget. Alla gjorde verkligen sitt jobb där och jag är så glad över gruppdynamiken.”

Hjälper det dig socialt att du redan känner Sofie Bredgaard och Olivia Holdt från olika ungdomslandslag?
– Det är klart att det känns bra att ha dem omkring sig, men jag isolerar mig inte med danskorna. Jag umgås lika mycket med alla!

Finns det några skillnader mellan svenska och danska ligan tycker du?
– Jag tror att tempot är den största skillnaden. Det går så mycket fortare här och spelarna är alltid två steg före och vet var de är på väg. I danska ligan känns det ibland som om det är tillfälligheter som avgör. I Køge var det ganska mycket långa bollar… Jag säger inte att den danska ligan är dålig, inte alls, men det är bara det att här är allt på en lite högre nivå. Och jag märker ju det varje dag på träningen, det känns som om varje träningspass gör mig bättre.