Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 19 juni 2022 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
Marwa Said är 18 år gammal och har precis tagit studenten från Kunskapsgymnasiet där hon läst naturvetenskapligt program. Hon är ganska ovanlig på så sätt att hon inte gått fotbollsgymnasiet, men Marwa har alltid tyckt att det har varit skönt att kunna separera skolan och fotbollen. Så kände hon redan i högstadiet.
– Jag gick först på Holmaskolan och sen på Söderkullaskolan mellan fjärde och åttonde klass. Därefter började jag i idrottsgrundskolan. Men efter två veckor var jag tillbaka på Söderkulla igen. Det blev lite för mycket, jag trivs bättre med att ha skolan för sig själv och så fotbollen efteråt. Och jag kände att jag utvecklades mer när jag inte hade så mycket fotboll i vardagen och på schemat.
Hon började att spela i BK Olympic som nioåring, lirade en del med killar, men ganska snabbt kände hon att hon kunde mer än sina lagkamrater och då sökte hon sig till FC Rosengård. Det var åtta år sedan.
– Jag hade ju koll på klubben, detta var på LdB FC-tiden och vi brukade möta dem i cuper och turneringar. Jag såg ju att de var bäst bland ungdomslagen och en gång när jag var liten så var vi och kollade på en A-lagsmatch. Då tänkte jag att ”där ska jag vara med i framtiden!”
Och så blev det ju faktiskt, för Marwa har debuterat för A-laget, det gjorde hon redan som femtonårig i Svenska Cupen mot Borgeby. Tränat med laget har hon också gjort, på försäsongen i år, men till vardags spelar hon i Dam B i division 1.
– Jag tycker det är jämna matcher och bra kvalitet på serien, det är stor skillnad jämfört med division 2 där vi spelade förrförra säsongen. I tvåan vann vi ibland matcherna med 10–0, nu är det jämnt och det känns att man utvecklas. Vi har faktiskt en stor chans att vinna serien.
Det hon mest känner att hon behöver utveckla är huvudspelet och att kunna avsluta lika bra med vänster som med höger fot.
– Om jag har läge med vänster så skjuter jag, men jag väljer oftast högern för jag är säkrare med den, det handlar om att våga använda vänstern.
Forward har hon alltid varit, tycker att det roligaste förstås är att göra mål och gillar att utmana en mot en.
– Tidigare spelade jag mest i mitten i anfallet och anföll med djupledslöpningar. Nu spelar jag mest på vänster kant så jag gillar att utmana där och ta mig in i straffområdet och skjuta. Jag tycker nog att jag är ganska bra på att utmana och bra på att avsluta. Är ganska snabb också. Och kanske skulle jag vilja säga att jag är teknisk.
Det har blivit en del mål redan i årets serie och nästan full pott i spelade matcher, en missade Marwa dock för att hon gjorde högskoleprovet, men det får man väl sätta in på pluskontot. Resultatet på provet har hon inte fått än, men det kändes bra tycker hon.
Laget tränar fyra gånger i veckan plus match och dessutom ska man göra två gympass med styrka. Spelarna bestämmer själva hur de lägger upp dessa pass, det kan vara före eller efter något av veckans första träningspass och man kan också göra det på annan plats.
– Och jag bor nära ett gym så ibland kör jag där säger Marwa.
I december 2019 åkte hon på sitt första landslagsläger, då med F17-landslaget. Det spelades en trenationsturnering i Mumbai, Indien som en förberedelse till det då planerade U17-EM.
– Jag blev faktiskt chockad att jag blev kallad till lägret, jag blev jätteglad. I första matchen mot Indien fick jag inte spela, men i andra matchen mot Thailand gjorde jag debut och då gjorde jag också två mål i den matchen. Vi vann till slut med 3–1. Sen fick jag spela i finalen också!
Resan satte också spår på ett djupare plan, något som inte hade med fotbollen att göra.
– Det var en märklig upplevelse, det var en helt annan miljö där. När vi åkte från hotellet till planen så såg man ju hur människorna bodde, det var hemskt att se. En del hade inte ens vatten att dricka, de bodde på gatan, det var jättehemskt. När jag kom tillbaka hem så uppskattade jag allting jag själv har mycket mer än jag hade gjort innan.
Efter resan till Mumbai så var Marwa med och spelade landslagsfotboll i Pinatar Cup i Spanien. Sen skulle man åka till Finland för ett läger, men då kom covid19-pandemin och allt stängdes ner. Hon blev kallad till ett läger i Göteborg förra sommaren, men därefter har hon inte fått fler inbjudningar.
– Och nu har det landslaget spelat EM. Det beror säkert på att de andra 03: orna spelar i allsvenskan eller elitettan, medan jag spelar i division 1, så jag tar det inte så hårt och jag känner det inte som att jag är sämre än de är, det handlar mer om var man spelar tror jag. Alla som är med i laget förtjänar att vara med där och jag ger inte upp för att jag inte kommit med på senaste tiden. Det kommer när det kommer, jag stressar inte.
Vad händer då efter det att studentexamen firats? Marwa har sökt in på några olika utbildningar på högskolan.
– Jag vill ha en plan B ifall jag skulle bli skadad eller om det inte skulle gå som jag vill med fotbollen. Jag vill satsa på fotbollen, men det är väldigt bra att ha en utbildning vid sidan av.
Det plingar i Marwas mobiltelefon, det är nämligen så att spelarna i Dam B denna kväll ska vara publikvärdar i finalen i Svenska Cupen som FC Rosengård spelar mot BK Häcken.
– Ja, vi har fått varsitt område som vi ska stå på, hjälpa till att visa folk sina platser och så. Det är första gången jag ska vara med, men det ska säkert gå bra.
Ålder: 18
Kommer ifrån: Afghanistan, kom till Sverige när hon var fyra år.
Största supportern: – Min pappa, han älskar fotboll och missar inte en match jag spelar.
I framtiden: Vill hon gärna spela i Paris Saint Germain eller Barcelona. Men först A-laget i FC Rosengård.
Äter helst: – Pizza!
Du är tränare för en dag, hur ser ditt upplägg ut:
– Först kör vi ”rondon”, kvadraten med två som jagar och resten som ska passa runt. Därefter blir det trezoners; man har tre ytor och är tre lag och så ska man efter fyra passningar slå över bollen till andra sidan medan mittenlaget ska försöka ta bollen. Sen mycket avslut och så spel på slutet!
Förebild:
– Nadia Nadim, den danska landslagsspelaren som kommer från Afghanistan. Jag ser upp till henne, hon har utbildat sig till läkare under sin fotbollskarriär.