”Sen vill jag hjälpa FC Rosengård att göra allt så bra vi bara kan”

Hon tar sig fram på cykel, trivs redan bra i sin nya stad och har tagit premiärdoppet i Öresund. Möt FC Rosengårds skotska nyförvärv, målvakten Eartha Cumings.

När vi träffar FC Rosengårds nya målvakt Eartha Cumings är fotbolls-VM i sitt absoluta slutskede. Det har varit flera veckor av fantastisk och sevärd fotboll, dramatik med utdragna straffläggningar, stora nationer som slagits ut av mindre berömda och alla de känslor som hör ett stort mästerskap till. Skottland, vars A-lag Eartha representerar, kvalificerade sig inte till VM utan föll bort i Playoff-spelet, något som får Eartha att grina illa retroaktivt.

– Ja, det kändes väldigt tråkigt, inte minst för att vi ju var med 2019… Men nu är utmaningen att kvalificera oss för EM, vi är verkligen kapabla till att göra det.

När du nu har suttit klistrad vid tevesändningarna, vad har du gjort för reflektioner då du sett lagen i VM? Det har varit många matcher då målvakter ställts på hårda och svåra prov. En minnesvärd match är den mellan Frankrike och Australien då det krävdes 10 straffar från varje land och där Australiens målvakt gick för tidigt, räddade, straffen slogs om och hon räddade igen. Vad tänker man på som målvakt när man står inför sådana straffsituationer?

– Jag tror att man verkligen bara fokuserar på att gå åt rätt håll. Förmodligen har målvakterna ganska bra koll på spelarna, vet var de vanligen slår sina straffar, det finns ju statistik på sådant. Samtidigt så är det inte någon speciell press på målvakterna när det gäller straffläggning. De förväntas inte ta straffarna, så det är bara bonus om det blir så. Jag har räddat ett par straffar hittills i karriären och det känns väldigt bra. Just eftersom man inte förväntas rädda blir det en extra härlig känsla när man gör det. Jag tycker att det har varit ett väldigt intressant VM med flera lag som gjort bättre ifrån sig än vad de förväntades göra och ytterligare andra som inte gjorde det, en bra mix och kul att få in lite nya lag i slutspelet. Jag tror att Spanien vinner. Vi i Skottland spelade mot Spanien ganska nyligen och de var väldigt skickliga.

Nu har du landat i Malmö och FC Rosengård. Vad vet du om föreningen?

– Jag trivs mycket bra hittills, alla har varit väldigt välkomnande och vänliga. Via Fiona Brown, som jag ju känner från landslaget, har jag fått veta mycket om klubben. Jag ställde massor av frågor till henne innan jag kom och hon pratar så varmt om FC Rosengård, hon har ju också varit här länge. Shannon Lynn, målvaktstränaren som ju också har skotska rötter, känner jag sedan ett antal år och henne har jag också haft kontakt med inför flytten.

– Och så har jag ju koll på att FC Rosengård är en bra klubb och att många internationella spelare, exempelvis Marta, har spelat här.

Staden Malmö då, har den tagit emot dig lika bra som föreningen gjort?

– Absolut! Jag har redan en cykel så att jag kan ta mig överallt. Det är väldigt fint nere vid stranden, spelarna har tagit med mig dit och vi har badat i havet. Det var ganska varmt i vattnet faktiskt.

Vi lämnar nuet och jag ber Eartha att ta mig med på en ”walk down memory lane”, i ett försök att rekapitulera den 24-åriga målvaktens karriär hittills. Eartha är uppvuxen i en stor familj i Leith, ett vackert beläget område vid hamnen i Edinburgh, välbekant för alla som sett filmen Trainspotting och även ett område som The Proclaimers gjorde odödligt i musikalfilmen Sunshine on Leith.

Familjen var idrottsintresserad, både pappan och de två äldre systrarna spelade fotboll. När Eartha som femåring också ville vara med och spela fanns dock inget flicklag i hennes ålderskull. Det blev därför spel med pojkar i fyra år innan hon som nioåring fick spela med och mot 13-åriga flickor. Målvakt har hon varit från första stund.

Under tiden i moderklubben Spartans FC drabbades hon under en rutinoperation av något som kallas compartment syndrome. Det blev problem med syresättningen i benens muskler som svullnade som följd, något som på sikt kan leda till vävnadsdöd om man inte opererar. Eartha fick skriva på ett papper som gav kirurgen rätt att amputera hennes ben om de inte gick att rädda. En fruktansvärd situation för vem det vara må, men extremt chockerande för en ung människa som dessutom har sina ben och sin kropp som ett arbetsredskap. Lyckligtvis avlöpte operationen väl, men det blev många och långa timmar i både sjukhussäng och på kryckor innan Eartha var tillbaka på plan igen.

Går det att hitta något som helst positivt i en så stressig situation?

– Det har definitivt givit mig perspektiv på livet. Jag kan ju idag känna att det inte är hela världen om diverse bagateller uppstår. Det är också otroligt att se hur kroppen kan klara av svårigheter. Jag har mött så mycket vänlighet och så många som arbetade väldigt hårt för att jag skulle komma tillbaka, det var helt fantastiskt när jag tänker tillbaka på det.

Kroppen läkte så småningom ihop och som 19-åring värvades Eartha till Bristol City och började då även utbilda sig på universitet i staden.

– Jag har alltid varit väldigt intresserad av historia och jag var väldigt intresserad av antikens historia; grekerna och romarna och deras fältslag. Jag kom väl lite ifrån det när jag blev äldre, men hade inte riktigt betygen till att läsa ”vanlig” historia så jag tänkte att antiken kunde vara intressant att studera. Men det är verkligen ett nischat ämne, du måste vara väldigt passionerat intresserad. Mycket var väldigt intressant, men en del var också väldigt långt ifrån min verklighet och vardag. Det var en erfarenhet i alla fall.

Det blev två säsonger i Bristol City innan hon flyttade till London och skrev på för Charlton. Det i sig blev också en historisk händelse eftersom Eartha var den första kvinnliga fotbollsspelaren som signerade ett proffskontrakt med klubben.

– De har historiskt varit en stor förening inom damfotbollen i Storbritannien tillsammans med exempelvis Arsenal och jag trivdes väldigt bra där. Jag växte och utvecklades i den föreningen.

När Liverpool hörde av sig var det dock självklart att tacka ja.

– Det var en högre nivå, en otroligt stor klubb och en underbar stad. Jag var stolt över att få komma till en så stor och välskött förening och trivdes bra under min tid där. Men det gick inte så bra på plan som jag hade hoppats. Jag lånades också ut till Everton under några veckor då deras ordinarie målvakt hade skadat sig.

Eartha har representerat alla Skottlands landslag i olika åldersgrupper. Den allra första landskampen i U16 spelades mot Luxemburg på bortaplan.

– Vi vann med 3–1 och jag fick spela de sista tio minuterna och var väldigt nervös. Det var mycket blött och lerigt, men jag älskade det.

Seniordebuten kom 2021, i en turnering där slutresultatet blev oavgjort och hon därpå räddade den avgörande straffen.

– Det var en fantastisk upplevelse, jag var så glad och det är ett mycket speciellt minne.

Vi har förflyttat oss i både tiden och rummet. Från Edinburgh till Malmö. Från kontoret ut till Folkets Park. Eartha funderar över frågan om hur hennes framtidsmål ser ut. Först vill hon göra sig hemmastadd och lära känna laget, berättar hon.

– Sen vill jag hjälpa FC Rosengård att göra allt så bra vi bara kan. Jag vet att man haft en tuff start i våras, men förhoppningsvis kan vi avsluta säsongen riktigt bra och dessutom ta oss till slutspelet i Champions League.

Fakta: Eartha Cumings

Född: 1999

En ledig dag: – När jag varit ledig nu på sistone så har jag varit på IKEA och handlat saker till min lägenhet, men i vanliga fall är jag väl ute med vänner, tar en kopp kaffe eller tar ett bad. Jag försöker bada året runt, så mycket som det går.

Fritidsintressen: – Jag är intresserad av konst och målning, tog några kurser i det när jag bodde i Edinburgh. Det var faktiskt meningen att jag också skulle studera det på universitetet, men så flyttade jag till Charlton…Jag målar en del, har bland annat gjort porträtt av mina familjemedlemmar.

De senaste inläggen: