
Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 9 september, 2023 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
När vi träffar Hanna Andersson har flyttlasset från Piteå nyligen anlänt och hon har en del att göra med att få allt på plats. Hennes lägenhet ligger centralt, nära arbetsplatsen på Malmö IP och staden håller hon just på att lära känna, bit för bit.
– Innan jag fick min lägenhet bodde jag på hotell och då hade jag lite tid att börja utforska Malmö, lärde mig hitta och åkte och badade i Västra Hamnen med några från laget berättar Hanna.
Malmö är dock ingen ny stad för Hanna, hon har varit här en hel del gånger tidigare. Både med fotbollen och på den tiden hon spelade handboll, då man ofta spelade SM-slutspel just här.
Både laget och alla runtomkring har tagit emot henne på bästa sätt, det är hon noga med att påpeka, och att hon snabbt fick delta i spel var också positivt. Innan omstarten av OBOS Damallsvenskan mötte FC Rosengård tyska RB Leipzig, som för övrigt tränas av en av vår förenings största genom tiderna – Anja Mittag – och där blev det speltid direkt efter bara tre träningar med gänget.
– Jag tyckte att det kändes bra, det är ju mycket nytt att ta in och det har varit så att jag fått spela på en ovan position. Jag är egentligen tia, innermittfältare, men fick spela wingback. Spelarna pratade mycket med mig och i slutet av matchen kändes det som att jag kom in i det ganska hyfsat, det kändes som en bra första match för mig.
Alla spelare i laget är inte helt nya ansikten för Hanna, exempelvis har hon spelat med Emma Berglund i Kopparbergs/Göteborgs FC och med bland annat Angel Mukasa i ungdomslandslag.
– Det var värre när jag flyttade till Piteå, då kände jag ingen, skrattar Hanna. ”Det var dessutom första gången jag flyttade hemifrån. Jag kom upp mitt i vintern under det värsta snökaoset de hade haft på 20 år och då det dessutom var coronapandemi…”
Det har onekligen hänt en hel del i 21-åringens idrottsliv. Men vi tar det från början.
Född in i en väldigt idrottsintresserad familj på landet strax utanför Kungälv – båda föräldrarna och brodern har varit aktiva – började Hanna spela fotboll i femårsåldern. Föreningen hette Romelanda UF och där spelade hon upp till 15–16-årsåldern. Tidigt fick hon spela i damlaget, då med sin pappa som tränare.
– Det har varit jättebra att ha honom som tränare. Han är fortfarande min privata coach och jag uppskattar det jättemycket. Såklart har det inte varit roligt varje gång när man åkt hem från en träning som inte har gått så bra…det har varit mycket fotbollssnack, men jag uppskattar det jättemycket.
Andra klubbar fick snart upp ögonen för den talangfulla spelaren och när IFK Göteborg hörde av sig började Hanna spela i deras damjuniorlag.
– Det blev bara ett år där, Blåvitt hade ett samarbete med Kopparbergs/Göteborgs FC och redan första året fick jag vara med i deras A-lag och miljöträna. Det handlade om att jag skulle komma upp och känna på miljön i det högre laget, i detta fall A-laget. Så jag bytte förening och redan första matchen blev väldigt speciell. Min allra första start i A-laget var i en Champions League-match mot Bayern München. Jag var helt överlycklig och det var fantastiskt och speciellt att få spela en sådan match. Jag tror faktiskt inte att jag fattade hur stort det var. Men jag minns att jag sprang mig ordentligt trött och blev utbytt med en kvart kvar av matchen.
Kort efter den där Champions League-starten blev hon uttagen i U19-landslaget. Debuten gjorde hon mot Armenien i ett EM-kval som spelades i Bosnien.
– Det var riktigt häftigt och eftersom jag hade varit på några sådana läger tidigare, men då utan att spela, så var jag inte särskilt nervös. Jag kom in i slutet av matchen och gjorde faktiskt mål också.
Det har sedan dess blivit ett tiotal matcher i landslagssammanhang för Hanna. Förra året blev hon kallad till ett U23-läger, men blev sjuk när hon kom dit och fick åka hem.
– Jag vill såklart alltid spela landslagsfotboll och bli uttagen, men mitt huvudsakliga fokus just nu är att komma in i FC Rosengård och att göra mitt bästa varje dag här och spela så mycket som möjligt. Om det blir mer speltid i landslaget så är jag jättetacksam, men det är inte högsta prio just nu.
Dock – nu i september har Hanna deltagit i två landskamper med U23-landslaget, förlustmatchen mot Italien och vinstmatchen mot Belgien och i båda rapporteras hon ha gjort väldigt bra ifrån sig. Rapportören i fråga är FC Rosengårds tränare Joel Kjetselberg som hittills är mycket nöjd med sitt nyförvärv.
Men tillbaka till historieskrivningen och allsvenskan. I Kopparbergs/Göteborgs FC blev det sammanlagt tre säsonger innan det bar vidare av norrut.
– Efter att vi vann serien och klubben därefter lades ner så blev det en konstig situation. Jag hade ett år kvar på kontraktet men hade inte riktigt lyckats slå mig in i truppen och göra inhopp. Så ville jag inte ha det och jag fick hjälp med att byta förening. Det var några olika klubbar som hörde av sig, men jag valde Piteå för de kändes väldigt familjära. De var ett mittenlag då och jag kände att jag skulle kunna slå mig in där, jag fick också förtroende ganska direkt. Det blev jättebra även om det var lite jobbigt i början.
Efter att ha arbetat vid sidan om spelandet, i såväl Göteborg som Piteå är hon nu för första gången heltidsprofessionell fotbollsspelare. I Göteborg jobbade hon på Elektroskandia och i Piteå på ett äldreboende och på skola med ett projekt som laget hade.
– Det är kul att kunna satsa 100% på sin sport och kunna utvecklas. Skönt att ha träningar direkt på förmiddagarna och det öppnar också upp för möjligheten att plugga. Jag skulle gärna vilja göra det framöver när jag bestämt mig för vilken inriktning jag vill ha på studierna.
Längre fram i höst kommer Hannas pojkvän att flytta ner till henne i Malmö. De båda träffades i Piteå och han spelar också fotboll, för närvarande i ett division 2-lag.
– Han har tänkt att börja plugga här nere och vi ser båda två fram emot att han kommer. Jag har ju också familjen närmare mig nu än tidigare och har redan hunnit åka hem och hälsa på ett par gånger. I övrigt ser jag fram emot höstsäsongen och hoppas att det kommer stor publik till Malmö IP nu under hösten!
Ålder: 21 år
Gymnasiestudier:
– Jag läste ekonomi-juridik i Kungälv, gick ingen fotbollslinje utan satsade på skolan. Juridik och psykologi tycker jag är väldigt intressant.
Fotboll eller handboll?
– Jag spelade fotboll och handboll parallellt tills jag var 16 år, då behövde jag välja. Jag tyckte lika bra om båda sporterna, men blev uppflyttad i Kopparbergs/Göteborgs A-lag och ville då satsa på fotbollen.
Du är tränare för en dag. Vad står på programmet?
– Jag hade kört kvadraten och kanske någon omställningsövning. Mycket spel! I slutet ska det vara 5–5 eller 4-4, intensivspel.
Vad lagar du när du bjuder hem på middag?
– Jag vill helst att det ska gå fort, min paradrätt är korv stroganoff!
Bjud oss på ett härligt minne från en match. Du får välja vilket minne som helst utom när du i våras för ditt gamla lag kvitterade mot Rosengård i 90:e matchminuten…
– Haha, då tar jag ett minne från i fjol när jag med Piteå mötte AIK. Jag kvitterade i slutet då med, eller om det var så att vi vann? Mål gjorde jag i varje fall och det var mycket folk på läktarna och jag fick ett sådant rus i hela kroppen. Alla var så glada och firade tillsammans och det var fint väder dessutom. Känslan att göra mål och fira tillsammans med laget är svårslagen.
Vad gör du en dag när det inte står fotbollsspelande på schemat?
– Då hänger jag med pojkvän, familj eller kompisar. Jag lagar gärna en god middag och om det är fint väder är vi kanske ute och spelar frisbeegolf eller gör någon aktivitet. Jag är inte mycket för att bara sitta inne och kolla på film.
Om du skulle beskriva dig själv som spelare för din nya publik, vad skulle du säga då?
– Då skulle jag säga att jag är en väldigt energifull, framför allt på plan, men även utanför. Jag är en tvåvägsspelare men vill vara mer och mer offensiv. Jag trivs med att spela som tia och det är där jag vill vara. Jag vill vara delaktig i den sista tredjedelen och gillar att smälla på i närkamper. Och jag gillar att pusha på mina medspelare och höras mycket. Jag tycker också att jag är väldigt lyhörd och en stark spelare. Såklart finns det alltid saker att förbättra, även styrkorna. Det jag tänker förbättra är de avgörande passningarna och att gå ännu mer in i närkamperna när jag får chansen.