Vi ska nu förflytta oss tillbaka i tiden, till Ludwigsfelde, femton kilometer från centrala Berlin. Där växte Gina upp.

– Berlin är en cool stad och jag har blivit väldigt open minded genom att bo där. Jag älskar olika kulturer och att uppleva dem, Berlin har väldigt mycket att erbjuda i det fallet menar hon.

Bara tre år gammal började Gina spela fotboll. Upprinnelsen var att familjen hade en hund och hunden hade en boll. Den där bollen började lilla Gina sparka på i ny och nedan ute i trädgården och efterhand gick det att se att det redan då fanns ett embryo till talang och stark vilja i den lilla tjejen. Det senare har förstås hennes föräldrar berättat för henne i efterhand. Men de lät henne fortsätta lira och en vacker dag sa Gina till sin pappa att hon ville gå med i den lokala fotbollsföreningen.

– Mina föräldrar tog mig på allvar och körde mig till träningarna och fotbollstränaren sa att jag var välkommen. Jag fick vara med och spela med pojkar som var fem, sex år gamla. Själv var jag som sagt tre…men jag fick vara med i alla fall. Det fanns inte ens fotbollsskor i min storlek, jag fick spela i sådana där skor du vet som blinkar, i storlek 27, säger Gina och skrattar åt minnet.

– Mina föräldrar slog vad sinsemellan om hur länge jag skulle tycka det var roligt, de trodde att efter en vecka så skulle jag ha fått nog. Men jag fortsatte och det var så det hela började.

I Ludwigsfelde FC stannade sedan Gina i nio år och hon spelade med pojkar under alla åren. Andra föreningar som hade tjejlag försökte värva över henne, men hon var aldrig riktigt intresserad utan trivdes bra i sitt sammanhang. När hon var 12 fick hon så ett erbjudande som hon inte kunde motstå, att börja på en internatskola specialiserad på fotboll. Det var så Gina Chmielinski hamnade i Turbine Potsdam. Det var egentligen inte väldigt långt hemifrån, men tågförbindelserna var inte särskilt bra och föräldrarna jobbade och hade inte möjlighet att skjutsa till och från träningar och skola varje dag. Därför fick det bli internat, även om Gina så här i efterhand tycker att det var lite för ungt att flytta vid 12 års ålder.

– Och du ska tänka dig att det här är en tysk internatskola, en ganska strikt sådan…jag fick ingen riktig barndom av den anledningen, men det är jag okej med numera. Vi tränade tio gånger i veckan förutom alla lektionerna. Välkommen till Turbine Potsdam liksom…men som jag berättade innan så har jag en stark vilja och det var verkligen mitt mål att komma med i A-laget där. Och det gjorde jag som 15-åring.

Det första halvåret tränade hon under den legendariske coachen Bernd Schröder och därefter var hon redo att på riktigt konkurrera om en av startplatserna.

– Coachen gav mig verkligen chansen att spela och jag är tacksam för att jag fick möjlighet att spela med sådana som Svenja Hut exempelvis, världsspelare. Det var en upplevelse, två riktigt succéfyllda år.

– Mitt första ligamål gjorde jag i en match mot Bayern München. Svenja Hut hade blivit nerdragen och hon sa till mig att jag skulle ta frisparken. Så det gjorde jag, fast jag var nervös och det stod 0–0 i matchen. Jag sköt och det blev en retur och då drog jag till med vänstern och den gick in! Vi vann med 1–0 och det var en underbar känsla.

Har du en naturlig vänsterfot?
– Jag är högerfotad, men tycker att jag är ganska bra med vänstern också för jag har tränat mycket på det.

Att få finnas med i den kontexten och känna atmosfären på Turbine Potsdams matcher påverkade henne positivt, berättar Gina.

Det var kanske inte mer än 2000 i publiken, men de la ner hela sin själ i det; sjöng och hejade hela matcherna igenom och var väldigt högljudda och positiva i sin energi. Man blev lite upprymd och det gav bra vibbar.