
Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 21 november 2021 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
Jo-Anne Agbor Tataw Cronquist är en av föreningens unga talanger med många strängar på sin lyra, förutom fotboll spelar hon också piano. Och hon tar gärna med sig ukulelen på bussresorna och musicerar tillsammans med sitt lag!
Morgonrodnaden har knappt hunnit skänka Malmöhimlen sitt skimmer när vi stiger in i ljuset och värmen i Kombihallen på Stadionområdet. Det är tidig morgon och fotbollsgymnasiet har träning. FC Rosengårds assisterande tränare Patrick Winquist drillar de unga talangerna och under just den här träningen handlar det om att ha låg belastning på spelarna, men öva tillslag och skott. En av eleverna är 17-åriga Jo-Anne Agbor Tataw Cronquist och det syns att hon och bollen trivs tillsammans. Efter träningens slut står hon kvar en stund och kickar med bollen som känns klistrad vid hennes fötter, hon ser bekväm ut med både vänster och höger kommenterar jag, men Jo-Anne håller inte riktigt med.
– Vänsterfoten behöver jag träna mer på! Den jobbar jag mycket med. Liksom det här med konditionen och explosiviteten!
Jo-Anne har en pappa från Kamerun i Västafrika och en mamma från Stockholms skärgård. Redan när hon var fyra och ett halvt år gammal satte pappa henne i fotbollsskola i skånska Askeröd. Något år senare blev det Hörby FF och när hon var nio kom hon till FC Rosengård. Sedan dess har hon spelat i de olika ungdomslagen och utvecklats och formats i sin defensiva mittfältsroll.
– Tränarna uppmärksammade att jag hade bra spelförståelse och att jag var teknisk, jag passade bra som mittfältare då. Jag var också väldigt aktiv när jag var liten och sprang mycket. Jag är bra på att förstå och läsa av spelet, bra på att slå långbollar och passningar och är också bra på att skydda boll och dribbla.
Jo-Anne och hennes lagkompisar gick till slutspel i Svenska Spel F19 och slutade på en bronsplats. Så här sa Jo-Anne inför finalhelgen:
– Ja, vi ska till Stockholm, det ska bli riktigt kul! Tänk, det är första året i F19-serien, och så tar vi oss hela vägen! Det är semifinal den fredagen vi åker upp och på söndagen är det final om vi tar oss så långt. Det kommer lag från exempelvis Umeå och det ska bli riktigt roligt att mäta sig med dem. Det finns riktigt duktiga spelare från hela Sverige
Det betyder att det gått bra för er i serien i år?
– Det gick väldigt bra i början, vi vann stort mot vissa lag. Sen på hösten när skolan startade blev det lite svårare, för lagen har lärt känna oss, men det har ändå gått bra. Vi är ett väldigt ungt lag, vi har i princip bara 15–17-åringar.
Har du ett riktigt härligt fotbollsminne att dela med dig av?
– Det finns några stycken. Kanske när vi spelade en match mot Kristianstad innan uppehållet, när jag fick göra ett av mina förmodligen snyggaste mål hittills. Det var ett långskott på halvvolley som gick rakt upp i krysset. Och det var 2–1-målet, vi vände den matchen. Det var en riktigt härlig känsla. Vi vann faktiskt med 3–1, för vi gjorde ett mål till i slutet, men vi behövde vinna den matchen.
Du har ju fått en del landslagserfarenhet redan!
– Ja, först har man ju läger, så jag kom med till en samling mot Norge 2019. Man börjar med landslagsspel vid 15 års ålder och det var riktigt kul att få komma med dit. Sen var det tufft i början, man känner inte alla och man är van vid att spela på ett visst sätt i klubblaget och så spelar dom på ett sätt i landslaget. Men det kändes riktigt stort att få dra på sig landslagströjan för första gången. Jag var tvungen att stå och kolla mig i spegeln en stund! Det var en jäkligt härlig känsla, som jag längtat efter.
Vad har du för drömmar och planer med ditt spel?
– Jag vill kunna gå så långt som möjligt inom fotbollen, kunna leva på den. Jag vill också vara engagerad i fotbollen rent allmänt, kanske hjälpa till med att analysera spelet och träna ungdomar. Jag tittar ganska mycket på min brors matcher, han är åtta år och spelar i IFK Klagshamn, de är riktigt duktiga. Jag försöker att inte vara den där jobbiga som står vid sidan och har åsikter, men jag slänger gärna in ett tips här och där.
När du inte tränar eller spelar, vad gör du då?
– Jag spelar mycket musik på fritiden. Jag spelar två instrument, piano och ukulele – mest för att få hjärnan att tänka på annat. Det är mycket skola och fotboll och musiken hjälper mig att koppla av. Det är också en skön känsla när man kan åstadkomma något med ett instrument. Varje måndag går jag på Kulturskolan i Mazettihuset och spelar keyboard. Ukulelen var ett spontanköp för två år sen, jag har laddat ner appar på telefonen och lär mig låtar. Jag brukar ha med den på bussen när vi åker till matcher. Jag och en annan i laget har båda ukulele så vi jammar och sjunger med laget i bussen. Vi är ett väldigt musikaliskt lag faktiskt, vi gillar att sjunga och spela musik. Det hade varit riktigt kul att spela med andra i ett band, i framtiden.
Ålder: 17
Studerar: Går i andra ring och läser ekonomiprogrammet på Malmö idrottsgymnasium.
Fotboll: Tränar tre gånger i veckan med fotbollsgymnasiet, två träningspass och ett gympass. Tre träningspass blir det också med klubblaget.
Förebilder:
– Samuel Eto’o från Kamerun är en, Ronaldinho en annan. Messi också såklart och Zidane gillar jag. Och Marta och Seger och de unga spelarna, som Bennison. Det är så kul att se de unga spelarna ta sig upp, det ger mycket motivation till oss andra. Det var fantastiskt att se Marta när hon spelade här.