Notorisk målskytt stärker det offensiva spelet

Med erfarenhet från elitspel i två olika sporter och med internationellt spel på meritlistan vet Karin Lundin vad som krävs för att bli bäst. Läs mer om ett av FC Rosengårds spännande nyförvärv.

Karin Lundin är en av sommarens nya spelare, en fysisk forward som är stark i boxen om hon får säga det själv. Senast kommer hon från en proffstillvaro i Fiorentina i italienska Serie A. Det kan sägas att den första svenska kvinnliga fotbollsspelaren som blev proffs kom till just Italien. I Lazio harvade Pia Sundhage runt på en grusplan 1985, då fick hon hyran betald, och lite fickpengar. En vespa stod klubben för. Tack och lov har tiden gått och förutsättningarna för dagens spelare är på en helt annan nivå, berättar Karin.

– Först och främst så var det väldigt roligt att vara där, det var mycket nytt utanför plan, rent kulturellt, men även på plan. Fotboll är ju fotboll, men det är ändå annorlunda. Det var mycket teknisk fotboll och en kul upplevelse. Vi använde samma faciliteter som herrlaget, det var första året som damerna också fick komma dit. Vi hade tillgång till deras gym, deras pool och ultraljud. Det var väldigt bra på det sättet att vi erbjöds allt det, så fort man hade en känning så kunde man kolla det på en gång. Det fanns visserligen en fin gräsplan där, men damerna tränade på en konstgräsplan på andra sidan, vi fick bara använda gräset ibland. Men bortsett från det så var det bra.

Språket man kommunicerade på i laget är italienska – de flesta spelarna är från Italien – så Karin fick sätta sig i skolbänken. Det blev lektioner nästan varje vecka, kul att lära sig ett nytt språk berättar hon, men också tvunget eftersom de flesta i laget inte pratade särskilt bra engelska. I början var schemat tight, mycket var nytt och mycket rörde själva jobbet, men i takt med att tiden gick fick Karin möjligheten att utforska Florens. En härlig tillvaro på många sätt. Så varför blev det då bara ett år kan man undra? Karin förklarar med ett leende att när FC Rosengård visade intresse ville hon självklart ta möjligheten att komma hit. Och väl i Malmö sedan några veckor uttrycker hon att den nuvarande miljön är väldigt bra, ”ett snäpp upp från Fiorentina”.

Vid sidan av proffstillvaron har Karin sett till att skaffa sig en utbildning.

– Jag började på apotekarprogrammet och läste det i två år. Jag är intresserad av kroppen och hur den fungerar, men det lutade mycket åt läkemedel så jag valde att läsa idrottsvetenskap i i stället. Den treåriga utbildningen blev jag klar med precis innan flytten till Italien. Kanske vill jag läsa en master i framtiden, men just nu vill jag bara fokusera på fotbollen.

Men vi backar bandet till platsen där det hela började. Karin växte upp i det lilla bohuslänska samhället Kode – för övrigt den plats där Selma Lagerlöfs drama Herr Arnes penningar utspelar sig. Tillsammans med sin två år äldre storebror och hans vänner spelade Karin jämt fotboll i trädgården.

– Vi spelade tillsammans tills det var mörkt på kvällarna och man inte kunde se något längre. Farfar byggde plank som vi kunde stå och träna skott mot, min pappa var tränare för min brors lag och min mamma var tränare för mitt lag när jag började spela organiserat, så fotbollsintresset är stort i familjen. Jag hängde med min bror på träningarna och fick vara med i gänget, det kom sig naturligt. Organiserat spelade jag från det att jag var sex år. Då spelade jag och en annan tjej tillsammans med killarna tills Kode IF startade upp ett tjejlag, när jag var elva.

Fotbollen var inte det enda som konkurrerade om hennes uppmärksamhet, Karin var även en duktig bordtennisspelare. Hon var med i de yngre landslagen i pingis, tog ”några SM-guld”, som hon anspråkslöst och nästan i förbifarten berättar, och började så småningom på pingisgymnasiet.

– Jag höll ju på med båda sporterna parallellt mellan 10 och 15 års ålder ungefär, det blev faktiskt lite mer pingis än fotboll, jag var mer framgångsrik där berättar hon. ”Andra året i gymnasiet bytte jag till fotbollsinriktning, det var då jag bestämde mig för vilken sport jag ville satsa på.”

Karins fotbollsutveckling fortsatte. Flera olika mindre klubbar i regionen avverkades, små steg togs framåt. Så småningom blev det Kungsbacka i elitettan, spel där i fyra år. Därefter Kopparbergs/Göteborgs FC som laget hette då. Där fick hon också meriterande Champions League-erfarenhet.

– Vi mötte Bayern München och vann på bortaplan, men hemma hos oss förlorade vi med ett mål för mycket, så de gick vidare.

Ett år senare gick flytten till KIF Örebro där hon i princip drämde in mål, ofta via fasta situationer. Statistiken talar sitt tydliga språk där. Själv beskriver hon sig som en spelare med bra avslut, stark i box och med bra löpningar, bra uppspelspunkt på plan. Hon använder sig av sin fysik, både längden och styrkan drog hon nytta av under sejouren i Italien, ett land med generellt korta spelare.

Nu har Karin hunnit landa i sin nya omgivning i FC Rosengård och i Malmö och berättar att hon trivs mycket bra i både laget och staden.

– Det är jättekul att vara här, det är ett bra gäng som är verkligen välkomnande mot oss nya tjejer. Jag ser väldigt mycket fram emot en intensiv höst med många matcher, både i allsvenskan, Champions League-kvalet och Svenska Cupen.

Första bollkontakten i matchsammanhang i sin nya klubb fick hon i träningsmatchen mot Vittsjö där hon gjorde ett inhopp, därefter blev det också speltid när serien startade om efter sommaruppehållet och man mötte Piteå på bortaplan. Karin är mycket positiv till sin nya omgivning.

– Det är superkul att spela med så duktiga spelare runtomkring. Alla spelare peppar varandra och man lyfts verkligen i detta lag, både på träningar och matcher!

Fakta: Karin Lundin

Född: 1994

Apropå bordtennis: Än har Karin inte inspekterat det, men det finns de facto ett pingisbord på FC Rosengårds kansli. Och Therese Sjögran behöver konkurrens…tiden får utvisa vem som blir SOC-champion av de båda.

Du är professionell elitspelare, har varit utlandsproffs, vilka drömmar finns det kvar för dig rent fotbollsmässigt?
– Jag är inte en sådan som pratar mycket om drömmar, jag kör på varje dag och gör mitt bästa och vill bli så bra som möjligt, så får man se hur långt det räcker. Det är bara jag som kan påverka hur bra jag kan bli!

De senaste inläggen: