Premiär i Damallsvenskan

Markus berättar lite hur tankarna går inför seriestarten.

Imorgon så startar Damallsvenskan igen och i år så är regerande mästarna FC Rosengård stora favoriter till att försvara guldet. Så här inför matchen imorgon så frågade jag Assisterande tränaren Markus Tilly lite om hur försäsongen sett ut, läget i laget och hur tankarna går inför premiären imorgon. Jag frågade även om vad som kommer att krävas för att försvara guldet.

-Försäsongen har innefattat en hel del. En massa träningar såklart men också träningsläger i Turkiet och träningsmatcher mot såväl Potsdam, Fortuna Hjörring och HIF:s P15. Vi har försökt matchat tufft för att få ytterligare tempo och fysik i vårt spel. Nytt för i år är också att vi i stort sett varje torsdag tränar med killar för att vår träningsmiljö skall bli så bra som möjligt! En del skador har stört vår, i år, något tunna trupp under försäsongen. Många yngre förmågor har istället tagit chansen att visa upp sig.

Träningslägret i Turkiet var mycket lyckat, vi fick kört en hel del träningspass men också jobbat ihop som grupp både med ledarstyrda och spelarstyrda aktiviteter. Vi hann dessutom med att möta det bästa kazakstanska laget som vi slog med 5-2. Även ryska Zvezda Perm spelade vi emot och förlorade med 1-2, trots ledning 1-0.

Inför premiären är det lite spänt då många, nästan alla, är iväg på landslagsuppdrag och spelar en, två eller tom tre matcher denna veckan. Vi håller alla tummar vi har för att spelarna skall komma hem hela och någorlunda fräscha till lördagens tuffa match borta mot AIK. Det är alltid osäkert och ovisst (kanske också ovisst) att möta nykomlingar i premiären (och dessutom borta). De har allt att vinna och tycker att livet är på topp att få spela Damallsvenskan igen. Vi hoppas att vi har så mycket kvalitet att vi klarar av det.

 Annars är det vi som är jagade i år. Ifjol levde vi på revanschlustan över sista matchen då vi tappade guldet. Ifjol öppnade vi lite segt men fick pusselbitarna att falla på plats vartefter säsongen led. Vi får hoppas på att de yngre spelarna växer in i det och kan bidra, det behöver vi för att kunna vinna igen. Hur svårt det är att försvara ett guld behöver vi inte gå längre än till herrallsvenskan för att se. Ingen har gjort det sedan 2003.

 Kan vi få laget att jobba tillsammans stenhårt för varandra så är mycket vunnit. Vi är inte bättre än att vi behöver köra 100% i varje match för att lyckas, kan vi vara ödmjuka nog att inte bara inse det utan också göra något åt det dvs springa mer och kämpa hårdare än motståndarna så kan vi fixa det.