Inlägg

Erling analyserar: FCR – Hammarby

Genom två drömmål av Olivia Schough och ett straffmål av Jelena Čanković blev det en säker vinst mot nykomlingarna Hammarby som gästade Malmö IP.
Inför publiken, ja det var åtta åskådare och som vanligt pappskallarna som var på plats en solig men isande kall lördagseftermiddag, bjöd hemmalaget upp till trevlig fotbollsunderhållning.
Tränare Eidevall hade gjort sin läxa. När Hammarby försökte med sitt presspel kunde Rosengård enkelt spela sig ur pressen och skapa mängder av målchanser. Årets upplaga av Hammarby känns bättre än senast de var uppe i högsta serien. Även om de stundtals blev utspelade så har de många rutinerade och bra spelare som gör att de kommer att hamna på övre halvan i tabellen när serien är slutspelad.
Självklart var de båda målen som Olivia Schough gjorde höjdpunkterna i matchen, men även i övrigt visade Rosengård upp ett piggt och fantasirikt anfallsspel. Visst kan man klaga på att många av chanserna man skapade inte resulterade i mål och segersiffrorna borde varit det dubbla, men jag väljer att se det positiva i den spelglädje och självförtroende som laget visade upp och jag upprepar det igen – årets upplaga är ett nytt Rosengård vi ser.
Nu tillät man Hammarby reducera på en hörna, så slutresultatet blev 3-1. Efter två vinster i de inledande omgångarna har nu Rosengård gått upp i serieledning.
Inför ögonen på förbundskapten Gerhardsson visade Olivia Schough att hon vill vara med i OS-truppen i sommar. Olivia gör inte bara två fantastiska mål, utan är planens bästa spelare med sin stora arbetsinsats och sitt sätt att alltid vilja vara med i spelet. Eftersom Rosengård spelar offensiv fotboll så är det lätt att glömma bort att ge beröm till Emma Berglund och Glódís Perla Viggósdóttir i backlinjen som match efter match spelar på en hög nivå och det känns tryggt att ha deras rutin och säkra försvarsspel att luta sig mot.
Nu väntar en svår bortamatch mot Eskilstuna, (som jag såg besegra Piteå på bortaplan med 0-2 och årets Eskilstuna ser bättre ut än förra året) så vi åker upp medvetna om att det som vanligt kommer att bli en tuff och spännande match.
Det blev en söndag med mycket fotboll och det var roligt att se Bayern München besegra Chelsea med 2-1 i första semifinalen i Champions League. Vi förlorade visserligen båda matcherna mot Bayern men jag tycke att vi visade att ett bra svenskt klubblag inte alls är så långt efter de fyra som är kvar i årets Champion League. Det är möjligt att jag är för naiv och optimistisk när jag inte faller in i den negativa kören som ofta ger sig hörda och påstår att inget svensk lag kan hävda sig mot de penningstinna klubbarna som växer fram i Europa. Vi hade lite otur att två av våra landslagsspelare – Nathalie Björn och Anna Anvegård – inte kunde spela matcherna i kvartsfinalen. När man ser hur trupperna i semifinallagen ser ut, så är min bild att det är här den stora utmaningen ligger för svenska klubbar – att ha bra spelare på bänken som ger möjlighet för tränarstaben att ändra matchbilden. Ingen enkel lösning, men ett måste om vi ska vara med och behålla vår position inom toppfotbollen i Europa.
Signerat,
Erling Nilsson