Vill du få nyheter och reportage från FC Rosengård skickat till dig?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Publicerad: 7 juli 2021 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner
Hon har en vilja att hela tiden bli bättre och utvecklas, är en spelare som kan spela på de flesta positioner och som gillar att ha boll. Möt FC Rosengårds unga försvarare Amanda Altheden som nyligen gjort allsvensk debut.
Det har varit en intensiv vår för Amanda Altheden, en av FC Rosengårds många unga talanger. Dels tog hon studenten på Malmö idrottsgymnasium och bara någon vecka dessförinnan debuterade hon i A-lagssammanhang. En dag som hon minns med stor glädje.
– Vi mötte AIK på bortaplan i Stockholm och det var verkligen magiskt! Det är något som jag har drömt om, att få göra allsvensk debut. Såklart var jag lite nervös, men samtidigt väldigt taggad på att komma in! Jag spelade lite mer än tio minuter och fick många bolltouch, så det var väldigt kul. Det är svårt att hinna göra mycket på så kort tid, men jag kände ändå att jag fick röra bollen mycket. Vi vann med 7–0.
Det blir ju intensivt för dig, dels spelar du med Dam B-laget i division 1, dels är du med i truppen till många A-matcher. Är du ledig någon gång överhuvudtaget?
– Jag tycker att det är kul att vara med på bänken och få tagga upp ifall jag skulle få göra ett inhopp. Det är också kul att få vara med när det går så bra, att få vara en del av den vinnarkulturen!
Det är ganska exakt ett år sedan Amanda flyttades upp till A-truppen. På frågan om vad hon lärt sig under det året berättar hon att det rör sig om många små detaljer och en del kring positionsspelet. Tempot har höjts och det gör att hon måste ta snabbare beslut i sitt spel.
– Det har varit ett väldigt kul och lärorikt år. Det är ju väldigt stor skillnad mellan F19 och A-laget, inte minst tempot skiljer sig väldigt mycket åt. Och att vara med alla dessa spelare som ju dessutom är A-landslagsspelare är väldigt utvecklande och roligt berättar hon.
Amanda var i femårsåldern när hon började spela fotboll i sin moderklubb Borgeby FK. Några år senare blev det också truppgymnastik, något som hon tävlade i under ett antal år.
– Men det blev extremt mycket träning, så till slut hann jag inte med det. Och gymnastiken tog mycket tid, jag kände att det var fotbollen jag ville satsa på.
Har du haft någon nytta av gymnastiken inom ramen för din fotboll?
– Det var extremt mycket fys och smidighetsträning, man blir väldigt stark av gympan. Jag kanske har tappat en del nu, men skulle nog ändå säga att jag är ganska rörlig, så det är bra att ha med sig de bitarna.
Efter att ha spelat i Borgeby FK:s ungdomslag i ett tiotal år debuterade hon som sextonåring i Elitettan. Och fick så småningom en förfrågan om att komma till FC Rosengård.
– Det är klart att det var svårt att lämna sin moderklubb, men det var det bästa valet jag kunde göra, menar Amanda.
Av den mittfältare hon var då har det med tiden blivit en stabil försvarare. En kan ju undra ifall hon får någon input från de andra försvarsspelarna, om något som hon kan använda i sitt eget spel?
– Oh, ja, väldigt mycket. Alla spelare är så snälla och kommer hela tiden med tips och råd om vad man kan göra bättre. Det är utvecklande att bara få se dom på träningen och försöka göra likadant. Det är en väldigt bra miljö att vara i för att kunna utvecklas.
Rejäl matchning får hon med Dam B-laget i division 1-serien där hon hittills har spelat alla matcherna utom den första. Och det går bra även där.
– Det är vi och Bromölla som har vunnit alla våra matcher hittills. Vi kommer att möta dem direkt efter sommaruppehållet.
Det har ju nyligen kommunicerats att Jonas Eidevall kommer att lämna A-laget för engelska Arsenal och att ersättaren blir Renée Slegers, som ju i skrivande stund tränar just Dam B och som i fjol tränade F19. Renée är därför inte någon ny bekantskap för Amanda.
– Det känns skönt att jag har haft henne som tränare tidigare. Hon är en väldigt duktig och ambitiös tränare som satsar både på det individuella och kollektiva så jag tror att det här kommer att bli väldigt bra.
En ledig dag tillbringar Amanda gärna i Malmö med kompisar, är kanske i Västra Hamnen och badar eller hemma i Bjärred och tar det lugnt. Där bor hon med sin familj; föräldrarna och två systrar. De två systrarna har också fotbollsintresse, den yngsta spelar i Borgeby FK medan den äldsta – som Amanda spelat med i yngre dagar – slutat för att flytta till Örebro och studera. Men själv vill Amanda bo kvar i föräldrahemmet ett tag till. Och förvisso har hon sökt in på universitetet, vill läsa ekonomi, en inriktning som hon också hade på gymnasiet. Men det är möjligt att lärarna får vänta på eleven Altheden ett tag till.
– Just nu känner jag att jag vill ge fotbollen en riktig chans!
Ålder: 19
Förebild:
– Lieke Martens. Hon är en extremt duktig spelare! (Tror jag det, hon har ju lärt sig det mesta här hos oss i föreningen! Förf. kommentar).
Hur ser du på det kommande året?
– Jag vill utvecklas så mycket som möjligt och självklart försöka få göra inhopp i A-laget.
Landslagsmeriter?
– Jag har varit på landslagsläger i alla åldersgrupper och spelat några landskamper. Det var väldigt häftigt att ta på sig landslagströjan, det är något som jag har drömt om sedan jag var liten. Ambitionen är såklart att komma hela vägen till A-landslaget.
Ett härligt fotbollsminne:
– Gothia Cup-guldet med Borgeby FK, det är det absolut bästa minnet. Att få gå in på Ullevi och spela final. Vi spelade i Girls 16 och mötte ett riktigt bra spanskt lag i finalen. Vi låg under med 2–0, men lyckades vända till 3-2 i 87:e minuten, det sista målet kom på en hörna. Det var helt magiskt!