Två speciella guldsäsonger för Thøgersen

Det är en väldigt annorlunda dag på FC Rosengårds kansli, när vi stämt träff med Frederikke Thøgersen. Kvällen före har IFK Kalmar lyckats ta en poäng av Linköpings FC och därmed har FC Rosengård blivit mästarinnor i kavaj, alltså vinnare av OBOS Damallsvenskan med två omgångar kvar att spela.

Stämningen är hög på kansliet efter A-lagets träning och VD Jenny Damgaards mungipor pekar uppåt när hon högläser gratulations-SMS på sin mobiltelefon. Somea Polozen – målvakten som gjorde sin allsvenska debut i bortamatchen mot Kristianstad – skiner som en sol där hon sitter i loungen och pratar med målvaktstränaren Kenneth Mattsson. Blombuden med gratulationer från när och fjärran avlöser varandra. Emma Berglund har Malmös varmaste leende när hon går i väg för att äta sin lunch. Vi tar med ”Freddy”, som Frederikke Thøgersen kallas, in till VIP-rummet för att i lugn och ro få en pratstund om året som har gått.

Allra först Frederikke – grattis till SM-guldet! Hur känns det idag – svenska mästare innan serien är färdigspelad?
– Tusen tack! Det känns…ja, det är ju faktiskt fantastiskt att vi kan göra det igen! Nu har jag varit här under två säsonger och varit med att ta SM-guld utan att spela så mycket, men den här gången hade jag i alla fall gjort come back och varit en del av det. Att det hårda arbete vi lagt ner betalat sig känns helt förlösande.

Förra året vid den här tiden gjorde du ett Instagram-inlägg, där vi såg en bild av sprudlande glada lagkamrater i guldhattar som sprang mot supporterklacken för att fira. Du skrev i texten ungefär att ”nästa år ska vi göra det igen och då ska jag vara med”. Och så blev det ju faktiskt!
– Ja, det är faktiskt rätt, det har jag inte tänkt på. Men det har skett många saker det här året och jag har jobbat otroligt hårt för att komma tillbaka där jag är nu. Så det är fantastiskt att vi har vunnit SM-guldet, nu kan vi fokusera på några riktigt spännande Champions League-matcher.

Du kommer ifrån Thisted på Jylland. Det tar fem timmar att köra dit, det är nästan så långt bort i Danmark man kan komma. Hur var din uppväxt där?
– Jag har haft en riktigt bra uppväxt på Nordvestjylland. Det är ju lite isolerat där, faktiskt rena rama landsbygden. Men jag har haft det fint, det är väldigt fin natur där, det ligger nära kusten. Det är meget smukt! Jag spelade under mina uppväxtår i min moderklubb Thisted FC i min hemby.

Spelade du med killar eller tjejer?
– Jag spelade med tjejer. Jag har visserligen spelat med killar också, det var när jag var lite äldre och spelade i U16/17-landslaget. Då ville ledningen att vi skulle matchas mot bättre motstånd och då tränade jag en gång i veckan med killar, som visserligen var yngre, men som var större och starkare. Efter Thisted så flyttade jag vidare norrut, till Fortuna Hjørring. Då var det Danmarks bästa klubb tillsammans med Brøndby, de båda lagen brukade turas om att vinna ligan. Det blev många säsonger i Fortuna Hjørring. Jag har varit med om att vinna ligan och cupen, minns inte hur många gånger, men det kan vi kolla. Och jag har också vunnit ”the double”. Det var rivalitet mellan de klubbarna då, men det har ändrats nu. I Danmark idag finns det fler klubbar som till exempel Køge och Nordsjælland som också är bra.