Urim är vän med alla i laget

Publicerad: 1 juni 2021 / Text: Jeanette Rosengren / Fotograf: Urszula Striner

På årsmötet i mars fick pojklagsspelaren Urim Murseli pris för att han är en god kamrat. Vi stämde träff med Urim och hans tränare Mohamed Farah på Rosengårds IP för att diskutera hur man ska vara mot sina lagkamrater, hur Liverpool tränar och vem som gör de snyggaste dribblingarna.

Urim är snart 12 år och började spela i FC Rosengård när han var åtta.

– Mina vänner spelade här innan och när jag började på Apelgårdsskolan så såg de att jag var bra. Då frågade de mig om jag ville börja. Så jag kollade med mina föräldrar och de sa okej.

Sedan dess har Urim kommit till träning och matcher i ur och skur, oftast tar han sig själv till träningen eftersom han bor nära, men ibland följer hans pappa med. Det är träning tre gånger i veckan och sen match på helgen. Serien har börjat med en riktig resultatmix.

– Vi har förlorat en, vunnit en och spelat en match lika berättar Urim.

Tränaren Mohamed har varit ledare för laget sedan pojkarna var fem år gamla. I truppen finns 38 spelare som ofta möter lag som är ett år äldre. Och Mohamed hyllar gärna sin adept.

– Urim är en fantastisk kille. Han är vän med alla i laget, både på och utanför planen. Han är en sådan som inte skulle lämna någon ledsen eller låta någon gå ensam, han vill göra gott för alla. Och nu när killarna växer och kommer i puberteten, när känslorna kommer ut, så kan det bli lite tufft. Men Urim ska hjälpa oss, han ska fortsätta vara den här spindeln i nätet, han tänker mycket på att reagera mot kränkningar och mobbning.

Urim skruvar lite generat på sig över allt beröm. Men han ska få ännu mer.

– På planen är tekniken hans styrka, han har fint bollsinne och så är han en riktigt bra passningsspelare. En bra mittfältare.

– Jag spelar gärna högerytter också, ler Urim.

– Ja, och du har bra spelförståelse, inflikar Mohamed. ”Och du är en riktig kämpe!”

Som i alla lag uppstår någon gång situationer med lite tjafs eller bråk.

– Ibland är det tränarna som får lösa det säger Urim, ”ibland gör vi spelare det själva. Då säger vi till varandra att vi måste sluta, att vi ska vara vänner i stället”.

När Urim fick Dzijat Redzeps pris som god kamrat på årsmötet blev han milt sagt överraskad.

– Jag trodde inte det skulle hända, säger han och ler med hela ansiktet. ”Jag blev jätteglad, det är kul att vinna pris. Jag fick en tröja, en boll och ett diplom. Och så ett presentkort på Stadium. Jag köpte ett par nya fotbollsskor med dubbar.”

Har du ett tips på hur man blir en bra kompis?
– Jag försöker vara bra, för jag tycker inte om att göra dåliga saker, det är en känsla jag har. Jag vill göra något bra. Kanske är jag uppfostrad så. Mina föräldrar brukar säga till mig att vara snäll och de har aldrig fått samtal hem från skolan. Nu behöver inte mina föräldrar säga till mig längre, för de vet att jag är en bra person.

Om du ser att någon går för sig själv eller verkar vara utanför, hur reagerar du då?
– Jag hade gått och varit med honom! ”Kom, du kan spela med mig, hade jag sagt. Det var så för mig när jag var ny, jag var lite utanför, men Mohameds son hjälpte mig hela tiden. Han var alltid med mig”.

Mohamed berättar att man jobbar med att skapa aktiviteter som främjar kamratskapet och lagsammanhållningen.

– Vi har planerat, men på grund av coronan och försiktigheten kring det så har det inte blivit av att vi har kunnat åka på läger än. Det skulle vara riktigt bra för att få den här känslan och kemin i laget och det är vårt mål i år. Och apropå mål – vi ska göra 556 i år!

– Nej, 546 säger Urim. ”Vi har redan gjort 216”.

Ett imponerande målfacit får man väl säga, inte minst som säsongen är ung!

– Ja, killarna är så överlägsna, säger Mohamed. ”Vi har lånat ut en del spelare för att de ska få motstånd. Och vi röstade faktiskt om hur många mål vi trodde att vi kunde göra, så vi har demokrati i laget. Spelarna får också själva välja lagkapten och årets spelare.