Veteranen Videkull firar 30 år!

Hon har gjort det snabbaste målet i ett VM-slutspel, hon har en egen stjärna på Walk of fame och hon landslagsdebuterade året innan Caroline Seger föddes. Nuförtiden hittar ni henne oftast på FC Rosengårds kansli där hon basar över ungdomsverksamheten och inte drar sig för att hylla konsten att skjuta en tåfjutt! Möt måltjuven från Lilla Edet – Lena Videkull.

Hon behöver väl knappast någon presentation egentligen, men vi gör ett litet undantag för yngre läsare. Lena Videkull hade en enastående fotbollskarriär. Hon var en snabb och notoriskt målfarlig forward som inte krånglade till det för mycket. Som spelare i Malmö FF blev hon skyttedrottning gång efter annan. På den tiden delade Svenska spel ut pengar till alla som gjorde hattrick i dam- och herrallsvenskan. Dessutom fick målskytten också en fantastiskt fin hög hatt per hattrick. Där dominerade hon stort! På herrsidan var det Lasse Larsson som stod för samma prestation. De båda brukade pryda framsidan av föreningens årsbok. Till slut – låter ryktena påskina – hade Lena så många hattar att hon inte fick plats med dem hemma. Då delades de ut till lagkamraterna.

Lena, du är ungdomsansvarig i FC Rosengård, vad betyder det?

– Jag är ansvarig för lagen från fotbollsskolan och upp till flickor 17. Rollen har förändrats lite grand över tid, organisationen har blivit lite större och ska vi hänga med så måste vi utvecklas så klart. Jag har även ansvar för flickfotbollen på Rosengårds IP, men där är Jessica Stegermaier nu min högra hand. Det underlättar såklart eftersom vi är på olika platser. Jobbet innebär också kontakt med föräldrar och beställningar och sådant praktiskt. Jag är också ansvarig för arenan. Det innebär att jag håller kontakt med Svenska Fotbollförbundet vad gäller besiktningen av Malmö IP och Fritidsförvaltningen när det har att göra med bokningar eller felanmälningar. Och när UEFA kommer vid Champions League-matcherna så har vi en stab av personer som ska se till så att vi uppfyller deras kriterier. Jag tycker också att det är roligt att ha kontakt med olika föreningar, som vi har i Hattrick by FCR-projektet och Pride Cup till exempel.

Det låter som ganska mycket administration. Du som gammal tränare och coach, längtar du inte ut på den gröna mattan igen? På ren svenska – är du inte sugen på att träna ett lag?

– Jo, men jag instruerar ju faktiskt lite ibland. Jag var ute på Rosengårds IP nyligen och var med och hjälpte till. Jenny Sjöstrand undrade om jag kunde vara med och då fick jag tillfälle att instruera lite. Och förra veckan hade jag en träning med flickor 12 – jag skulle visa hur man gör mål!

Ja, det har du ju en del erfarenhet av! Men vad gav du för konkreta tips?

– Använd tåfjutt! Haha, nej, vi pratade om att man inte behöver skjuta så hårt utan att det går lika bra att placera bollarna. Det handlade om hur man ska träffa bollen, vi pratade om stödjebenet, om att våga skjuta med båda fötterna och faktiskt att det där med tåfjutt är väldigt bra när man inte når bollen riktigt, när man måste slänga sig fram. Då går det bra att göra mål med tårna, jag har själv gjort många sådana.
– Det var skoj att vara med. Det här jobbet är bra på det sättet, det är inget vanligt åtta till fem-jobb, det ges möjlighet att vara med på träningar på kvällstid.