”Det är de som ska vara oroliga, vi ska inte rätta oss efter andra lag”

En dag när Halimatu spelade med sina kompisar på gatan kom en man fram och tittade på. Han noterade att hon var duktig och att hon var var den enda flickan bland alla pojkarna. Efteråt berättade han för henne om The Pepsi Football Academy som var för både pojkar och flickor, en akademi där många landslagsspelare av båda könen fått sin utbildning. Halimatu var då åtta år.

– När jag fick vara med i den akademin insåg jag att det ju fanns många tjejer som spelade fotboll och det gjorde mig glad. Jag fick nya vänner och lärde mig mycket. Jag älskade ju att spela, det var det enda jag ville göra.

Utbildningen var bra. Halimatu utvecklades och fick med tid och stigande ålder spela i alla Nigerias U-landslag.

– I ungdomslandslagen spelade jag på olika positioner, left wing, right wing, nia och tia. När jag spelade med U20-landslaget i Kanada var tränaren tvungen att göra förändringar när en spelare blev skadad och jag fick hoppa in som sexa, på innermittfältet. Och sen när jag kom med i A-landslaget fick jag behålla den positionen. Visst vill jag gärna spela forward, men det är tränaren som bestämmer…

Tjugo år gammal flyttade hon till USA, till Western New York Flash (en klubb där för övrigt både Caroline Seger, Marta och Ali Riley spelat, för de som kan sina FCR-spelare).

– Det var efter VM 2015 och jag hade gjort bra ifrån mig där. Tränarna i klubben hade sett matcherna såklart och kontaktade min agent, så det var anledningen till att jag hamnade i USA. Agenten hade varit på mig tidigare och ville att jag skulle signa upp mig för någon klubb, men jag kände då att jag behövde utvecklas mer och spela i min egen miljö innan jag åkte i väg. Men efter VM kände jag att jag var redo att flytta utomlands och prova.

Hur var det då att byta världsdel och klubb och komma till en ny omgivning?
– Jag var inte rädd, men bara lite osäker för att jag kom till ett nytt lag, men de tog väl emot mig så det var inte så svårt. Det svåra var maten, säger Halimatu med ett stort skratt. ”Jag bodde i en värdfamilj och jag var inte alls van vid den sortens mat som de lagade, så det blev ganska svårt för mig. Jag kände riktigt hur jag tappade i styrka. Så jag fick prata med tränaren och sen fick jag flytta. Jag bodde då med två andra spelare, dels en tjej från Kamerun, dels med Sabrina D´Angelo (målvakt i Arsenal, men tidigare också med meriter från OBOS Damallsvenskan).”

När Halimatu själv kunde köpa sina egna råvaror och laga sin egen mat blev förutsättningarna bättre. Hon gillar nämligen att laga mat, pratar lyriskt om kycklinggryta, pasta och okrasoppa som några personliga favoriter.

Sejouren i USA blev inte så lång. När FC Minsk från Belarus hörde av sig tvekade hon inte att flytta dit.

– Jag har så stor passion för fotboll och det var inte pengarna som lockade. Däremot skulle de spela i Champions League och de ville ha en mittfältare av den typ som jag är, så jag skrev på och spelade där i en säsong. Men sen insåg jag att fotbollen där håller för låg kvalitet, jag ville ha lite bättre mer utmaningar. Så min agent tittade efter andra alternativ i Europa, men då hade transferfönstret stängt för säsongen så jag kunde inte gå till något elitlag.